måndag 3 november 2008

Mental marknad, del II


Ok, här kommer resten.


Som vi såg så kan det både förbistra och försvåra om vi tänker på pengar i sociala situationer (som när jag bad dig att hjälpa mig lyfta). Inget konstigt så långt. Men några forskare blev nyfikna på hur vi skulle bete oss om vi bara omedvetet tänkte på pengar, dvs om vi blev primade på pengar. De gjorde en rad experiment där grupper blev primade på olika sätt; några fick läsa nonsensmeningar med ord relaterade till pengar, andra fick lösa uppgifter i en miljö där monopolpengar fanns i bakgrunden, osv, och sedan mätte man dem mot en kontrollgrupp som inte primats till att omedvetet tänka på pengar. Resultatet var slående.


De som primats på dollars betedde sig mer tävlingsinriktat, var mer individuella och hade svårare att jobba i grupp. Korrekt enligt ett marknadstänk. Men de var också betydligt mer obenägna att hjälpa någon som behövde det (en medhjälpare ”råkade” tappa en massa pennor på golvet och bad om hjälp att plocka upp dem). Marknadsmässigt riktigt också det – för på marknaden är vi alla konkurrenter. Ur ett socialt perspektiv är det naturligtvis katastrofalt. Om vi inte klarade av att samarbeta, om alla körde sitt eget race och tävlade med alla andra, och om vi inte hjälpte våra medmänniskor, så skulle vi köra vårt samhälle i botten. Rättare sagt, vi hade nog inte klarat att bygga det från början.


Forskarna som gjorde experimentet tyckte att de hittat en förklaring till varför bl a budgetmöten så ofta kollapsar: Alla närvarande måste tänka på pengar, ex budgeten, och går därför in i ett beteende där de har svårt att samarbeta.


Problemet med experiment i priming är att det är svårt att visa att effekten är bestående. Ofta går den över efter några minuter, ibland sekunder. Även om det här experimentet visade att det räcker med att vi utsätts för intryck relaterade till pengar för att vi ska börja bete oss socialt missanpassat, så är det förmodligen en effekt som går över snabbt.


Men om vi primas igen då? Och igen?


För sanningen är att vi lever i ett samhälle som är väldigt fokuserat på ekonomi och pengar. Och det har aldrig varit så mycket som nu. Varje tidning du slår upp har en ekonomidel. Varje nyhetsprogram du lyssnar eller tittar på har ekonominyheter. Vi har tidningar som Dagens Industri, Veckans Affärer och Affärsvärlden. Att prata om vart konjukturen alt. räntorna är på väg har ersatt vädret som samtalsämne. Vi primas dagligen, om och om igen med ekonomiska termer och tänkande kring pengar. Om Arielys kollegor har rätt så leder det sakta men säkert till ett socialt klimat där vi börjar se våra medmänniskor som konkurrenter. Det är klart, visst kommer vi hjälpa de som behöver det – men bara om de kan betala tillräckligt mycket för det. Jag vet inte om jag tycker att det är en beteendeförändring till det bättre.


Är det här vad vi har att vänta oss? Ariely och co. skulle nog säga det. Jag undrar ibland om vi inte redan är där.

6 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Riktigt intressant. Blir själv påkommen med att se nära vänner som konkurenter snarare än gruppmedlemmar i många fall. Svår inlärt beteende att ändra tyvär.

3 november 2008 kl. 18:35  
Anonymous Anonym sa...

Som förälder funderar jag ofta på hur alla dessa "omärkliga" värderingar kommer att påverka mina barn när de växer upp, och hur jag skulle kunna hjälpa dem att tänka mer självständigt. Det jag blir lite nyfiken på - och du har förmodligen mer koll på området - är hur medvetenhet om såna här effekter påverkar oss, för visst spelar medvetenhet en ganska stor roll, ändå? Tror du att det är möjligt att "vaccinera" sig genom att diskutera etik, värderingar, samhällssyn, mm?

3 november 2008 kl. 19:29  
Blogger Hexmaster sa...

1. Just nu så har ju ekonomin ett faktiskt nyhetsvärde. Men det är onekligen ett undantag.

2. Finns det någon motivering till att man smugit in finans-grejs här och var?

3. Du nämner Dan Ariely med "kollegor". Vilka är de senare?

4 november 2008 kl. 10:32  
Anonymous Anonym sa...

"Om vi inte klarade av att samarbeta, om alla körde sitt eget race och tävlade med alla andra, och om vi inte hjälpte våra medmänniskor, så skulle vi köra vårt samhälle i botten. Rättare sagt, vi hade nog inte klarat att bygga det från början." Är detta verkligen en riktig slutsats? Som jag uppfattar det du skriver så är slutsatsen egentligen att individer som primats på dollar blir mindre altruistiskt sinnade. Vilket i och för sig är beklagligt och (inte helt osannolikt en social olycka), men är det verkligen givet att vår benägenhet att hjälpa varandra (som du mycket riktigt påpekar är så viktig för vårt samhälles byggnad) måste vara betingad av altruism? Är det inte ofta så att vi bägge vinner på att hjälpas åt? (Om jag hjälper dig att plocka upp pennorna så kommer du hinna ge dem till den spefulla demonen i tid för att vi ska få dela på en miljon kronor). Och är det inte tillräckligt med en insikt om att det finnes en ömsesidig nytta av att hjälpas åt för att samhället ska fungera? (Detta förutsätter dock att verkliga instanser av fångarnas dilemma är tillräckligt sällsynta för att inte dominera alla situationer där samtliga parter maximerar sin egen nytta genom att hjälpas åt). /Diogenes

4 november 2008 kl. 12:46  
Blogger Henrik Fexeus sa...

Diogenes, jag har funderat på det där. Som jag förstår det, så handlar det inte så mycket om altruism som om bevarandet/upprättandet av sociala värden. "Om jag hjälper dig så hjälper du mig" har just ett sånt värde. Men även om det hade en nyttofunktion från början så har det (som jag förstår det) genom evolutionen fått ett intrinsikalt värde; vi reagerar på det automatiskt oavsett om utkomsten gagnar oss omedelbart eller inte. När det förskjuts till ett marknadsvärde så försvinner den automatiska principen och jag väljer att hjälpa dig endast om jag upplever att vi båda har marknadsmässig vinning av det, samt om värdet på min insats inte överstiger värdet av utkomsten. Jag tycker inte att det låter som en positiv utveckling. Men det är möjligt att jag målar fan på väggen. Det är inte helt lätt att se konsekvenserna tydligt. Men det är ett mycket intressant experimentet.

4 november 2008 kl. 13:03  
Blogger Hexmaster sa...

Efter dina dubbel-inlägg var det särskilt givande att läsa Diagnos på läget i Expressen, om hur ekonomin beskrivs med medicinska termer - "Det försåtliga i detta språkbruk är att det gör den ekonomiska konjunkturen till något lika opolitiskt som vädret eller hälsan" - och klimatet med ekonomiska - "Som om man kunde få koldioxidhalten att anpassa sig till samhällets ekonomiska behov".

12 november 2008 kl. 10:08  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida