Hemma igen (strax)

I taxi på väg hem från Arlanda nu. Äldsta sonen kommenterade
lakoniskt när vi klev av planet att det såg ju likadant ut hemma i
Sverige som i Egypten. Enda skillnaden var att sanden var vit.

Men tre sekunder senare upptäckte vi ytterligare en skillnad. På
sisådär 42 grader celcius - åt helt fel håll. Brrrrr. Vems idé var
det här med kylan egentligen?

Röda havet

Om det finns nåt hav med jultema så måste det väl vara Röda Havet.
Så idag är jag på besök hos fiskarna i korallreven. Hittills
ignorerar de mig bara. (iPhone tycker f ö att
undervattensfotografering är sådär, men skam den som ger sig.)

Julslut

Turistjulen är nu fulländad. Knappt tre timmar efter att middagen
börjat är de rotunda ryssarna nu så fulla att de börjat skrika och
slåss (vilket de iofs gör varje natt vägg i vägg med vårt rum och
skrämmer skiten ur barnen), de irriterade italienarna skäller ut sina
barn efter noter, de beskedliga britterna ser rödmosigt förvirrade ut
och de franska fruarna försöker förföra allt som inte är deras
män.

Och då har inte ens magdansunderhållningen kommit in ännu.
Decenniets sista är en jul att minnas.

Holy Shit II

... och det blir tydligen skaldjur som en lättare förrätt.

Sist jag var i Egypten blev jag magsjuk som en gris i Dahab. Det känns
som årets eldorov är ikväll. Blir jag det inte nu blir jag det
aldrig v

Holy Shit I

Vet inte hur väl det framgår, men dessertdelen är femton meter
lång ... Jag är mätt redan nu.

Julfirande

Ikväll vankas det julbuffé med lokal underhållning på hotellet.
Eftersom jag gärna utmanar mig själv och vill tänja min "comfort
zone" så kommer vi givetvis delta med liv och lust. Eller, i mitt
fall, med lika delar skräckblandad skräck. (Det roliga är att
hotellet till 98% bebos av italienare och ryssar, som vad jag vet båda
har väldigt olika jultraditioner jämfört med den amerikansk-
egyptiska turistjul som man anstränger sig för att få till här.)
Några godbitar ur det digra programmet:

7 PM Guest Entrance with flowers distribution by our animations team.
[Dvs, animatörerna hänger mistlar i gästingången på jäkligt exakt
radavstånd]

7.30 PM Violins will play. [Mer hot än löfte. Det finns inget du kan
göra åt det]

01.15 AM Disco jockey dancing music at the disco. To the End. [Läs det
igen. Discojockeydancingmusic. Genialt. Och till det bittra slutet,
tydligen]

Bruksanvisningen för kvällen avslutas med ett uppmuntrande:

"THERE'S ONE FOR!"

Kunde inte sagt det bättre själv. Återkommer, om jag kan, med bilder
på alltihop.

GOD JUL!!!

Eftersom jag fortfarande är i Egypten kommer årets julhälsning istället från trogna BBC. (Tack Helena!) Håll till godo!

Julstämningen på topp!

Bjällerklang, bjällerklang...

Nu bär det av!

För exakt på dagen tio år sedan så åkte jag till egypten för att fira millennieskiftet. Jag ska vara helt ärlig: Det var den sämsta och jävligaste resa jag nånsin gjort. På precis alla plan. Men jag är inte den som är den. Mycket kan hända på ett decennium. Dessutom har det snöat konstant här hemma i två och en halv vecka nu och nån måtta får det vara. Så idag - nu! - lämnar vi glatt vintersverige bakom oss för Soma Bay (jo, det ligger i Egypten) och Caribbian World Resort (Karibien ligger INTE i Egypten, men det gör inget). Där ska vi springa omkring med band runt armen och dricka drinkar i många färger.

Jag vet dock inte hur det är med internetmöjlighet på beachen. Så om det blir lite glest med inlägg under den närmaste veckan, eller om det tar tid för era julkommentarer att bli publicerade, då vet ni vad det beror på. Det är bara jag som är och dyker i ett rev istället.

Hej svejs! Nu går planet!

/Arlanda 08:35

Hjälp Brendan!

Finns det ingen hejd på världens ondska? Vad är det för en genomrutten människa som lagom till jul stjäl en teddybjörn!? Brendan finns nånstans där ute, just nu, frusen och vilsen. Kanske fastbunden på en stol i en fuktig källare med en skarp lampa riktad i ansiktet. Eller levande begravd i massa omslagspapper som julklapp åt en femårig brat som inte förtjänat honom. Ring telefonnumret på bilden om du sett nåt. Nallenazisterna måste stoppas.

En Riktigt WAKKA Jul!

Okej, det här är smickrande, roligt och en smula creepy på samma gång. I förra veckan fick jag en film mailad till mig av okänd avsändare. Bevisligen hade nån läst mitt tidigare inlägg om Pac-Man. Men början av filmen är hämtad från en film som jag inledde mina föreläsningar med. Och den filmen har jag gjort själv. (Animationen förekommer också i SinnesCirkus.)

Så antingen har nån tillgång till mina originalfiler. Vilket typ tre personer i hela världen har, som alla bedyrar sin oskuld. Eller så har någon gjort sig besväret att skapa det hela från grunden.

Hur som helst så har en okänd men väldigt attraktiv person lagt ner stor tid på att önska God Jul. Och då är det bara rättvist att fler får ta del av det. Så höj ljudet och klicka här för att starta filmen! God Jul!!!

Avklädd

Eddie är Stripped ikväll

Första gången jag såg Eddie Izzard var det med showen Glorious, som fullkomligt vände upp och ner på allting som jag visste om humor. Men det var ett tag sen. Tolv eller tretton år sen tror jag. Sen dess har det hänt mycket. Både i Eddies liv och i mitt. Men han har alltid funnits där, att tryggt återvända till när man just suckat sig igenom ännu en "rolig" sitcom och övertygats om att humorn måste vara död. Då finns Eddie alltid där och bevisar motsatsen.

Och ikväll ska vi på dejt, han och jag. (Plus några tusen till, för Hovet är tydligen utsålt. Men de andra räknas inte.) Jag känner mig alldeles pirrig.

Julafton kom visst fem dagar tidigare i år.

Julklappstips #3

Egentligen är det kanske fel att kalla Defekt för ett julklappstips. För risken är att du sabbar nåns jul totalt. Jag tipsade tidigare här på bloggen om Yesims första bok, PLAY/PAUSE, när den kom ut. Om du läste den och gillade den, eller gav den till nån som gillade den, då är du lite förberedd inför Defekt. Eller om du har läst American Psycho och fattade grejen.

Där det andra slutar, där börjar Yesims nya bok.

Defekt är totalt kompromisslös. Du måste läsa klart. För det är värre att sluta. Precis som när man läser Bret Easton Ellis så känns det som att skrubba själen med stålull. Det gör ont. Men det är fullkomligt värt det i slutändan.

Även om jag är lite räddare för Yesim nästa gång vi ses.

Julklappstips #2

Jag måste bekänna en sak. Det är långt ifrån alltid jag läser de böcker som mina författarvänner har skrivit. Ibland har jag inte tid, ibland glömmer jag bort och ibland ... är det skönt att slippa ljuga om hur bra boken var nästa gång man ses. Det blir helt enkelt enklare att umgås på det sättet.

En författarvän som jag inte tidigare brytt mig om att läsa är Mats Strandberg. (Ja, han vet om det.) Missförstå mig inte, jag gillar Mats väldigt mycket. Och jag tror säkert att det han skriver är bra. Jag har bara inte känt att jag är målgruppen för hans böcker, som tenderar att sorteras in på chicklit-hyllan.

Men nu har Mats skrivit en ny bok. Som jag har börjat att läsa. Halva liv är nämligen ett sjumilakliv bort från chicklit-världen och hittills riktigt spännande. Jag säger hittills, för jag har trots allt bara läst 50 sidor ännu. Men jag är fast. Halva liv börjar med en egentligen klassisk intrig; Kvinna träffar Stora Kärleken som plötsligt Försvinner Mystiskt och allt som finns kvar är lappen som säger "Leta inte efter mig." Och så börjar en stor släkthemlighet av typen "vi-vet-alla-om-vad-som-hänt-och-alla-vet-att-alla-vet-men-vi-låtsas-inte-om-nåt" att nystas upp. Har vi sett det förut? Kanske. Men inte såhär. Twisten med Mats bok är nämligen att den är sann. Åtminstone släkthistorien som han skriver om.

Mats har berättat hur han kom i kontakt med den sista levande personen i en stor släkt (som här ska vara namnlös) och som avslöjade deras stora, mörka hemlighet sen generationer tillbaka för honom. Mats fick tillstånd att skriva hennes historia i romanform. Det blev Halva liv. Vad gör man när verklighetens konspirationer överträffar dikten? Man gör som Mats. Man låter verkligheten bli dikten.

Och jag får kanske läsa hans chicklit-romaner trots allt.

Julklapptips #1

Peter Bergting är serietecknaren som sakta men säkert hamnat på allas läppar under 2009. I princip varenda svensk har nu läst Peters och Jens Lapidus serieroman Gängkrig 145. Och var och varannan förälder med barn i grundskolan har samtidigt mött hans illustrationer i Jo Salmsons barn/ungdomsfantasyböcker om Alamandrarnas Återkomst.

Peters mästerverk skedde dock innan allt det här.

Men först en liten utvikning.

I mitten av nittiotalet, då hela den amerikanska serieboomen, den som en gång i tiden startades av lika delar Watchmen och The Dark Knight, härjade som värst dök det upp ett förlag som hette Image. Som en reaktion till alla litterära serier från DC Vertigo och den jobbigt konstnärliga och introverta indiescenen så gjorde Image sig snabbt kända som förlaget där yta var allt. I en tid då man gav romanpriser till serier för deras manus så var istället varje tidning från Image som en svulstigt dekadent explosion i alldeles för många färger och superhjältar med aldrig tidigare skådade kroppsproportioner. Det var Marvel på crack. I fronten för denna überytliga approach gick Todd McFairlaine och Spawn, som till slut blev ett helt leksaksimperium. Ganska snart visade det sig dock att Image var mer än yta. De började ge ut Sam Kieths fantastiska The Maxx och tog även hand om Jeff Smiths milstolpe Bone. Image blev det creddiga förlaget som gav ut det som inte fick plats nån annan stans. Det som var lite ... udda. Spännande. Och alltid väldigt snyggt.

En tradition som inte kan bevisas bättre än med Peter Bergtings The Portent, som gavs ut på just Image för något år sen. The Portent är en udda fantasyberättelse som tar plats i en döende skymningsvärld. Jag vill inte avslöja för mycket. Men det är just denna ödesmättade stämning, en civilisation på väg att försvinna, som är det speciella med boken. Peters värld är noga uttänkt och trovärdig, och som i de bästa berättelserna känner man att man bara har besökt en liten del av en värld som är mycket, mycket större. Man förstår inte riktigt allt. För reglerna är dolda. Vilket är helt i sin ordning. Mycket berättas mellan raderna. Det är Mike Mignola som tolkar Lost in Translation. Kanske.

Det här gör att både jag och min nioårige son kan läsa och gilla The Portent. För vi tror på världen. Och nu finns The Portent på svenska! På fint, högglansigt papper som gör Peters bilder rättvisa.

Så om du har något intresse för serier över huvud taget är du skyldig att omedelbart leta upp den. På svenska eller engelska (vilket trots allt är språket den skrevs på), det spelar ingen roll. Likaså om du känner nån som gillar serier, så har du nu den perfekta julklappen. För det var länge sen det var så här bra. Enda frågan är den som min son ställde i morse: När kommer egentligen fortsättningen?

Obs! Ny tid!

Dagens signering i Fältöversten är kl 14:00-15:00 och inte en timme tidigare som jag skrev förut. Sorry.

Just nu

Just nu - signering i Forum Nacka. Agneta Sjödin skriver i
skiiitmånga böcker. Jag har skrivit i en (1). Och den var till
Agneta. Snart byter jag strategi och låtsas att jag är Camilla
Läckberg istället.

Helgens signeringsturné

Mitt i helgens julhandel så kommer även jag fara runt och signera era böcker, kroppsdelar och hemmagjorda voodoodockor i Stockholms boklådor. Så här ser schemat ut för idag och imorgon.

Lördag 12 dec

11:30-12:30 Farsta Centrum

13:30-14:30 Nacka Forum, Akademibokhandeln

15:30-16:30 Skrapan, Akademibokhanden

Söndag 13 dec

12:00-13:00 Odenplan, Akademibokhandeln

14:00-15:00 Fältöversten, Akademibokhandeln

Signering i flygande fläng

Om man slår upp Konsten Att Läsa Tankar på sidan 217 så är där en
bild på en reklampelare ute på Arlanda. Exakt där den pelaren stod,
står jag själv precis just nu och signerar mina böcker. Slump, karma
eller ödets ironi? Om du ska ta ett flyg från Terminal 4 under
eftermiddagen så kom förbi och säg hej. Jag står här ett tag till.

Hjälp Musikhjälpen!

För sjätte året i rad så arrangerar SVT och SR Musikhjälpen, mellan 14 - 20 december. I år sänds det från Glashuset i Göteborg i SVT2 och insamlingen gäller kampen mot malaria. Var med och stöd en god sak - och få chansen att vinna en bok signerad av undertecknad! Böckerna kommer att lottas ut under de dagar som programmet/galan sänds, under omständigheter som jag inte riktigt känner till. Läs mer om alltihop på Sveriges Radios egen sida om Musikhjälpen.

Sista Konsten

Idag ger jag mina sista två offentliga föreläsningar på temat Konsten att läsa tankar. Det är inte bara de sista för året utan även de sista på mycket länge. Kanske för alltid. Jag har hållit den här föreläsningen i några år nu och just nu har jag ingen aning om när eller om den kommer att komma tillbaka. Men idag blir det drag, närmare bestämt på Filmstaden i Örebro. Kl 13 och kl 18. Yeah.

Plast

Årets japanska leksakshype är utan tvekan Bakugan. Överhuvudtaget allt som går att sätta prefixet "Baku-" framför går nu att köpa i leksaksbutiken. Jag har tidigare kommenterat min fascination över japanska billiga skräpkopior på japanska dyra skräpleksaker. (De där kopiorna som föräldrarna köper varje år i förhoppningen att barnen inte kommer märka skillnaden, vilket barnen givetvis alltid gör.) De billiga kopiorna av Bakugan kom givetvis som ett brev på posten. Framför allt är det den alltid otroligt, låt oss säga kreativa, copytexten som i sina billigare motsvarigheter fångar mitt öga.

Min personliga favorit hittade jag i år på BRIO. Normalt försöker man ju ha ett namn som är snarklikt originalet (t ex Bagygan) men Sega verkar ha skyddat alla bokstavskombinationer som börjar på B och har tre stavelser. För den här uppenbara Bakugan-ripoffen heter istället Super Motivity Boy - Special Style. Ehh ... ok. Jag är mycket osäker på om Motivity ens är ett ord. Så jag läser vidare: "Transform to fight the appearance." Lite besviken inser jag att jag faktiskt förstår det. "Förvandla [dig] för att strida mot uppenbarelsen". Märkligt, men ok j-english. Sen ser jag det det som är tryckt på alla sidor av kartongen:

TO RANK FIRST AMONG SIMILAR PRODUCTS

Jadåså. Er sakliga och tydliga argumentation har övertygat mig. Nu vet jag att den här är bäst. Gänget bakom Super Motivity Boy Special Style vet verkligen hur man väcker köplust i juletid. Och med ett pris som är 50% av vad Bakug... jag menar similar products kostar så lär BRIO kränga den här i drivor.

Och barnen kommer bli lika sura över kopiorna som förra året.

Ett annat liv

Min goda vän och författarkollega Maria Ernestam fyllde nyligen år och hade den goda smaken att invitera till maskerad. Jag kan inte minnas när jag var på maskerad senast. Men det var väldigt roligt.

Marias egen omslagsfotograf Richard Ryan var också där och förevigade alla kreationer. Jag fick precis den här bilden i mailen, på mig och födelsedagsbarnet. Tänk om det var så där verkligheten såg ut. Med ständigt orakade detektiver, femme fatales som bryter på franska och långa skuggor under gatlyktorna i svartvitt. Ingen pratar klarspråk utan bara i förtäckta ordalag. Och svart stavas noir.

Fast det sprack när discjockeyn började spela ABBA.

Lördagsgodis

Chock-KBT i snaskaffären

Ibland vill man gärna köpa godis, samtidigt som man egentligen vet att man inte borde. Då kan man behöva lite hjälp av sin omgivning att fatta rätt val. Det visar sig att ingen är så hjälpsam som min lokala godishandlare; han verkar ha bestämt sig för att avskräcka potentiella godiskonsumenter för livet. Och skulle jag känna att jag ändå håller på att hamna i riskzonen är det bara att ta en titt på den blodröda fyllningen. Ick.

WAKKA WAKKA!

Bilden tagen av min gode vän Brooks, som också deltog i det något ohälsosamma samlandet då det begav sig.

Jag har en fetish att erkänna. Under en stor del av min uppväxt, och en bra bit in i vuxen ålder också för den delen, så var jag besatt av videospelet Pac-Man. (Jo, på åttiotalet sa vi videospel på svenska.) Kanske inte så mycket spelet i sig, även om det var fantastiskt, utan allt runt omkring det.

På åttiotalet var det nämligen fortfarande ovanligt för popkultur att sprida sig i olika media. Nu för tiden är det självklart att man marknadsför nya fenomen som hela koncept; samtidigt som filmen så kommer också boken, tv-spelet, samlarkorten, leksakerna, kläderna, online-communityt och musiken. Allt hör ihop. Men för 25 år sen var en bok bara en bok. En film var en film. Och det var det. Hur bra den än var. (Undantaget var Star Wars och, tio år senare, Masters of the Universe som var först av alla med att redan från början introducera en serietidning, tecknad tv-serie och leksaker.)

Och videospel var fortfarande nåt väldigt primitivt jämfört med idag. Men med Pac-Man hände det nåt. Plötsligt dök det upp en LP-skiva (!) med namnet Pac-Man Fever. Det fanns barnprogramledare utklädda till Pac-Man på TV. Det fanns klistermärken och samlarkort. Huvudprydnader. T-shirts. Handspel. Brädspel. Men inget av detta producerades av en slipad underhållningsindustri. Det mesta av det gjordes av olika, anonyma personer som av nån anledning gillade att en större gul boll åt mindre, vita bollar.

Allt det här fanns att köpa - men bara om man bodde i USA. Vilket innebar att det för mig som trettonåring var otroligt exotiskt och svåråtkomligt. Därför, av någon anledning som jag inte riktigt kan förklara, så tillbringade jag en betydande del av mina barn- och ungdomsår åt att försöka samla på Pac-Man-saker. Och jag var ihärdig; det tog 12 år innan jag hittade den där LP-skivan i en reaback på Drottninggatan i Stockholm.

Samtidigt, i och med den första hip hop-vågen på åttiotalet, så föddes också ett intresse för grafitti som på nittiotalet förvandlades till intresse för street art i allmänhet (och så småningom ledde till en kortare karriär som grafisk formgivare). Intresset finns kvar och jag tittar alltid extra noga efter märkliga klistermärken och mallsprayade budskap när jag rör mig på stan.

Och nu. Äntligen. Så har något briljant geni kommit på att kombinera de två. Det tog bara 25 år. Men där, på trottoaren vid Odenplan så finns det på marken. Pac-Man som gatukonst - och räddare av gatorna, tydligen.

Mitt liv är komplett. Det blir inte bättre än såhär.

SkellefteCirkus

Det här ser kanske inte för roligt ut. Men det är innan jag kommer till stan.

Idag fredag är det dags för årets sista SinnesCirkus! På Nordanåteatern i Skellefteå närmare bestämt. Kl 19 går ridån upp. Vi syns ikväll, alla skelleftebor!