Får jag ta på dig?

I lördags var jag och signerade i en bokhandel. Plötsligt står det en flicka i tioårsåldern framför mig med djupt rynkad panna. Efter säkert tio sekunders tystnad med intensivt stirrande ställer hon plötsligt frågan:
"Är du en kändis?"
Rösten är väldigt bestämd.
"Tja, jag har haft ett tv-program. Är man kändis då?"
Hon nickar ivrigt.
"Ja".
Så väntar hon ett tag till, lika beslutsamt ihopdragen som tidigare. Och sen kommer det.

"Får jag ta på dig?"

Får jag ta på dig. Sådär som vi sa i tonåren när vi ville vara dryga mot nån kompis. Ett uttryck som alltid, alltid bara signalerat fullkomlig ironi. Men för henne är det högsta allvar. Faktum är att det verkar vara en fråga om liv eller död. Innan jag hinner reagera lägger hon sin hand på min. Den är kokhet och svettig av nervositet. Hon drar bort den lika blixtsnabbt som hon sträckte fram den. Så blir hon tyst igen, under det att en illröd ton börjar sprida sig i hennes ansikte. Om inget händer kommer det snart att spruta ånga ur öronen medan hon låter som en fabriksvissla, tänker jag. I sista sekunden, innan hon exploderar, lägger hon benen på ryggen in i närmsta butik där hon skriker så det hörs i hela gallerian:
"MAMMA! MAMMA!! MAMMA!!! JAG HAR RÖRT EN KÄÄÄÄÄÄÄÄNDIS!!!"

Undrar vem hon trodde att jag var, egentligen.

I bara mässen

Så var årets bokmässa över. Eftersom jag inte hade fullt program den här gången så ägnade jag mig mest åt att prata kärlek med Bob Hansson, småbarn med Schlager-Martin, gemensamma barndomsminnen med Jacob Wismar och nonsens med Mian Lodalen. Och så nickade jag viktigt åt Lasse Berghagen och retade Camilla Läckberg. Så mässan 2008 får nog ses som en succé trots allt.

Se hit! Missa inte!!

Igår stod jag och pratade blogg med Karolina "En glamorprinsessas dagbok" Lassbo. Hon tyckte det var dålig stil att jag i bästa fall lyckas skriva ett inlägg var tredje, fjärde dag. Själv skrev hon tre till sex inlägg om dan när det var som intensivast. Ja, jag kanske är dålig. Men jag måste hinna med annat också. Dessutom vill jag inte skriva nåt bara för att skriva och det är inte alla dagar man har nåt meningsfullt att säga. Jag hoppas ni förstår. Men här kommer åtminstone en liten rapport: Bokmässan i Göteborg är lika snurrig som alltid, men idag har vi snurrat till den lite extra. Hur säljer man en bok som min? Man anlitar krämare, naturligtvis. De säljer boken som om det vore fisk på torget. Precis så irriterande och slipade är de (även om de egentligen är skådespelare). Specialrabatt, bara för dig! Endast idag!

Och priset? En för 159 spänn, två för 320. Naturligtvis.

Min karriär inom finsk politik

Journalister brukar undra om jag ofta blir ombedd att analysera (eller träna) svenska politiker. Jag har faktiskt aldrig ens fått frågan. Men i Finland är de inte lika rädda.

Hjärnstorm har tydligen redan, efter bara några sända avsnitt, tillsammans med Konsten att läsa tankar blivit ett fenomen i Finland. Tillräckligt för att Finlands största dagstidning, Helsingin Sanomat, flög över en journalist till Stockholm idag för att göra en väldigt speciell intervju. Det är nämligen kommunval i Finland. Och då tv-sänder man politiska debatter med de åtta partiledarna, precis som inför riksdagsvalet. Tidningens upplägg var att låta mig se en inspelad debatt och i den analysera de olika partiledarna och deras ordlösa kommunikation. Twisten var att eftersom jag inte har några kunskaper i finska så skulle jag inte ha nån aning om vad de pratade om och eftersom jag inte känner till några av politikerna så vet jag heller inte vad de står för. (Min kunskap om finsk politik börjar och slutar med en utrikesminister som fick kicken för att han gillade att skicka snuskiga sms till kvinnliga bekanta. Där nånstans är min intressehorisont.)

Tidningen ville se om jag, utan att förstå debatten och istället bara titta på deras ansiktsuttryck, kunde
a) Göra en personlighetsprofil av respektive partiledare. Finnarna har givetvis redan klara åsikter om dem, baserade på flera års politiska framträdanden, frågan var vad jag skulle lyckas komma fram till utan att förstå vad de sa.

b) Identifiera vilka som stod i opposition till varandra. Partiledarna var nämligen inte tillåtna att svara varandra direkt, utan svarade hela tiden moderatorn. Därför var de alla vända åt samma håll och kunde inte titta på varandra. Vilket naturligtvis gjorde det svårare att se vilka som inte höll med varandra.

c) Identifiera vilka personer som hade mest att vinna/förlora på debatten, samt

d) Se om jag kunde bedöma vilket parti respektive person tillhörde. Debatten var utomhus så nästan alla var anonymt klädda i tjocka jackor och fleecetröjor vilket gjorde att ledtrådar i klädkoder i princip inte existerade.

Finska politiker är kända (i Finland) för att vara väldigt rigida och ha minimalt med kroppsspråk så Helsinki Sanomats stora fråga var om jag skulle kunna avläsa något över huvud taget! Jag kan inte minnas att jag fått en liknande utmaning tidigare. Snacka om att gå upp till bevis! Men jag har trots allt skrivit en bok i ämnet. Så jag och Juhana från tidningen tillbringade två surrealistiska timmar på Waynes på Vasagatan, där jag tittade på de första 25 minuterna av en debatt från förra veckan, sekund för sekund. På finska.

Jag ska ärligen säga att jag är rätt nöjd. Mina ickeverbala personlighetsprofiler av ledarna, gjorda efter bara nån minut, stämde väl överens med hur de uppfattas i Finland. Det var heller inga problem att pricka deras relationer till varandra - trots att de aldrig ens vände sig mot varandra. Efter tjugo minuter visste jag också vem som var socialdemokrat, vem som var konservativ, vem som var center och vem som var miljöpartist. Oavsett dunjackor och gräll fleece. De andra var svårare eftersom de tillhörde partier som jag inte kände till, men jag lyckades ändå hyfsat beskriva deras position.

Triumfen kom när jag kommenterade kristdemokraten med att säga att hon verkade väldigt mästrande och hennes beteende påminde om när man pratar med barn. Antingen är hon väldigt von oben, eller så har hon väldigt många barn själv hemma, skämtade jag. Det visade sig att hon är känd för sin stora familj och har jobbat som lärare.

Egentligen kom jag inte fram till något som finnarna inte redan vet. Men de kan ju å andra sidan språket. För mig var det en väldigt bra träning. Och ett bevis på att allt det här som jag predikar om faktiskt fungerar. (Samt, om jag ska vara ärlig, en chans att få visa mig på styva linan.)

Bokmässan 2008

Jag har förstått att jag kanske inte kommer vara ensam i Göteborg i helgen. Så för den som är intresserad, här är mitt schema för signeringar under årets grandiosa Bok- & Biblioteksmässa.

Fredag 26 sept
12.00-13.oo Wettergrens Bokhandel, Västra Hamngatan
16.00-16.30 Bonniers Monterscen på Bokmässan

Lördag 27 sept
13.00-14.00 Wettergrens Bokhandel, Partille
15.00-16.00 Wettergrens Bokhandel, Frölunda Torg

Mitt program under övriga mässan är rätt lugnt, så med största sannolikhet kan man hitta mig i Bonniers monter, om än med ett förvirrat uttryck i ansiktet och dagens femte kaffe i handen. Lova att säga till om ni är där!

Nu är den (snart) här!!

Förmodligen hatar de mig på min lokala ICA-butik. De sköter nämligen posthanteringen också, vilket alltid betyder en av två saker när jag kommer viftande med mina vita avier: Antingen behöver de under stort stånk och stön lyfta olagligt tunga paket med böcker och andra obskyra saker som jag köpt över nätet. Eller så kommer paketen från mitt förlag. Och då väger de ännu mer.

Som idag, när jag visslande väntade på den unga kvinnan som med svettpärlor i pannan försökte lyfta upp mitt paket över varubandet. "Är det tungt?" frågade jag vänligt. "Mmff." svarade hon. Jag sneglade på etiketten som angav en matchvikt på 17,5 kilo. Imponerande. Men det som för henne var 17500 gram av ytterligare skäl att förbanna mig, var min sons vikt i ren lycka när jag kom hem och öppnade paketet.

För där låg den.*

Alldeles blå och vacker. Förmodligen världens bästa bok just nu. Om du frågar mig. Och snart får du också se den! Det var trots allt det som var hela meningen från början. (Jag vet ju redan vad som står i den.) Onsdag 8 oktober finns den i butik.

Jag kanske borde gå och ge ett exemplar till kvinnan på ICA. Men jag väntar nog nån dag. Det har nämligen precis kommit en stor låda böcker från USA som måste hämtas ut. Den här gången kör jag med lösmustaschen.


*(I sällskap av några extra exemplar som ska vidare till agenter och utländska förlag. Därav vikten.)

Storm på tuben

En vänlig själ har lagt ut ett gäng klipp från vår första säsong av Hjärnstorm på YouTube. Vi får väl se hur länge de ligger kvar, men jag talar om det utifall du inte har nåt roligare att göra eller totalt bara missade det när det gick.

Gånger två

Kära mamma och pappa!
Idag kom det en ny medarbetare till redaktionen. Äntligen nån som förstår mig! Vi har pratat hela dagen och vi känns redan som bästa vänner. Men jag kan inte helt bli av med känslan att han är ute efter mitt jobb. Ja ja, det är säkert bara inbillning.
Er tillgivne son,
Henrik

Enhetlig rekvisita

Ok. Så vi skulle precis börja dagens inspelning. Den medverkande var på plats, kamerorna började rulla om någon minut och vi letade efter den sista rekvisitan. Vår snickeriguru hade lovat att måla några små träbitar till oss och vi kunde bara inte hitta dem. Och vi som skulle börja filma. Tillslut hittade vi snickarmäster istället.

"Var är det som du skulle måla till oss?!?"
"Menar du träskivorna? De står ju där."
"Vaddå skivor...oooh bajs."

Nånstans i kommunikationen så hade enhetsangivelsen fallit bort. Och sekunder innan inspelning står vi med nåt som är tillverkat i centimeter istället för millimeter. Den vita lappen var storleken vi skulle ha. Den svarta är vad vi har nu. Man kan få panik just här och nu om man vill. Men nånstans är det hela väldigt roligt. Egentligen. Vi har bråttom, men vi har också en skitstor såg. Så det ordnar sig.

Om du undrar varför vi plötsligt är täckta av sågspån när du ser avsnitt 6 vet du nu varför.

Moi moi

Hemma igen från Finland. Visserligen redan i onsdags kväll, men det har tagit två dagar att hämta andan (och intensivt jobba med pr-kampanjen för När du gör som jag vill). Schemat var helt vansinnigt. Journalisterna betedde sig som på ett osynligt löpande band, påpiskade sådär som man ser på film:
"All right, you get 45 mins with mr Fexeus starting NOW."
"Sorry, I have to interrupt this interview, you are already three minutes too long. We need to start the next one in 60 seconds. Bye."
Tvärgalet. Men roligt.

Jag besökte även talkshowen Bettina S, tillsammans med den finske journalistlegenden Erkki Toivanen. Mitt under tv-inspelningen bad Bettina mig improvisera en tankeläsningsdemonstration med Erkki, förutom det experiment som jag och Bettina precis utfört. Jag blev helt tagen på sängen, eftersom det kom utan förvarning. Men vad gör man inte.

Perehdy Suomi

Jaha, några timmar kvar till jag måste puttra ut till Arlanda och schemat för min korta vistelse i Helsingfors uppdateras ständigt. Det nya budet från mitt finska förlag Otava är
3 Radiointervjuer
3 TV-intervjuer
2 Tidningsintervjuer
1 presskonferens
1 "Radio och tv-lunch" (ingen aning)
1 Intervju med publik (ingen aning)

...inom loppet av 1,5 dagar. Den första radiointervjun börjar 35 minuter efter att planet har landat. Snacka om tajt schema. De kan uppenbarligen sitt Excel, finnarna.

Jag hade hoppats att kunna delge er lite skön finsk tundra medan jag var där, men Windows Mobile 5 har buggat ur så när jag mailar från telefonen studsar det bara med felmeddelandet "ogiltig adress", syftandes på mailadressen jag försöker nå. (Jag tar upp det nu för att någon av er ska få chans att visa sin tekniska expertis och tala om hur jag ska fixa det. Det är vansinnigt irriterande.) Tills dess att jag är tillbaka får jag istället delge er lite finsk vishet. Jag tror det syftar på mig, men jag är inte helt hundra.

Kehonkielen tulkintaan perehtynyt ruotsalainen tv-persoona opastaa, miten ajatuksia luetaan. Henrik Fexeus on naurattanut ja provosoinut ruotsalaisia mm. tv-sarjoissaan Hjärnstrom, joka nähdään Yle Teemalla vuonna 2008. Hänen ei-verbaalisen viestinnän, kehonkielen ja psykologisen manipuloinnin tuntemuksensa on antanut uuden merkityksen ajatusten lukemiselle.

Jorru, så att.

Ajatusten Lukijaksi

Jag fick just några exemplar av den finska versionen av Konsten att Läsa tankar. Den är fantastiskt snygg. Lackade bokstäver och allt. Det blir nog till att lära sig lite finska till nästa vecka i alla fall.

(Jag har visst blivit suomifierad som författare också - alla sajter som säljer böcker, såväl i sverige som i finland, listar författaren till den här boken som Henri Fexeus. Ska det vara finskt så ska det.)

Allt är inte kristall som glimmar

Nu ska jag vara olidligt fåfäng en stund. Ber om ursäkt i förväg. Men för att du helt ska förstå mig så måste jag först förklara en sak. När man är känd, så dräller inbjudningar till filmpremiärer, events och alla möjliga galor ner i brevlådan hela tiden.

Om man inte är en sån som jag.

Många av mina kollegor blir just överösta med sådana förslag. Men de är alla unga, snygga kvinnor. Såna som man vill ha på en glamorös fest. En vit, snart medelålders man smäller inte så högt. Då måste man vara riktigt känd, en Peter Settman eller en Henrik Schyffert. Jag säger inte att det är fel; om jag blev ombedd att arrangera en glittrig kändisfest så skulle jag garanterat fylla den med så många elaine bergqvistar och sofia helinar jag bara kunde. Kjell Eriksson - och jag själv - skulle hamna på reservlistan hur mycket jag än tycker om honom (sorry, Kjell). Men det här är anledningen till att min vän den snygga kvinnlige novelldebutanten vadar i festinbjudningar, medan jag fortfarande väntar på min första. Jag låtsas att jag är mer seriös och inte är intresserad av sånt. Men jag är faktiskt lite avis. Hon verkar ha så kul.

Mitt slutgiltiga bevis på Kändisskapet har gäckat mig fram till nu.

Så kom den. Till slut. En inbjudan till årets största fest om man inte räknar Melodifestivalen. Tv-galan Kristallen. Det står hundratals människor i kö som inte fått nån inbjudan. Men kanske hade någon på svt dåligt samvete för att Hjärnstorm inte ens blev nominerat, med tanke på den internationella uppmärksamhet som vi fått, och skickade därför en inbjudan. Vad vet jag. Här är den i alla fall. Min slutgiltiga inträdesbiljett till glamouren.

OCH JAG KAN INTE GÅ.

Jag ska nämligen till Finland för att promota den finska utgåvan av Konsten att läsa tankar. Under två intensiva dagar ska jag bränna av fyra eller fem tidningsintervjuer, två tv-soffor och en presskonferens. Så medan resten av tv-sverige har fest sitter jag på Yle och inser att jag inte förstår ett ord finska.

Ja ja. Glamorösa partyn är bara för ytliga människor ändå. Jag är mer seriös och inte intresserad av sånt. Men kan inte jag använda min inbjudan ska ingen annan heller. Så det så.

Var god kliv in i burarna!

Foto: SVT

Igår förvandlades Hjärnstorm till något som ingen hade räknat med, allra minst våra deltagare: Ett Lek- och Tävlingsprogram För Hela Familjen. Jag sprang omkring i två timmar med megafon och tidtagarur och hetsade våra tävlande i kulörta t-shirts. Givetvis var det en strikt vetenskaplig ansats i vår strävan att förstå det mänskliga psyket och hade ingenting med mitt eget smygande Oldsbergskomplex att göra. Inte alls. Jag skulle gärna i detalj beskriva våra blinkande lampor, ljudsignaler, bokstavsklossar och rockringar men som vanligt kan jag inte avslöja något. Men jag har insett att jag har en svag punkt för att få klä mig i en lite för stor, glittrig kavaj och skrika ut bisarra tävlingsregler i till förvirrade människor i tv. Gärna på dialekt. Med ett eget husband.

Nu för tiden drömmer jag om att Ingvar Oldsberg kommer svävandes in genom fönstret i mitt sovrum om nätterna, likt en vampyr med göteborgsvitsar istället för huggtänder. Han ser lite blek och försmådd ut. Men jag vet att vi kan bli ett. Om vi bara vill.

Ljud i skällan

Från och med idag finns Konsten att läsa tankar som ljudbok i handeln. Så nu låter jag också. Tjohoo.