Mental marknad, del II

Ok, här kommer resten.

Som vi såg så kan det både förbistra och försvåra om vi tänker på pengar i sociala situationer (som när jag bad dig att hjälpa mig lyfta). Inget konstigt så långt. Men några forskare blev nyfikna på hur vi skulle bete oss om vi bara omedvetet tänkte på pengar, dvs om vi blev primade på pengar. De gjorde en rad experiment där grupper blev primade på olika sätt; några fick läsa nonsensmeningar med ord relaterade till pengar, andra fick lösa uppgifter i en miljö där monopolpengar fanns i bakgrunden, osv, och sedan mätte man dem mot en kontrollgrupp som inte primats till att omedvetet tänka på pengar. Resultatet var slående.

De som primats på dollars betedde sig mer tävlingsinriktat, var mer individuella och hade svårare att jobba i grupp. Korrekt enligt ett marknadstänk. Men de var också betydligt mer obenägna att hjälpa någon som behövde det (en medhjälpare ”råkade” tappa en massa pennor på golvet och bad om hjälp att plocka upp dem). Marknadsmässigt riktigt också det – för på marknaden är vi alla konkurrenter. Ur ett socialt perspektiv är det naturligtvis katastrofalt. Om vi inte klarade av att samarbeta, om alla körde sitt eget race och tävlade med alla andra, och om vi inte hjälpte våra medmänniskor, så skulle vi köra vårt samhälle i botten. Rättare sagt, vi hade nog inte klarat att bygga det från början.

Forskarna som gjorde experimentet tyckte att de hittat en förklaring till varför bl a budgetmöten så ofta kollapsar: Alla närvarande måste tänka på pengar, ex budgeten, och går därför in i ett beteende där de har svårt att samarbeta.

Problemet med experiment i priming är att det är svårt att visa att effekten är bestående. Ofta går den över efter några minuter, ibland sekunder. Även om det här experimentet visade att det räcker med att vi utsätts för intryck relaterade till pengar för att vi ska börja bete oss socialt missanpassat, så är det förmodligen en effekt som går över snabbt.

Men om vi primas igen då? Och igen?

För sanningen är att vi lever i ett samhälle som är väldigt fokuserat på ekonomi och pengar. Och det har aldrig varit så mycket som nu. Varje tidning du slår upp har en ekonomidel. Varje nyhetsprogram du lyssnar eller tittar på har ekonominyheter. Vi har tidningar som Dagens Industri, Veckans Affärer och Affärsvärlden. Att prata om vart konjukturen alt. räntorna är på väg har ersatt vädret som samtalsämne. Vi primas dagligen, om och om igen med ekonomiska termer och tänkande kring pengar. Om Arielys kollegor har rätt så leder det sakta men säkert till ett socialt klimat där vi börjar se våra medmänniskor som konkurrenter. Det är klart, visst kommer vi hjälpa de som behöver det – men bara om de kan betala tillräckligt mycket för det. Jag vet inte om jag tycker att det är en beteendeförändring till det bättre.

Är det här vad vi har att vänta oss? Ariely och co. skulle nog säga det. Jag undrar ibland om vi inte redan är där.