Julklapptips #1

Peter Bergting är serietecknaren som sakta men säkert hamnat på allas läppar under 2009. I princip varenda svensk har nu läst Peters och Jens Lapidus serieroman Gängkrig 145. Och var och varannan förälder med barn i grundskolan har samtidigt mött hans illustrationer i Jo Salmsons barn/ungdomsfantasyböcker om Alamandrarnas Återkomst.

Peters mästerverk skedde dock innan allt det här.

Men först en liten utvikning.

I mitten av nittiotalet, då hela den amerikanska serieboomen, den som en gång i tiden startades av lika delar Watchmen och The Dark Knight, härjade som värst dök det upp ett förlag som hette Image. Som en reaktion till alla litterära serier från DC Vertigo och den jobbigt konstnärliga och introverta indiescenen så gjorde Image sig snabbt kända som förlaget där yta var allt. I en tid då man gav romanpriser till serier för deras manus så var istället varje tidning från Image som en svulstigt dekadent explosion i alldeles för många färger och superhjältar med aldrig tidigare skådade kroppsproportioner. Det var Marvel på crack. I fronten för denna überytliga approach gick Todd McFairlaine och Spawn, som till slut blev ett helt leksaksimperium. Ganska snart visade det sig dock att Image var mer än yta. De började ge ut Sam Kieths fantastiska The Maxx och tog även hand om Jeff Smiths milstolpe Bone. Image blev det creddiga förlaget som gav ut det som inte fick plats nån annan stans. Det som var lite ... udda. Spännande. Och alltid väldigt snyggt.

En tradition som inte kan bevisas bättre än med Peter Bergtings The Portent, som gavs ut på just Image för något år sen. The Portent är en udda fantasyberättelse som tar plats i en döende skymningsvärld. Jag vill inte avslöja för mycket. Men det är just denna ödesmättade stämning, en civilisation på väg att försvinna, som är det speciella med boken. Peters värld är noga uttänkt och trovärdig, och som i de bästa berättelserna känner man att man bara har besökt en liten del av en värld som är mycket, mycket större. Man förstår inte riktigt allt. För reglerna är dolda. Vilket är helt i sin ordning. Mycket berättas mellan raderna. Det är Mike Mignola som tolkar Lost in Translation. Kanske.

Det här gör att både jag och min nioårige son kan läsa och gilla The Portent. För vi tror på världen. Och nu finns The Portent på svenska! På fint, högglansigt papper som gör Peters bilder rättvisa.

Så om du har något intresse för serier över huvud taget är du skyldig att omedelbart leta upp den. På svenska eller engelska (vilket trots allt är språket den skrevs på), det spelar ingen roll. Likaså om du känner nån som gillar serier, så har du nu den perfekta julklappen. För det var länge sen det var så här bra. Enda frågan är den som min son ställde i morse: När kommer egentligen fortsättningen?