Min hemsida har fått en välbehövlig ansiktslyftning. Den förra började helt enkelt kännas lite för trång så vi passade på att göra större, nytt, och mer. Vid en första anblick verkar det kanske inte vara så stor förändring men det finns mer att upptäcka, under ytan, för den som vill leta...
En ytterligare uppdatering kommer att göras med mer hemligt godis redan i nästa vecka , men jag kunde inte hålla mig så jag lade upp version 0.99 redan nu. Surfa in på henrikfexeus.se och se vad vi har gjort. Jag väntar på era kommentarer!
Ikväll kl 18.00 pratar jag om + signerar När du gör som jag vill på Akademibokhandeln i Skrapan, Medborgarplatsen (Sthlm). Berätta det för nån du tycker om.
Igår var en ledig dag. Så jag passade på att gå på bio och se Låt den rätte komma in. Jag har alltid haft stor respekt för Thomas Alfredson och det är bara att konstatera att han är en av våra mest modiga och intressanta regissörer just nu. Massor med cred också till John Ajvide Lindqvist som haft den svåra uppgiften att decimera sin egen bok till ett filmmanus. Men det gör han storstilat. Och fotot är helt magiskt. Låt den rätte är så extremt nära inpå och under huden att varje andetag, varje fuktdroppe under näsan och varje ögonpar som möts - eller inte möts - förmedlas i skoningslös detalj och blir den egentliga berättelsen, snarare än den blodsugande ramhistorien. Gå och se. De jag har pratat med som hunnit se den ännu är alla överens om en sak: Det här är en film som stannar kvar hos dig länge. Om du vågar bjuda in den. För, precis som med Eli, så är det definitivt på gott och ont.
Jag har varit lite låg i några dagar. Så i måndags tillbringade jag dagen med två speciella vänner, retorikdrottningen Elaine Bergqvist och kejsarinnan av självkänsla, Mia Törnblom. Att träffa en av dem är som att gå på date med solen; man får tillräckligt mycket energi för att klara sig i flera månader. Att träffa båda på samma dag är lite som att krama en supernova.
Ändå var jag fortfarande hängig igår. Till slut insåg jag mycket motvilligt att jag kanske börjar bli sjuk. Ni förstår, i mitt jobb existerar inte det ordet. Som föreläsare förutsätts man vara på plats och leverera enligt avtal. Så är det bara. Priset man betalar för att få stå på scen är att man får stryka ord som influensa och snörvliga barn ur ordlistan.
Så nu har jag barrikaderat mig med fem liter chai-te, en varm filt och Gamecubeklassikern Skies Of Arcadia. Förhoppningsvis kan ett episkt äventyr med luftdrabbningar bland flygande piratfartyg göra det mina vänner inte klarade av. För om tre timmar går tåget till Västerås, där jag ska föreläsa. Och då ska jag givetvis vara lika skärpt och lysande som alltid.
Ni som har läst Konsten att Läsa Tankar vet att jag ondgör mig över ordet ”inte” i den boken. Nu har jag ett nytt ord som jag försöker utrota från mitt språkbruk. Jag vill gärna uppmana er att göra detsamma.
Ordet är ”skulle”.
Den riktiga användningen av ordet är som ett förbehåll, en förklaring till varför något inte kommer att ske i nuet; Jag skulle göra A om inte B var. Jag skulle äta nu om jag hade mat. Eller tvärtom: Om vi levde på 1500-talet så skulle jag vara lerig.
Men vi använder ofta ordet följt av t ex en inställning, ett behov eller en känsla.
Jag skulle vilja äta nu men jag har inte mat.
Ser du vad felet är? Jag skulle vilja äta. Även om jag inte har mat, så är det nog fortfarande så att jag faktiskt vill äta. Viljan har inget med tillgången på mat att göra (den som gör att jag trots allt inte kan äta).
Så här använder vi ”skulle” hela tiden. Jag skulle vilja, jag skulle kanske tänka. Nej! Antingen så vill du. Eller så vill du inte. Antingen så tänker du. Eller så tänker du inte. Håll inte på och tramsa. Som Yoda säger; Do. Or Do Not. (Ok, det hänger ihop med ordet ”försöka” men det är väldigt nära släkt med ”skulle”.)
”Skulle” är många gånger en försvagning, en förfegning och framför allt en förminskning av vad vi vill uttrycka. Genom att använda ”skulle” så lämnar vi utrymme för en ”det här vill jag fast det finns kanske förstås nån anledning till att det inte går”-attityd. Istället för att vi istället står för våra behov och åsikter. Pröva att nästa gång, istället för att säga: ”Jag skulle vilja ha en glass”, säg: ”Jag vill ha en glass.” Istället för att säga: ”Jag skulle kanske tänka såhär”, säg ”Jag tänker såhär”. Du kommer inse att du måste vara modigare än tidigare när du uttrycker dig, eftersom du inte längre gör osynliga förbehåll. Men jag är övertygad om att du kommer att uppfattas som tydligare i din kommunikation och framför allt som en starkare person.
Jag tillbringar helgen i Prag för att hålla workshop i kroppsspråk och ordlös kommunikation. Prag är verkligen nästan olidligt romantiskt och vackert, även om det trängs ca en miljon turister i stan - och 10.000 av dem står på Karlsbron vid varje givet tillfälle.
Så mycket folk brukar det inte vara på film.
Vill du se hur Prag ser ut utan turister föreslår jag att du istället tittar på Steven Soderberghs film Kafka. Då är det bara dimma och gatlyktor för hela slanten. Som man vill att det ska vara.
Astroklockan. Inte för att jag ser vad den gör. Men det är nog nåt bra.
Men i höstsolen är det en stad som är svår att slå i skönhet. I alla fall i några dagar. Visst är stämningen romantisk och ölen mörk och god. Men om jag blir serverad anka & fläsk med surkål och knödel en gång till så skriker jag.
I torsdags spelade vi in det sista experimentet för Hjärnstorm. Nu kan vi inte göra om nåt, ändra, eller komma på nya tankar. Kamerorna har slocknat. Det är över för den här gången. Även om det dröjer till januari innan vi verkligen får se vad vi ställt till med.
I det sista experimentet så agerade vår allestädes närvarande assistent Pontus deltagare under repetitionerna. Som ni ser tyckte han att det var det roligaste han gjort på länge.
Nu ska jag använda min blogg till nåt som jag inte tror jag nånsin gjort förut. Jag ska klaga. För jag har beef. Så håll för öronen.
Jag är en rätt rörlig människa. Jag tycker samtidigt inte om att bära för mycket saker. Därför har jag en bra PDA/mobiltelefon. Därifrån sköter jag all min mail. Där har jag min kalender och mina kontakter. Från den fotograferar och bloggar jag. Den här lilla lådan gör helt enkelt mitt liv mycket bekvämare och enklare och jag behöver inte släpa omkring på en dator med div sladdar och leta uppkoppling.
Så länge telefonen fungerar, förstås. För en tid sen brakade den ihop och jag lämnade in den till 3, där jag köpt den. Det skulle ta en halvtimme att laga den. Det tog tre veckor. Under vilka jag fick låna en liten skittelefon utan någon av de funktioner jag behövde för att leva mitt liv. Den hade knappt ens ljud. Många journalister undrade varför jag lät som under vatten när de intervjuade mig. Men efter tre veckor (!) fick jag i alla fall tillbaka mitt kommunikationsnav.
Med exakt samma fel som den hade när jag lämnade in den.
Så de fick tillbaka den. Komplett med diverse svordomar. I ärlighetens namn ska sägas att säljaren på 3 tyckte det hela var extremt pinsamt, och lovade att telefonen naturligtvis skulle prioriteras i lagningen eftersom de redan haft den inne en gång - och länge.
Det var snart två veckor sen.
Det finns en anledning till att man har en HTC telefon (förutom anledningen att iPhone inte hade kommit då). Att man behöver den. Och jag betalar just nu dyrt för en funktionalitet som jag inte har tillgång till. Om inget händer nu så har 3s verkstad pillat på min lur i fem veckor. Jag tycker det är sjuukt lång tid för att laga en telefon. Speciellt som de inte ger någon som helst fingervisning om när den kommer tillbaka.
Ni som läst mina böcker vet att jag tycker att det här med relationer är viktigt. Men ibland behöver man göra slut och gå vidare. Jag och 3, vi känns sååå över.
Ibland är det kul med reklam. Speciellt om den handlar om en själv. Det här kom upp i dagarna på några utvalda platser i Stockholm (läs: utanför större reklambyråer och reklamskolor). Jag ler i mjugg. Det är inte varje dag man är en busshållplats.
Precis som Brasilien har för Latinamerika, så har tydligen också Belgien en tv-mässa där de showcasear internationella bidrag. Koordinatorn för POST INPUT hörde nämligen av sig till Hjärnstorms producent i veckan. Han hade sett programmet i Sydafrika och ville ge det en plats på den belgiska mässan, "as being one of the very best shows of last year". Man blir onekligen smickrad. Det förvånar mig lite att Hjärnstorm verkar funka över hela världen. Vi människor är bevisligen mer lika varandra än vi tror.
Med allt ståhej som fortsätter kring den första säsongen av Hjärnstorm, som slutade visas för precis ett år sen på SVT, så undrar jag verkligen vad ni alla kommer tycka om säsong två. Det är samma program, men ändå väldigt annorlunda. Tycker i alla fall vi. Jag hoppas det faller er i smaken. Snart är det januari, och då är det dags!
För ungefär ett år sen så beklagade jag mig här på bloggen att jag skulle signera 600 böcker på en dag.
Ha.
För någon månad sen hade jag den briljanta idén att Konsten Att Läsa Tankar + När Du Gör Som Jag Vill skulle säljas i en samlarbox i begränsad upplaga, signerad och numrerad i 1000 exemplar. En briljant idé - tills vi plötsligt stod där imorse och insåg att vi skulle vika tusen lådor, stoppa i två tusen böcker, och på var och en skulle jag skriva mitt namn och "xx/1000". Det är svårt att föreställa sig vilken tid sånt tar. Eller hur ont i handleder, fötter och vader (!) man får. Men nu är det nästan klart. Och snyggt blir det. Tur bara att jag höll tyst om min första tanke, den med 5000 signerade lådor...
Jag hann tyvärr inte göra nåt experiment med Linda Nyberg i Gomorron Sverige imorse. Jag hade planerat en sak i hemlighet, men ibland finns det helt enkelt inte tid. Hoppas ni blev lite mer nyfikna på boken, i alla fall.
Imorgon har jag dessutom en ny chans. Jag medverkar i Morgonpasset i P3 kl 09.00, tisdag den 7 oktober. Förutom att prata mer om boken så hoppas jag att jag får chansen att hitta på nåt galet. Vi får se. Eller rättare sagt, höras.
Till er som är morgonpigga kan jag tala om att jag kommer att medverka i Gomorron Sverige på SVT måndag 5 oktober mellan 07:53 och 08:00. Kort men intensivt.
Är du inte lika morgontrött finns det nog chans att se det på SVT Play på webben lite senare på dagen.
Idag var jag på cirkus med barnen. Jag har långt ifrån ett okomplicerat förhållande till cirkus, speciellt de här små, slitna tältcirkusarna som åker runt i Sverige. De besöker alla småorter i landet, jobbar stenhårt, fyller en för liten manege med obstinata kameler som knappt får plats, lagar det mesta med gaffatejp och lyckas ändå ibland bjuda på ändlöst spännande och vacker underhållning. Kanske är det just det; det finns något oproportioneligt och trasigt och därför märkligt vackert att se artister utföra svåra akter och demonstrera förmågor slipade under många, långa år inför en frusen publik på knappt 50 personer.
Glittret hade givetvis mattas på de flesta nummer, trapetskonstnären slog i ansiktet i det låga tälttaket varje gång han gungade framåt, och en kamel kastade av ett litet barn som red på den i pausen. Kanske var det just därför som det polska balansnumret med svärd fick mig att sluta andas. Precis som livet, så är det mer spännande utan skyddsnät.
Eftersom jag har för lite att göra skickade jag en trave böcker med inskrivna, personliga kommentarer till utvalda personer. Claes de Faire var en. Det verkar som han gillade det.
Min analys av de finska partiledarna publicerades i Helsingi Sanomat igår. De hade gjort en stor och fin tabell med en spalt för varje partiledare, uppdelad i rutor med mina kommentarer inom olika områden. Jag förstod visserligen ingenting, men det såg väldigt fint ut. Analyserna var även den politiska frontnyheten på tidningens webb. (Man kan ju tänka sig att de vill diskutera en del annat såhär precis innan valet.) Idag kom ett sms från den journalist som skrev artikeln och som f ö visade sig vara en av Finlands främsta experter inom politisk retorik och förhandlingsteknik. Han berättade att två av tidningens skribenter även idag hade refererat till mina analyser i sina politiska texter. Det är väldigt, väldigt roligt alltihop. För att inte säga smickrande.
Min hemsida har fått en välbehövlig ansiktslyftning. Den förra började helt enkelt kännas lite för trång så vi passade på att göra större, nytt, och mer. Vid en första anblick verkar det kanske inte vara så stor förändring men det finns mer att upptäcka, under ytan, för den som vill leta...
