Vem där?

Blackeberg. En dag utan blod i fontänen.

Igår var en ledig dag. Så jag passade på att gå på bio och se Låt den rätte komma in. Jag har alltid haft stor respekt för Thomas Alfredson och det är bara att konstatera att han är en av våra mest modiga och intressanta regissörer just nu. Massor med cred också till John Ajvide Lindqvist som haft den svåra uppgiften att decimera sin egen bok till ett filmmanus. Men det gör han storstilat. Och fotot är helt magiskt. Låt den rätte är så extremt nära inpå och under huden att varje andetag, varje fuktdroppe under näsan och varje ögonpar som möts - eller inte möts - förmedlas i skoningslös detalj och blir den egentliga berättelsen, snarare än den blodsugande ramhistorien. Gå och se. De jag har pratat med som hunnit se den ännu är alla överens om en sak: Det här är en film som stannar kvar hos dig länge. Om du vågar bjuda in den. För, precis som med Eli, så är det definitivt på gott och ont.