Anna Anka, Inc.

Anna Anka har varit i stan den här veckan för att promota nya säsongen av Svenska Hollywoodfruar. Jag har själv gjort en del intervjuer under veckan och har ibland mött journalisterna precis efter att de träffat Anka. Så naturligtvis pressade jag dem på så mycket skvaller jag bara kunde.

Under hösten så växte min respekt för ankans arbete rätt snabbt. Tycka vad man vill om hennes tv-personlighet, men det stod tidigt klart att hon är extremt duktig på att manipulera nordisk press och media. Först trodde jag att det var TV3:s pr-avdelning som gjorde ett hästjobb med att få henne på löpet varje vecka, men det visade sig att det var hon själv som låg bakom det mesta.

Det enda som jag tyckte var lite oklart var motivet. Jag vill minnas att hon nån gång sa att hennes mål var att bli en kändis i Sverige. Men känd för vad då? För en medelålders kvinna som ändå gjort den resan som hon har, och med de mediamanipulativa färdigheter hon har, så kändes det lite misstänktsamt tomt.

Så jag passade på att fråga de journalister jag träffade i veckan om det här. Varför är en sån som hon intresserad av att bli känd här hemma i Sverige? Det enda jag kunde tänka mig var om hon till exempel har tänkt sig att lansera en linje av hudvårds- eller sminkprodukter med sitt namn på, för i så fall har ju hela hösten egentligen handlat om att bygga hennes varumärke.

Och mycket riktigt.

Det är precis så det är. Om några veckor så kommer Anna Ankas egna krämer i butiken. Jag sa ju att hon var smart när det gäller marknadsföring. Problemet är bara att det varumärke som hon byggt (dvs hon själv), även om det är extremt välkänt, inte nödvändigtvis är associerat med helt positiva egenskaper. Man kan till och med gå så långt att säga att vi gärna fnissar åt henne. Inte ett bra utgångsläge för att sälja krämer, hur känd man än är.

Så den senaste "ankismen" går ut på att försöka rätta till detta och omdefiniera sitt varumärke. Hennes senaste utspel är nog hennes mest ambitiösa och absurda någonsin. Nu hävdar hon nämligen att TV3 har lurat henne. Enligt Anna så förstod hon inte att tv-serien skulle vara en realitysåpa utan trodde den var en ren dokumentär. Idag känner hon sig lurad och exploaterad. För hon är ju inte sådär som på tv, egentligen.

Anna Anka kräver alltså av oss att vi ska glömma bort att hon tackade ja till att sitta i TV3 på julafton. Att hon säger det här i samma intervju där hon också ska göra reklam för en ny säsong av Hollywoodfruar. Att hon ska få en egen såpa på trean i höst. Nej, hon är lurad och exploaterad.

Vi får se om någon journalist väljer att plocka upp den här vinkeln. Eller om det är för magstarkt även för kvällspressen. Själv tycker jag det är friskt vågat och jag skulle inte bli helt förvånad om hon lyckas. Vårt minne är ibland väldigt formbart.

Jag är bara glad att Anna Anka inte valt att starta en ny religion eller bli försäljningschef på ElGiganten. För vi skulle inte ha en chans.

Ikväll flirtar vi på norska

Om några timmar ska jag ut i stadens nöjesdjungel tillsammans med en norsk journalist. Hon ska testa tekniker ur Alla Får Ligga på aningslösa svenske gutter för ett reportage i Dagbladets bilaga Magasinet, eftersom boken kommer ut på norsk om några veckor. Så om ni ser mig ikväll, i sällskap med en lockigt blond kvinna som, samtidigt som hon kurtiserar snyggingarna i baren försöker dölja ett anteckningsblock och en kamera i klänningen, då vet ni vad det handlar om. Det blir morsomt.

Snow i snön

Ikväll - om ca 10 min - är det Miike Snow på Berns. Jag missade
spelningen i höstas men tänker ta igen det med råge idag. Om ni ser
nån som stagedive-ar under synthsolot i Silvia så var snälla och ta
emot. Det är bara jag.

Ett riktigt kap

Jag har alltid förespråkat att man ska sälja sig så billigt som
möjligt. Just nu kostar jag bara 69 spänn på bokrean. Då är jag
till och med inbunden, så jag håller riktigt länge. Bättre kan det
inte bli!

Mera radio!

Nu är det dags igen! Imorgon torsdag ska jag leka med Vakna-gänget på The Voice kl 07:25. Precis efter det hoppar jag in till Jesse&Loogna på Vinyl 107 klockan 07:50. Så oavsett vilken station som är din favorit så kommer jag förhoppningsvis vara där! Jag kommer dock vara duktigt mör eftersom det är SinnesCirkus ikväll så vi får se hur det går. Det blir kanske de som får läsa mina tankar, för omväxlings skull.

Förra veckan såg det i alla fall ut såhär hos Pär&Gry på Mix Megapol, när jag var där och läste praktikant-Rebeccas tankar. Mer bilder från övningen med Rebecca finns här. Jag försökte också manipulera Rockklassikers OS-maratontittare som stirrat på TV i ett helt dygn och vars hjärnor var lagom möra. Men tre vuxna sportkillar som suttit instängda på 4 kvm i ett dygn behöver egentligen inte mer hjärnknådning. De behöver Air Freshener.

Woody

Expressen ringde mig igår och ville att jag skulle titta på Tiger Woods förlåt-tal när det sändes live, för att analysera hans kroppsspråk. Vilket jag gjorde. Jag höll dock på att missa alltihop för jag trodde in i det längsta att jag satt och tittade på en remake av Pinoccio. Jag har nog aldrig sett nån som förkroppsligar sitt efternamn så väl.

Jag vet inte vad ni tyckte om det, ni som såg det. Med risk för att låta hård så kändes det mest som att han ville få tillbaka sina sponsorer och deras pengar. Min analys av spektaklet finns i tidningen idag. Var det nån av er som kom fram till nåt annat än vad jag gjorde? I så fall är jag väldigt nyfiken. För själv tyckte jag det hela var otroligt konstigt. Om man kisade så kunde man nästan se marionettrådarna.

GENIER III

Vi pratar så mycket om dålig självkänsla nu för tiden, hos både barn och vuxna. Bokhandlarna har hyllmeter med böcker med alltifrån Jesper Juul till Mia Törnblom som vill ge goda råd och hela coachingvärlden verkar kretsa kring det här med att restaurera vår självkänsla. Jag dissar varken Jesper, Mia eller coacharna, jag tycker de gör ett viktigt jobb. Jag menar bara att det verkar som att dålig självkänsla är vår nya folksjukdom. Vilket i så fall är tragiskt.

Men just därför är det så fantastiskt skönt när det dyker upp storartade människor som de här två. En far och son som vet vilka de är, vad de vill och har insett att det mesta egentligen är rätt roligt.

Det här är deras första uppträdande i Britain's Got Talent. De kom hela vägen till final, men vann inte. Vilket givetvis inte spelar någon som helst roll. När jag blir vuxen vill jag bli som de här två.

Spraymannen

En sån här

Nu är han här, Anticimex. Han hade ingen dräkt alls. Bara ett blåställ. Äsch. Men han hade åtminstone en likadan spraygrej som i Naked Lunch. Alltid nåt. Fast jag är ju tveksam till om Julian Sands verkligen kommer titta förbi. Jag har i alla fall satt på den gamla slagdängan Bug Powder Dust med Bomb The Bass på shithög volym i vardagsrummet. Hoppas han uppskattar gesten.

Hembesök

Hoppas, hoppas, hoppas

Jag är fortfarande lite mörbultad efter showen igår kväll. Det var mycket som var nytt den här gången så jag fick jobba hårdare än vanligt. Så det är tur att jag är tvungen att hålla mig hemma hela dagen idag (och alltså inte kan åka till kontoret). Jag har nämligen lyckats klämma in två stycken sånadär "vi-kommer-nån-gång-mellan-sex-på-morgonen-och-midnatt"-leveranser på samma dag idag.

Först och främst kommer min nya säng. (Vilket jag verkligen behöver idag!) Äntligen!!! Jag har nästan svårt att beskriva i ord hur glad jag är för det. Alldeles snart dyker det upp en nästan syndigt skön kontinentalsäng som jag aldrig mer kommer gå upp ur. Vill ni få tag på mig så leta bland bolstren.

Men sen kommer, lite mindre roligt, Anticimex för att blästra köket. Vi har nämligen fått plattbaggar. De vägrar försvinna utan dyker istället upp som ovälkommna små överraskningar på de mest olämpliga ställen. Müsli ska inte röra på sig vad jag vet. Anticimex sa i telefon att man oftast får med sig dem hem från mataffären, så jag funderar på att gå tillbaka till Coop med de jag hittat hittills.

I alla fall.

Jag är väldigt nyfiken på hur Anticimexmänniskorna ser ut. Scener ur David Lynchs filmatisering i Naked Lunch loopas just nu i mitt huvud. Fast allra coolast vore det ju om de hade sånadär heltäckande dräkter som i ET eller Outbreak. Ok, rent realistiskt kanske jag inte kan förvänta mig dräkter där ansiktena är upplysta inifrån och där det pyser när de andas. Men om de inte åtminstone är helkroppstäckta i plast kommer jag bli grymt besviken. Håller man på med skadedjursbekämpning så kan åtminstone passa på att se tuff ut medan man gör det.

Radiomorgon

Visst ja, jag höll på att glömma! Jag är hos Adam och Gry (som idag är Pär och Gry) på Mix Megapol idag klockan sju på morgonen. Och sen tio i åtta är jag på Rockklassiker. Får väl se vad vi ska hitta på. Just nu är klockan 06.04 och jag är grymt trött...

Cirkusen är tillbaka! Vinn biljetter!!!

Min blygsamhet gör att jag helt och hållet tänker citera pressmeddelandet. Men på onsdag smäller det:

Succéföreställningen SinnesCirkus är tillbaka!

Henrik Fexeus och Henrik Hjelt har samarbetat inför vårens spelperiod av SinnesCirkus. Och onsdagen den 17 februari är det dags för nypremiär på Intiman. Så du som inte hann få biljetter till de tre föreställningarna på Vasan i november har en ny chans nu!

Föreställningsdatum: 17, 21, 24 februari 14, 17, 21 mars och en extraföreställning 28 mars! Boka biljetter på 08-30 12 580 eller ticnet.se

Vinn biljetter!
Dessutom lottar vi även denna gång ut två biljetter till valfri föreställning under våren. Skicka ett mail till malin@villman.se och var med i utlottningen. Glöm inte att ange vilket datum du vill gå. Obs! vi kommer bara att kunna svara den som vinner – hör du inget före onsdag den 17 februari kl. 12.00 gick turen till någon annan.

Röster ur publiken

”Det här var nog det mest annorlunda, häftiga och känslostormande jag någonsin sett”

”Alla som får chansen borde gå och se detta. Jag var så impad att jag grät när det var slut.”

"Den här killen är helt sanslös!”

I SinnesCirkus använder Henrik sina tekniker till att skapa en unik form av underhållning. Genom en kombination av tillämpad psykologi, manipulation, publikhantering och klassiskt rackarspel skapar Henrik Fexeus illusionen av en närmast övernaturlig förmåga att kunna tränga in i sin publiks medvetanden. Resultatet blir en unik form av underhållning som provocerar, utmanar och ibland till och med oroar vår uppfattning om vad som egentligen är möjligt. Vad är på riktigt? Och vad är inte? Efter en kväll med Henrik Fexeus är svaret inte längre självklart...

Genier II

Den nya vågen med "Sand Art" är egentligen samma sak som Johan Hagelbäcks filmjölksanimationer (om nån kommer ihåg dem?) fast i en mindre kladdig och mer glorifierad upplaga. Det är heller inte något helt nytt. Vi har sett det tidigare, t ex som kommersiella idents till Animal Planet. Men ingen har tagit steget fullt ut förrän nu.

Det här är Kseniya Simonova och hon har förstått att om man pysslar med prettoperformance så måste man gå hela vägen. Men på rätt sätt. Annars blir det bara nycirkus utav det. Och det vill man ju inte.

Kseniya är dramatisk och vacker, har symfoniversionen av Metallica som soundtrack, och börjar resp slutar sin akt med att tända/blåsa ut ett stearinljus. Mer pretto än så är det svårt att få det. Samtidigt så är hennes berättelse en vacker och finstämd hyllning till sin farmor (mormor?) som inte lämnar ett öga torrt.

Och det är bara Ryssland som skulle tillåta en över åtta minuter lång akt i sin version av "Got Talent". Men så vann hon också. Titta och njut!

I call this "The Tiger"

Rico V-Man

Jag gick just förbi omslaget på nya numret av en tidning med namnet V-MAN. "The making of the new latino super model" står det. Zoolander, någon?

Derek Zoolander

Dagens kärlekssignering

Naturligtvis är vi författare inte sämre än att vi skamlöst drar nytta av att det är Alla Hjärtans Dag imorgon. (Varför är det bara Interflora som ska få tjäna på det?) Så idag pratar jag om Alla Får Ligga och signerar i Sollentuna Centrum.

Klockan 14:30 och 15:30 är det dags, på Espresso House (pratet) och Akademibokhandeln (signeringen). Däremellan så är det Elizabeth Gummessons tur med Svartsjukeakuten.

Ett komplett kit inför imorgon, med andra ord!

En timme kvar

Så här blev studion. Minimalistiskt och stiligt. I TV blir det fint.
Vi börjar spela in om en timme. Jag är bara lite orolig för att det
ser ut som att The Matrix är på väg att anfalla från taket. DET
skulle bli ett märkligt program.

Never Mind - Coca Cola Brand

Jag var i Lekiabutiken i Globen i veckan. Och tvärstannade när jag såg det här på hyllan. Först såg jag bara skylten "Coca Cola Brand" uppe i högra hörnet och trodde det var nån överambitiös giveaway som hamnat fel.

Men sen insåg jag att det inte alls var så. Att det i själva verket var en version av spelet "Never Mind!" (som jag aldrig hört talas om) fast med Coca Cola-pjäser. Vilket ju blev ännu roligare. "Never Mind Coca Cola"? Det var ett intressant sätt att göra reklam på.

På baksidan stoltserade "Coca Cola Brand" också med bilder på vilka andra spel de hanterat på samma sätt. Alltså, det är svårt att slå amerikanarna när det gäller opportunistisk smaklöshet. Om nu det här verkligen är gjort av Coca Cola på riktigt och inte nån ännu mer hoppfull leksaksfabrik i Taiwan. ("Coca Cola Brand"??? Jag har aldrig sett det användas så förut.)

Fast det sista skrattet fick ändå Lekia. De låtsades nämligen som att de ville att barnen skulle betala för att få reklamlådan. Nedsatt till 299 spänn visserligen, men ändå. Att de har mage.

Betala för ful reklam.

Tänka sig.

Hade det stått Trocadero på den, eller Battlestar Galactica, eller nåt annat som är tufft på riktigt, då hade det naturligtvis varit en helt annan sak!

Tji Tio

Äsch. Jag var tvungen att ställa in idag. Och jag som skulle ta med min VHS-kopia av Gangstas 'N' Cash så Josef Fares kunde signera den. Men ibland går tankeläsaren på gatorna som en vanlig pappa. Och just idag behövde familjemedlemmarna min uppmärksamhet mer än Malou. Det kan bli så ibland. Men titta gärna på programmet ändå. Stefan Sauk och Paolo Roberto kommer vara där (och Fares). De tänker säkert snitsiga tankar även utan min hjälp.

Efter Tio imorgon

Imorgon torsdag ska jag vara med i Efter Tio på TV4 med Malou. Hon har champagnefrukost med males only så jag kommer vara i gott sällskap av Stefan Sauk, Paolo Roberto och Josef Fares. Meningen är att jag ska prata om SinnesCirkus och hitta på nåt knas med nån av herrarna. Just nu har jag ingen aning om vad jag ska göra. Men det löser sig säkert. Det kommer bli spektakulärt som alltid. Och annars tar jag bara bort det här blogginlägget och låtsas som att det regnar. Ses där!

Bakom kulisserna

Programmets demonproducent Niklas Hyland provsitter programledarstolen för att kontrollera så jag inte kan dumma mig.

Det ser kanske inte så glamoröst ut nu. Men vänta bara tills det är klart.

Idag är jag på besök i studion där vi ska spela in på fredag. Det känns märkligt eftersom jag är van vid att spela in antingen utomhus på gator och torg, eller i riggade miljöer där vi låtsas att miljön är nåt annat än vad det ser ut att vara. Men den här gången är det helt på riktigt, hela vägen. En hel studio bara för mig. Och gästerna också förstås, ja. Glömde dem. Det är ju bara tolv gäster och en artist i programmet. Tur att man är bra på att komma ihåg namn.

Äntligen min tur att sitta i programledarstolen. Jag tror jag kommer sitta kvar här och övervaka arbetet under resten av förmiddagen. Kanske också lunchen, eftermiddagen och större delen av kvällen. Vad är det för poäng att ha en tron om man inte utnyttjar den?

Fexeus hjärtar iTunes

iTunes precis just nu

Som flitig iTunes Store-konsument* så känns det alldeles varmt och skönt i kroppen när jag plötsligt får se att ljudversionen av Alla Får Ligga** ligger tvåa på nedladdningslistan, flankerad av två deckare. Jag hoppades hela tiden att den skulle passa bra i en iPod.

*) Ja, jag är konservativ. Jag använder inte Spotify. Jag köper fortfarande filer från iTunes. Vadårå. Tänk på att jag är gammal.

**) Varför den heter All Of Which May Be på engelska har jag ingen aning om.

Genier

Dub FX med sin mobila studio

Världen är full av osjungna genier. De där som tillbringat tio tusen timmar med att bli skitbra på något väldigt udda, oftast förmodligen till priset av att de bott i en skokartong på tio år och inte haft nåt socialt liv. Och därför har vi inte hört talas om dem heller. Så lever de i skymundan, briljanta och missförstådda.

Men allt det där ändrades med Internet och sociala medier. Plötsligt kan även en besticksornamentör i Ukraina få en världspublik på YouTube och därmed den uppmärksamhet han förtjänar. En av de här fantastiskt bra människorna är en autraliensare som kallar sig Dub FX. Han är en gatuartist som gör egen musik genom att sampla och sen loopa sig själv, och på så sätt bygga låtar. Det fins andra som gör det också, men ingen som Dub FX.

Mina tre favoriter är de nedan (men det finns mycket mer). Jag har sjungit på dem hela helgen. Så höj ljudet och klicka på länkarna. Njut av att det fortfarande finns briljanta människor som gör fantastiska saker av ingen annan anledning än att de vill.

Soothe Your Pain

Rude Boy

Hip Hop

Kunskapskanalens Skavlan?

Sådär, då är jag tillbaka igen. I fredags inledde vi arbetet med tema-TVprogrammen för Kunskapskanalen. Jag ska erkänna att jag är lite nervös. Programmet sänds inte live, men det kommer spelas in som om det vore live. Det vill säga, inga omtagningar och inga överbandningar så man kan klippa bort det dåliga. Allt som filmas kommer visas. Och det är inget kort program heller; jag har hela nittio minuter på mig att glömma mina frågor eller bli förvirrad över att det sitter en liten människa i örat på mig och ropar. Tisdag till torsdag så förbereder vi nu och på fredag spelar vi sedan in det första avsnittet. Det ska bli intressant. Allra minst.

Inget nät, ingen blogg

Jag förstår om ni undrar vart jag tagit vägen. Men mitt Internet har
varit dött i flera dagar. Vet inte vad som hänt. Och då blir bloggen
givetvis lidande (eftersom jag just nu är för lat för att
telefonblogga). Men jag jobbar på det. Återkommer så snart jag kan.

En bok, en författare + en till

Stefan Einhorn - nu ännu snällare?

Idag ska jag vara gäst i ett avsnitt av SVT:s program "En bok en författare". (Vi spelar alltså in idag, jag vet dock inte när det ska sändas.)

Meningen är att jag ska intervjuas ostört i en halvtimme om min första bok, "Konsten att läsa tankar". Men intervjuaren är inte deras vanliga programledare utan Stefan "Konsten att vara snäll" Einhorn, som själv har ett stort antal böcker under bältet. Han har skrivit betydligt mer än mig och nu senast var det "Vägen till vishet" som härskade på topplistorna i höstas.

Jag är väldigt nyfiken på vart det här samtalet kommer att ta vägen nånstans. Hur det blev kommer ni kunna se snart i en ruta nära er.

Hög

Är det bara jag, eller är det så i allmänhet att saker och ting i livet liksom ... hopar sig? Kommer i hög? Det finns ett trist talesätt att "En olycka kommer sällan ensam" men jag tycker inte nånting kommer ensamt. Det är som att allt väntar på en i smyg, precis utom synhåll runt hörnet, tills det har samlat på sig tillräckligt mycket och DÅ, då hoppar det fram och tjoar "Här har du oss! Nu måste du göra allt på en gång! Ha ha ha!!!"

Just när man trodde att man hade läget under kontroll.

Eller är det många bäckar små-teorin, att man klarar av varje nytt litet vattendrag tills det blivit ett för mycket, som är det som får bägaren att rinna över? (Och hur många metaforer kan jag egentligen lyckas klämma in i det här inlägget?)

I alla fall. Just nu är det sådär. Jag skulle ju bara göra två saker i vår - skriva bok på dagarna, ge SinnesCirkus på kvällarna. Men nu är det så mycket annat att jag inte hunnit ens sätta mig på bokskrivarstolen på snart två veckor. Och det är inte superlångt kvar till deadline. För att inte tala om kaoset kring föreställningen. Jag har försökt få sympati från mina vänner. Men de tittar bara på mig och säger med trött stämma: "Men Henrik, allt det där som du nu har att göra (och vi håller med - det låter på tok för mycket), är inte det sånt som du har kommit på själv att du ska göra? Det är väl ingen som har tvingat dig att skriva om stora delar av showen en vecka innan premiär, spela in tv när du egentligen borde skriva, eller något av allt det andra som du plötsligt har fått för dig?"

Och så är det ju. Som vanligt har jag mig själv att skylla. Men hur ska man kunna balansera tiden när det finns så mycket roligt att göra? Nån som har nåt bra tips?