Julklappstips #2

Jag måste bekänna en sak. Det är långt ifrån alltid jag läser de böcker som mina författarvänner har skrivit. Ibland har jag inte tid, ibland glömmer jag bort och ibland ... är det skönt att slippa ljuga om hur bra boken var nästa gång man ses. Det blir helt enkelt enklare att umgås på det sättet.

En författarvän som jag inte tidigare brytt mig om att läsa är Mats Strandberg. (Ja, han vet om det.) Missförstå mig inte, jag gillar Mats väldigt mycket. Och jag tror säkert att det han skriver är bra. Jag har bara inte känt att jag är målgruppen för hans böcker, som tenderar att sorteras in på chicklit-hyllan.

Men nu har Mats skrivit en ny bok. Som jag har börjat att läsa. Halva liv är nämligen ett sjumilakliv bort från chicklit-världen och hittills riktigt spännande. Jag säger hittills, för jag har trots allt bara läst 50 sidor ännu. Men jag är fast. Halva liv börjar med en egentligen klassisk intrig; Kvinna träffar Stora Kärleken som plötsligt Försvinner Mystiskt och allt som finns kvar är lappen som säger "Leta inte efter mig." Och så börjar en stor släkthemlighet av typen "vi-vet-alla-om-vad-som-hänt-och-alla-vet-att-alla-vet-men-vi-låtsas-inte-om-nåt" att nystas upp. Har vi sett det förut? Kanske. Men inte såhär. Twisten med Mats bok är nämligen att den är sann. Åtminstone släkthistorien som han skriver om.

Mats har berättat hur han kom i kontakt med den sista levande personen i en stor släkt (som här ska vara namnlös) och som avslöjade deras stora, mörka hemlighet sen generationer tillbaka för honom. Mats fick tillstånd att skriva hennes historia i romanform. Det blev Halva liv. Vad gör man när verklighetens konspirationer överträffar dikten? Man gör som Mats. Man låter verkligheten bli dikten.

Och jag får kanske läsa hans chicklit-romaner trots allt.