Tysk estetik

För några veckor sen så fick jag se det tyska omslaget på Konsten att läsa tankar. Jag invände att det var lite väl ... stelt. Så nu har de gjort ett nytt som enligt de själva är mer rock'n'roll. Jag håller med dem. Det är det. Åtminstone jämfört med det tidigare. Men de är ju inte för roliga, tyskarna. I alla fall. I Deutsches Bücherbutik i vinter:

Den julen är på väg

Jag fick just ett väldigt personligt mail. Nån har varit snäll nog att lösa alla mina julklappsproblem. Det värmer att nån jag inte känner ändå tänker på just mig. Nu ska jag bara försöka förstå vad det står.

"Välkommen till vårt företag site.

Den julen är på väg! letar efter en tokig presenter för din familj, dina vänner och dig själv. alla produkter av vårt företag sälja till kostnader inom 15 dagar, datorer, tv-apparater, mobiltelefoner, MP3/MP4 spelare, digitalkameror, videokameror, Video spelkonsoler, GPS och motorcyklar, de flesta ex säljs till grossistpriser, hittar du massor av stor affär här. Och vi har en säljfrämjande åtgärder från och med nu, köpa mer, spara mer och få mer! . Detta är en gud-ges chansen, hoppas vi tag i det i ti"

Det värmer i hela kroppen. Men det där abrupta slutet oroar mig. Vad hände med den som skrev? Kom språkpolisen och förde bort honom? Jag behöver veta! Hoppas vi tag i det i ti. Det kanske är en kod. Var finns Dan Brown när jag behöver honom?

Tittut!

Kalla mig blödig. Men jag är lite obekväm med mat som stirrar tillbaka på mig. Köttdisken på Vivo i all ära. Men det blir vegetariskt idag.

Jul till varje pris

Idag kom julen till Stockholm. Snön ligger i de proverbiala drivorna och myset lägrar sig. Jag gillar mys. Även om jag gillar värme och sol ännu bättre, så är det nu kallt kan man lika gärna göra det bästa av det.

Men såhär i början av allt och speciellt med tanke på den förestående julen så tänkte jag ändå ta tillfället i akt och hissa lite varningsflagg. Ledsen om det blir lite mindre mys av det här, men det är värt det.

Det handlar om julhandeln.

Kommer ni ihåg det jag skrev om sociala värden versus marknadsvärden? Den Signade Juletid är ett perfekt tillfälle för handeln att exploatera detta. Plötsligt så finns det glittriga och hemtrevliga dekorationer överallt, det luktar varm glögg runt varje gathörn och fan om det inte smakar lussekatt i munnen bara av att gå in på Åhléns. Det är mysigt även inne på Elgiganten och Gallerian. Jättemysigt.

Och det är mysigt. Men det skulle inte vara det om det inte påverkade ditt köpbeteende. Du tror väl ärligt talat inte att handeln lägger ner så mycket pengar på att göra mys om det inte hade en effekt? Avsiktligt eller inte, genom att göra de annars neutrala butikerna så juliga och mysiga så förstärker de en viss aspekt av julen: nämligen att det är den omtänksamma högtiden. En social högtid då vi ger gåvor till varandra. Genom att trycka på just den punkten, att det handlar om gåvor och omtänksamhet, så trycks marknadsvärdet undan. Precis som det är fult att diskutera notan vid en dejt så blir det fult att tänka på prislappar när vi är ute och julhandlar. Det handlar ju om presenter till de vi tycker om; det är väl ovärdeligt? Samtidigt är vi nånstans också medvetna om den här motsägelsen; det stressar oss nåt oerhört att vi spenderar så mycket pengar vid jul – men vi gör det ändå, för när vi väl står där mitt i all glöggen så är det väldigt svårt att börja tänka priser mitt bland allt mys. När vi ändå gör det så skäms vi och får dåligt samvete.

Glöm inte bort att hur romantisk julmarknaden på Skansen än är, så handlar det rent krasst fortfarande om varor med en prislapp. När du julshoppar på NK så är det ingen skillnad mot att handla där i augusti. Du får, och bör, tänka på prislappar och utgifter. Och när tomtejäveln som är anställd för att få dig att få dåligt samvete dyker upp så rycker du av honom skägget.

Brevlåda i silver

I reklambranschen så är det ingen hejd på utmärkelser och priser. Jag känner nog inte till någon bransch som är så bra på att klappa sig själv på ryggen som reklamvärlden. Och missförstå mig inte nu, jag tycker det är bra. Vi är ofta alltför dåliga på att klappa såväl andra som oss själva på våra bekräftelselängtande baksidor. I alla fall. Posten har ett stort pris som delas ut en gång om året och som heter Guldlådan (jag vet, fråga inte). Priset går till bästa reklamkampanj som på något sätt använt sig av Postens tjänster. Kommer ni ihåg de där böckerna i vilka jag skrev personliga tips och skickade ut till svenska tyckare och åsiktsmakare? Även om tipsen var personliga så var det naturligtvis också del av kampanjen för min bok. Och igår vann de personliga tipsböckerna silveri Guldlådan. (Silverlådan, antar jag då.)

Wow.

Ett reklampris. För en bok som bland annat handlar om hur man står emot reklam. Tur för mig att de inte läste boken innan prisutdelningen.

Imorgon vaknar jag med Kjell

Paul, Josefin och Jakob vaknar alltid tillsammans

Jag ber om ursäkt ifall nån rattade in Vinyl 107 imorse bara för att upptäcka att jag inte var med. Jag var helt enkelt sjuk och kunde inte röra en muskel - än mindre ta mig till en radiostudio. Vi ska försöka göra om det på onsdag kl 08:30 istället.

Imorgon ska jag dock gästa Kjell Eriksson och resten av Vakna!-gänget på The Voice. Tune in vid 08:25, eller slå på Kanal 5 om du har en tv i närheten, så ska vi hitta på nåt kul!

Personliga tips i etern

På måndag gästar jag radio Vinyl 107 klockan 08:30. Eftersom vi ska prata påverkan har Lillemor och Jonas på Vinyl uppmanat sina lyssnare att maila in sitautioner där de behöver hjälp med att påverka någon. ("Hur ska jag göra för att min man ska vilja åka till Thailand två veckor i jul?") Jag ska försöka ge tips så gott jag kan. Så har ni nåt ni undrar över men inte vill fråga här, hör av er till Vinyl innan måndag!

Oförbätterlig

Nu när inspelningarna av Hjärnstorm är klara och När du gör som jag vill är färdig och släppt, så lovade jag mig själv att ta det lugnt den här hösten. Att sakta men säkert se till att jag inte föreläser lika mycket som tidigare, utan istället vara hemma mycket mer. Sitta i min sköna soffa. Titta på film. Spela tv-spel. Bygga Star Wars-lego med mina barn.

Det höll i sisådär tre dagar. Sen fick jag en toppenbra idé. Och sen en till. Man tänker ju så mycket i den där sköna soffan. Så nu har jag dragit igång två nya projekt som jag är jätteexalterad över. De har på några veckor redan kommit tillräckligt långt och involverar tillräckligt många personer för att jag inte längre får säga nåt om vad det rör sig om, mer än att 2009 blir ett väldigt spännande år.

Och plötsligt räcker inte tiden till längre. Igen. Jag pratade med Alexander Bard om det där för nån vecka sen, han sa att den stora hemligheten med att hinna göra en massa är att inte ha barn. Men jag vet inte. Jag tänker överbevisa honom.

När jag var liten och gick i skolan hade vi inte så fina bokstavskombinationer att sätta på barnen som det finns idag. Var man hyperaktiv så hade man Damp (se bild.) Och så var det bra med det. Jag hade definitivt inte damp i skolan. Tvärtom, jag satt mest och läste böcker. Men jävlar vad jag tar igen det nu.

LIVE i Göteborg!

På torsdag den 20 november gör jag två offentliga liveframträdanden i Göteborg! Ett kl 13-15.30 och ett till kl 18.00-20.30. Det här är starten på en turné som kommer fortsätta under våren runt om i Sverige. Men först ut är alltså härliga GBG. Biljetter finns att köpa på wimab.se eller, om du har is i magen, i dörren. En för-julklapp till dig själv och nån du tycker om (eller vill impa på)!

Vinn boken!

Nu har du chans att spara pengar inför jul genom att vinna ett ex av höstens blåaste bok! Jag har lurat min vän Klaus-Peter Beiersdorf att lotta ut 10 ex av När du gör som jag vill på hans blogg Tyskungen. (Han tror att det var hans idé. Påverkan är mest effektiv så. Säg inget till honom.) Du har till torsdag på dig att vinna tävlingen!

Manlig glamour

Sjögren skulle döda mig om han visste att jag har hans hatt

Idag har jag ett gig på Tyrol på Gröna Lund. Samtidigt så pågår här också showen Christer Sjögren 40 år som artist (i regi av Peter Settman, av nån anledning). Men de är inte här än. Så jag har hela deras garderob till förfogande. Funderar lite smått på att byta stil inför kvällens föreställning. Dansnumret sitter snart. Vad tror ni?

DEN ska jag ha!

Matchar mina ögon!

Så förvånade de kommer bli, publiken på 200 pers som sitter här utanför och väntar på mig. Tankeläsning med flärd är det nya nu. Oj helvete nu kommer Christer!!

I-landsproblem: Äventyret fortsätter

För några veckor sen skrev jag om mina dealings med 3 och deras misslyckade försök att laga min telefon. Några av er tyckte att jag gnällde. Ja, jag gnällde. Och nu ska jag gnälla ännu mer. I fredags kom HTC-luren nämligen tillbaka från verkstaden igen. Då hade det gått sju (sju!!!) veckor sen jag lämnade in den på lagning. Under de veckorna hade den kommit tillbaka en gång med samma fel som jag lämnade in den för, men nu, efter ytterligare fyra veckor, var den alltså fixad.

I helvete att den var.

Telefonen hade fortfarande samma fel! IGEN!! Trots att säljaren uttryckligen sagt åt verkstaden att byta ut telefonen om de inte kunde laga den. Uppenbarligen anlitar 3 en fullkomligt inkompetent verkstad som aldrig kontrollerar sina reparationer innan de skickar ut dem, speciellt med tanke på att jag nu pratat med fem personer som varit med om samma sak.

Naturligtvis tröttnade jag rejält. Jag förklarade för säljaren, som tyckte det hela var mycket pinsamt, att jag ville avbryta mitt abbonnemang eftersom de inte kan leverera den tjänst som jag köper från dem. Jag sitter fast i bindningstid och betalar fortfarande för telefonen och en massa tilläggstjänster, men jag krävde att allt skulle avslutas omedelbart och utan slutfaktura. Han förklarade att det kan bara reklamationsavdelningen göra och jag var själv tvungen att kontakta dem - brevledes.

Så i måndags lade jag ett brev på lådan som förklarade mitt ärende. Igår ringde jag till 3s kundtjänst för att kontrollera att ärendet nått dem, samt för att förklara att de inte fick släppa mitt telefonnummer bara för att de avslutade abonnemanget. Hos kundtjänst svarade Kim:

- Hej Kim, Henrik heter jag. Jag skulle vilja prata med reklamationsavdelningen.
- Ööhh, nä, det går inte.
- Va?
- Nej, vi kopplar inga samtal till dem.
- Vad menar du?
- Alltså, du kan inte prata med dem.
- Menar du att det för mig som kund är omöjligt att få prata med er reklamationsavdelning?!
- Precis. Du måste skriva till dem.
- Men det har jag ju gjort, det är därför jag ringer! Menar du allvar, finns det inget sätt för mig at få prata med er reklamationsavdelning? Varför inte då?!
- Vi kopplar inga samtal till dem.

Redan nu började jag gå i spinn. 3 är ett företag vars hela idé är att folk ska prata med varandra i telefon. Men tydligen gäller det inte deras egen relation med sina kunder. Men det skulle inte sluta där. För Kim fortsatte:

- Men reklamationsavdelningen kan ringa dig.
- Jaha, vad bra. Det är ju utmärkt. Kan du lägga en lapp till dem att de ringer mig snarast då. För jag vill verkligen inte bli av med mitt telefonnummer.
- Nej, alltså, det är inte så det fungerar. De ringer dig om de själva tycker att de behöver det.
-Eehh.. okej... och när gör de det då?
- Om tre veckor när ärendet är behandlat.
- Tre veckor??!!

Jag har redan väntat på att 3 ska laga min telefon i sju jävla veckor. Sju veckor utan kontaktbok eller mailmöjligheter när jag reser. Sju veckor där jag betalar över 800 spänn i månaden för nåt jag inte får. Ska jag nu vänta ytterligare tre veckor på att de ska behandla mitt ärende?!? Jag visste givetvis att det inte var Kim som bestämt att det ska fungera såhär. Men just då var hon en ställföreträdande representant för företaget. Det var tur att vi inte var i samma rum. För jag tror jag hade en aura av omedelbar död och förintelse runt mig i en tio meters radie.

Det här var igår. Så var är vi nu? Jag gick till ett annat företag, köpte en ny telefon och ett nytt abbonnemang. Sedan vidarekopplade jag mitt gamla nummer till det nya, efter ett tips från Kim. Givetvis visade det sig att det bara är telefontrafik som vidarekopplas, medans textmeddelanden försvinner i cyberrymden. Heja 3 igen, för sms är det väl ingen som använder. Och varje dag i tre veckor måste jag nu höra av mig till min nya operatör för att se om de kan göra en portering av mitt nummer, eftersom jag tydligen inte kan få info från 3 om när det hela är klart.

Oavsett vilken mobiloperatör man har, så brukar det finnas saker som man är mindre nöjd med. Det ingår liksom på nåt märkligt sätt i dealen. Och jag skulle inte peka ut och kasta skit på ett företag såhär utan anledning. Men nån jävla måtta får det vara.

En snabbkurs i att vara

Fota aldrig med mobilen på konsert, även om du får. Det blir inte bra.

Jag har en vän som är poet. Till skillnad från de flesta poeter tycker jag dessutom att han är riktigt skarp. Så som ni förstår kommer det finnas en viss bias i det här inlägget.

Igår hade han nämligen premiär på Södra Teatern på sin nya show. Lägg märke till att jag använder ordet ordet "show", till skillnad från t ex "poesiuppläsning". På ett sätt var det väl det som det var, en poesiuppläsning till musik. Men Bob Hansson läser inte sina texter. De tumlar ur honom, orden brottas om vilket eller vilka som ska få komma först och så plötsligt bara finns allt där, mitt i luften och rakt i dig. Och det blir sådär viktigt och vackert och förtvivlat och nära som det bara kan bli när livet är alldeles på riktigt.

Innan han började skriva romaner och intervjuböcker om kärlek så gav Bob ut en hel drös med diktsamlingar. Men Bobs dikter går egentligen inte att läsa. faktum är att de går inte att höras heller. De måste upplevas. Och bästa sättet att göra det är att springa till Södra Teatern i Stockholm så fort benen bär dig, och se Bob Hansson & Kristoffer Lundströms Heja Världen Show. Du kommer tacka dig för att du gjorde det.

Göteborg ikväll

Pust vilken morgon! Två radiointervjuer och jag hann även med att hänga lite med min kompis Kjell Eriksson (se inslaget på TV Kjell). Mix Megapol är också snälla nog att bjuda på en steg-för-steg redogörelse i bilder på vad som egentligen hände i studion.

Nu ska jag skriva en analys till Aftonbladet innan tåget bär av ner till Göteborg. Ikväll ska jag och Olle Liljegren nämligen prata om våra böcker på Bokia i Kungsbacka. Jag vet inte hur det funkar, om man måste ha en inbjudan eller om det bara är att svänga förbi, men testa om ni är i krokarna! Programmet börjar kl 19.00

Mental marknad, del II

Ok, här kommer resten.

Som vi såg så kan det både förbistra och försvåra om vi tänker på pengar i sociala situationer (som när jag bad dig att hjälpa mig lyfta). Inget konstigt så långt. Men några forskare blev nyfikna på hur vi skulle bete oss om vi bara omedvetet tänkte på pengar, dvs om vi blev primade på pengar. De gjorde en rad experiment där grupper blev primade på olika sätt; några fick läsa nonsensmeningar med ord relaterade till pengar, andra fick lösa uppgifter i en miljö där monopolpengar fanns i bakgrunden, osv, och sedan mätte man dem mot en kontrollgrupp som inte primats till att omedvetet tänka på pengar. Resultatet var slående.

De som primats på dollars betedde sig mer tävlingsinriktat, var mer individuella och hade svårare att jobba i grupp. Korrekt enligt ett marknadstänk. Men de var också betydligt mer obenägna att hjälpa någon som behövde det (en medhjälpare ”råkade” tappa en massa pennor på golvet och bad om hjälp att plocka upp dem). Marknadsmässigt riktigt också det – för på marknaden är vi alla konkurrenter. Ur ett socialt perspektiv är det naturligtvis katastrofalt. Om vi inte klarade av att samarbeta, om alla körde sitt eget race och tävlade med alla andra, och om vi inte hjälpte våra medmänniskor, så skulle vi köra vårt samhälle i botten. Rättare sagt, vi hade nog inte klarat att bygga det från början.

Forskarna som gjorde experimentet tyckte att de hittat en förklaring till varför bl a budgetmöten så ofta kollapsar: Alla närvarande måste tänka på pengar, ex budgeten, och går därför in i ett beteende där de har svårt att samarbeta.

Problemet med experiment i priming är att det är svårt att visa att effekten är bestående. Ofta går den över efter några minuter, ibland sekunder. Även om det här experimentet visade att det räcker med att vi utsätts för intryck relaterade till pengar för att vi ska börja bete oss socialt missanpassat, så är det förmodligen en effekt som går över snabbt.

Men om vi primas igen då? Och igen?

För sanningen är att vi lever i ett samhälle som är väldigt fokuserat på ekonomi och pengar. Och det har aldrig varit så mycket som nu. Varje tidning du slår upp har en ekonomidel. Varje nyhetsprogram du lyssnar eller tittar på har ekonominyheter. Vi har tidningar som Dagens Industri, Veckans Affärer och Affärsvärlden. Att prata om vart konjukturen alt. räntorna är på väg har ersatt vädret som samtalsämne. Vi primas dagligen, om och om igen med ekonomiska termer och tänkande kring pengar. Om Arielys kollegor har rätt så leder det sakta men säkert till ett socialt klimat där vi börjar se våra medmänniskor som konkurrenter. Det är klart, visst kommer vi hjälpa de som behöver det – men bara om de kan betala tillräckligt mycket för det. Jag vet inte om jag tycker att det är en beteendeförändring till det bättre.

Är det här vad vi har att vänta oss? Ariely och co. skulle nog säga det. Jag undrar ibland om vi inte redan är där.

Radio Galore

Imorgon tisdag kl 07.00 kommer jag gästa Adam och Gry på Mix Megapol i en dryg halvtimme. Om skägg och blondiner av nån anledning inte är din påse (för att använda ett skönt nittiotalsuttryck) så besöker jag även Vinyl 107 FM från ca 07.45 och framåt. Ibland är det tur när radiostationerna ligger i samma byggnad...

Mental marknad, del I

Det här är ett inlägg som jag velat skriva sen i somras, men jag ville vänta tills ni hade haft möjlighet att läsa När du gör som jag vill. Det här är nämligen en fortsättning på kapitlet om priming. Egentligen ville jag ha in det i boken, men den låg redan klar när den här informationen nådde mig. Det blir ett ganska långt inlägg så jag behöver dela upp det i flera. Se det som ett gäng bonussidor till boken.

Priming – en kort förklaring

Om du har läst boken och/eller vet vad priming är så kan du hoppa över det här stycket. För er andra, så betyder priming att vårt beteende och våra mentala stadier påverkas av omedvetna intryck på ett konkret sätt: Om du får läsa några meningar som i sig är nonsens men som innehåller ord som syftar till ålderdom, så kommer du faktiskt att röra dig lite långsammare efter att du läst meningarna. Din hjärna har utan att du vet om det funderat på hur det är att vara gammal och du anpassar dig därefter. Det intressanta är att meningarna du läste som sagt inte ens behövde handla om ålderdom, det räcker med att de lösa orden finns där för att din hjärna ska börja göra associationen utan att du märker det. På samma sätt kan man prima människor till i princip vilket mentalt stadie som helst, genom att utsätta dem för intryck som associerar till det. Ungefär som när jag fick alla att rita klockor i Hjärnstorm.

I somras stötte jag på ett experiment i priming som, mer än nåt jag skriver om i boken, kan ha bäring på hur vi förändrar vårt samhälle. Tyvärr på ett mycket negativt sätt. Men innan jag kan beskriva experimentet och mina slutsatser, så behöver jag först förklara ett annat koncept: sociala värden kontra marknadsvärden.

Sociala värden och marknadsvärden

Psykologen Dan Ariely menar att alla handlingar går att värdera socialt eller marknadsmässigt. I mänskliga möten har, fram till nu, de sociala värdena varit de viktiga. Att plötsligt ge en social situation ett marknadsvärde kan få katastrofala konsekvenser: Säg att din styvmor bjudit på en fantastisk middag. När den är klar drar du upp plånboken, sliter ur några hundringar och frågar hur mycket du blir skyldig. Middagen var en gåva, en social gest. Och du har just begått socialt självmord. Men ur ett marknadsperspektiv har du handlar fullkomligt rationellt - du fick en vara med ett ekonomiskt värde och ville kompensera det värdet med en lika stor summa.

En social situation som plötsligt ges ett marknadsvärde tar lång tid att reparera. Du får förmodligen inte komma på middag på ett tag hos din svärmor. Men sociala värden är också starkare än marknadsvärden. Ariely kom fram till följande: Om jag frågar dig ”kan du hjälpa mig lyfta” så är det möjligt att du hjälper mig. Att göra någon en tjänst har ett socialt värde. Men om jag reducerar det till ett marknadsvärde genom att sätta en prislapp på det: ”kan du hjälpa mig lyfta så får du två kronor” så säger du nej. Det ska mycket mer till än två kronor för att du ska hjälpa mig nu, kanske t o m 20 kr. Det ekonomiska värdet av två kronor är helt enkelt för lite – även om du gratis alltså gärna hade hjälpt mig. Samma sak vid en annan variant: ”kan du hjälpa mig lyfta så får du en dajm” fungerar, för en gåva (dajmen) har ett socialt värde. Men om vi sätter ett pris på chokladen och därmed reducerar den till ett marknadsvärde; ”kan du hjälpa mig lyfta så får du en dajm för två kronor” så säger du nej igen. Det är inte värt det. Priset är för lågt.

Alltså: Vår mänskliga interaktion är i huvudsak baserad på starka, sociala värden. Marknadsvärden är i jämförelse mycket svagare. Men de har förmågan att för lång tid framöver förstöra sociala situationer om de ges ett marknadsvärde. Även om det sedan tas bort (du ångrar dig och betalar inte för middagen) så tar det lång tid för oss att hitta tillbaka till det sociala värdet igen (tiden det tar innan du blir bjuden på middag igen).

Vart vill jag komma med allt det här då? Det får du läsa om imorgon (eller övermorgon). Men ett relaterat tips redan nu – om du sitter på en dejt på en restaurang, börja aldrig prata om kronorna på notan. Jag säger inte att du måste betala, ni kan splitta rakt av. Så länge ni inte börjar diskutera den. För då ger ni plötsligt er sociala situation en prislapp, ett marknadsvärde, dejten har plötligt kostat X kronor. Och det finns inget mer oromantiskt än att få veta hur mycket pengar nån (eller en själv) har lagt ner på att få ha det trevligt! Mer imorgon.