Österländsk visdom

På äldsta sonens inrådan var vi och åt på den lokala kinakrogen igår. Jag gillar stora delar av de asiatiska köken, men just svensk kinamat är inget som får mig att göra vågen.

Jag sitter mest och väntar på min lyckokaka.

Och vilken lyckokaka jag fick! De innehåller ju normalt bara tveksamt översatta plattityder om livet designade för att få en att känna sig lite vagt bättre än tidigare. (Sonen fick: "Din bästa upplevelse har du ännu inte haft." Förhoppningsvis helt korrekt eftersom han som sagt är tio år.)

Men min var direkt uppmanande. Aggressivt uppmanande.

FAME, RICHES AND LOVE ARE YOURS FOR THE TAKING.

For the taking?! Jo jag tackar! Jag kan i alla fall fixa två av tre, tänkte jag. Så jag hånglade upp min flickvän över den sötsura såsen och snodde sen servitörens plånbok när vi gick ut.

Mitten

Onsdag. Jag har precis anlänt till Skara för att föreläsa under två dagar om relationsbyggande. Det är lätt att bli bortskämd med de utmärkta resmöjligheterna genom Sverige, Stockholm-Göteborg tar t ex bara 3 timmar 11 minuter. Men Ystad-Skara visade sig vara betydligt knepigare. Det krävde taxi-tåg-tåg-buss att komma hit och en restid på sex timmar! Jag är helt mörbultad. Men solen lyser åtminstone. Kanske hinner jag med en vinterpromenad genom Bertstaden innan det drar igång.

Söderut

Tisdag. Har precis anlänt till Ystads teater. Förra veckan såg jag 60 olika akter under Talangs audition i Stockholm, som alla tyckte de var bäst i Sverige. Några av dem var riktigt bra. Idag är det Skånes tur att visa att ni är mycket mer talangfulla än huvudstaden.

Dagens 30 glittrande talanger har visst redan börjat komma. Jag måste bara hinna på toaletten, så kör vi sen. Ser fram emot att träffa er, hela bunten!

Norrut

Måndag. Jag är just nu på väg upp till Umeå för att medverka i Fråga Doktorn och prata om min nya bok (tror jag, i alla fall). SVT Umeå är en kvarleva från en missriktad politisk insats för många år sen, då man bestämde att SVT:s produktion skulle spridas ut i landet för att på så sätt gynna den lokala infrastrukturen på orter som bl a Norrköping, Växjö, Göteborg, och just Umeå. Av samma anledning flyttade man även ut flera av våra myndigheter i landet (t ex la man Migrationsverket i just Norrköping).

Så vad hände? Skapades det massor med mer arbetstillfällen på orten? Eller fick man inflyttat nytt blod, då de anställda flyttade med sin arbetsplats? (Vilket var de två önskade utkomsterna, som jag förstått det.) Knappast. Sist jag pratade med nån på Migrationsverket bodde en betydande del av som jobbade där fortfarande i Stockholm - och samma sak med SVT Norrköping. De hade bara fått betydligt längre att pendla.

I Umeå gör man i huvudsak två tv-program: Go'kväll och Fråga Doktorn. Men både programledare och gäster kommer oftast från Stockholm, när de inte är från övriga landet. Folk flygs i skytteltrafik: Själv kommer jag upp vid nio, flyger hem vid ett. Tightast logistik har Go'Kväll som är direktsänt - där måste intervjuerna schemaläggas så gästerna hinner med sista flyget hem 25 min efter sändning.

En dag som denna, med förseningar på all flygtrafik pga nattens snöfall, måste vara en mardröm för tv-gänget i Umeå. Själv blir jag 40 min sen. Det kan vara skillnaden på att göra intervjun i studio eller på flygplatsen.

Man skulle ju kunna ifrågasätta klokheten i att göra den här typen av tv-program så långt bort som i Umeå. Det kan inte vara helt snällt för miljön.

Men Malmö Aviation är säkert jätteglada.

Bye bye Sthlm

Ikväll var det absolut sista SinnesCirkusen i Stockholm. (Med filmning dessutom.) Och vilken avslutning! Tack alla ni 584 som trotsade Melodifestivalen och gjorde den sista föreställningen på Intiman helt oförglömlig. Ibland är det bara sådär extra kul. Som idag. Hoppas ni tyckte detsamma! Kram och godnatt,
H

Från det ena till det andra

...och så var det plötsligt SinnesCirkus igen. Efter vad som visade sig vara nästan 25 timmar tv-produktion på två dagar (läs "ont i hela kroppen och akut sömnbrist") för Talangs audition här i stan är det nu dags för de sista tre Cirkusarna i Stockholm. Någonsin.

Idag riggar vi dessutom tekniken för helgens filminspelning av föreställningen. (På bilden sitter bildproducenten Emil och håller koll.) Att få föreställningen filmad är nåt jag velat göra ända sen 2009. Och det känns extra kul att vi gör det nu, så här på sluttampen. Synd bara att när det väl blir av så är jag så trött att jag knappt kan stå upp. Men jag har hört att man kan rendera bort ringar under ögonen i efterhand.

Var är min ljuscykel?

Innan talangerna släpps lösa ikväll skulle vi filma lite presentationer av juryn. Trodde jag. Men det blev visst Tron 3.0 istället. Vilket ärligt talat kändes betydligt tuffare. Åtminstone tills Bert ställde sig i cirkeln. Då sprack liksom den cinematiska illusionen.

Men nu vet jag i alla fall hur jag ska ljussätta min hall därhemma. Tänk att öppna dörren sådär, när grannen ringer på för att låna socker.

Oj då

Ni vet den där känslan när man kliver in på en stor och fin teater. Som rymmer typ 900 pers. Till exempel Oscarsteatern i Stockholm. Och så tittar man upp och ser sitt namn hänga i taket. Ni vet den känslan. Det är då man kan börja undra lite vad man gett sig in på.

Egentligen är det konstigt att jag är nervös - jag står ju på scen hela tiden. Men då är det min show, på mina villkor.
Nu är det inte min show. Det är er. Och den enda kontroll jag har är att tycka om er.

Det är galet spännande. Om två timmar kör vi för första gången.

Alla hjärtans annars jävlar

Igår var det ju "Alla Hjärtans Dag". Jag är minst sagt kluven till det där spektaklet. Eller, nä, jag tycker inte om det.

"Alla Hjärtans Dag" är en handlarhögtid precis som "Halloween", med enda skillnaden att AHD pushats fram av blomsterbranschen, medan HW är godis- och pryltillverkarnas fest. Men det finns en viktig skillnad som gör att AHD alltid kommer lyckas bättre (= handlarna kommer få sålt mer) än Halloween.

Blomsterbranschens lyckade kampanj kring Alla Hjärtans Dag sätter oss nämligen i ett känslomässigt gisslandrama. Det var väldigt många som pliktskyldigt satt med inslagna blomsterbuketter på tunnelbanan på väg hem igår. Jag ville fråga dem om de brukade köpa blommor till sina partners på måndagar, men jag lät bli. För jag förstod deras dilemma: Att komma med blommor på AHD är egentligen dödsdömt. Det måste ju vara den minst genuint romantiska handling man över huvud taget kan utföra, att endast lyckas vara romantisk ett visst datum på året och då som resultat av en massiv reklamkampanj. Å andra sidan - om man inte kommer hem med blommor så är man ju vansinnigt oromantisk, om man inte ens lyckas göra det på Alla Hjärtans Dag. Principer i all ära, men alla gillar att få blommor. Och det vet Interflora och deras kollegor. De har helt enkelt lyckas ta romantiken som gisslan. Du har att välja på att vara oromantisk för att du bara slaviskt följer ett kommersiellt påfund, eller så kan du vara oromantisk för att du låter bli att följa det.

You're damned if you do, damned if you don't.

Alternativet blir då att, som jag, bypassa de värsta kommersiella ledbanden men ändå visa uppskattning genom att försöka hitta nåt annat än blommor att komma hem med. Så kan man ändå visa att "jag tänker på dig", fast på ett lite mer personligt sätt. (Jag vet, det är en dålig bortrationalisering och jag är knappast ensam om den.) Men jag var naturligtvis inte den enda som haft den tanken. Det fanns inte ens Kärleksmums kvar på 7-11. Så vad gjorde jag? Köpte jag desperat en halvdan bukett rosor på Coop på vägen hem, under det att jag svor mellan sammanbitna tänder?

You bet.

Foton på spången

Idag tar vi pressbilder inför Talang 2011. Balanserandes på en stång. Marko fick hänga under, jag skulle se ut som jag flög. Det blev mest att jag vinglade som en nyfödd kalv. Tyvärr var jag tvungen att gå innan det blev Berts tur på stången men det måste ha varit fantastiskt.

Om det inte skulle dyka upp några roliga talanger när inspelningarna börjar imorgon på Oscarsteatern har vi i alla fall ett eget cirkusnummer nu som vi kan köra.

Mera cirkus

I morse var det nära ögat. Om jag verkade lite yrvaken och stressad i rutan i Gomrron Sverige berodde det på att jag anlände till studion två minuter (och jag överdriver inte) innan sändning. Inte någons fel, jag satt bara fast i snön som alla andra. Men jag hann ju.

Ikväll är det annars SinnesCirkus på Intiman igen. Ridån går upp om 35 minuter, och jag har just minglat med 100 bloggare som bjudits hit på ett bloggevent kring föreställningen. Och först nu, när jag lämnat bloggarna i foajén för att förbereda det sista på scen, inser jag att den enda som inte tog nån bild till sin blogg - var jag. Ska se om jag kan snylta till mig några bilder imorgon och lägga upp. Jag kommer givetvis låtsas att de är mina egna.

Nä, nu måste jag ut på scen! Ikväll blir det drag!

Då var det dags igen!

Jag har haft uppehåll med SinnesCirkus i drygt två månader för att få klart den nya boken. Men boken skickades till tryck tidigare i veckan så idag börjar de mentala karusellerna snurra igen. Det här är cirkusens sista vända. Det är bara åtta föreställningar kvar nu. Sex föreställningar i Stockholm denna och nästa vecka, två föreställningar i Göteborg i mars. Sen monterar jag ned SinnesCirkusen för gott. Det har varit väldigt roligt, men också ett enormt hemlighetsmakeri i över ett och ett halvt år.

Ikväll, och fem föreställningar framöver, är det hur som helst publiken på Intiman i Stockholm som ska få sina frontallober masserade. Det blir, som vanligt, precis lika spännande för mig som för er. Ses ikväll!

PS. Jag har lovat Gomorron Sverige på SVT att komma och prata om SinnesCirkus samt utföra nåt experiment från showen live imorgon bitti (ca 08:45). Är du vaken kan du ju alltid slå på tv:n! Det kommer ändå vara 3 decimeter snö ute så du kan lika gärna ta sovmorgon.

En lag mot lagen

Missförstå mig inte. Jag ger mig inte in i nån drogdebatt nu. (Även om jag skulle dra öronen åt mig för att använda en drog som inte ens kan få ett korrekt smeknamn. Kryptonit heter det!) Men jag studsade lite när jag såg Metros framsida för några dagar sen. Vi ska alltså få en lag som förhindrar det som är ... lagligt? Ett förbud hade varit en sak. Det hade jag förstått. Förut sa lagen ja, nu säger den nej. Där är jag med. Men en lag som "ska sätta stopp" för lagliga aktiviteter? Då är vi plötsligt i Kina.

Och demokratin är ute på extremt hal is.

Evil league of evil

Kampanjen med att få våra barn att proppa i sig socker redan vid frukosten når ibland oanade höjder. Det har länge varit svårt att köpa frukostflingor som inte knastrar mellan tänderna av socker, men Kellogs har nog just sprängt nån slags gräns (ivrigt påhejade av Coop).

Jag är inte så naiv att jag tror att de stora mattillverkarna vill vårt bästa. Vi har insett sen länge att våra magar endast har ett kommersiellt värde. Näring blev ute redan under 90-talet. Jag tror inte heller att Nestlé eller Kellogs skulle göra skillnad på barn och vuxna.

Men kolla bilden. Det är alltså choklad i, choklad utanpå, och till och med choklad i själva skalet. Kellog's Tresor är inte en frukostflinga, det är ett Kinderägg! För säkerhets skull, som om inte löftet om lördagsgodis redan till frukostyogurten vore nog, så är det för säkerhets skull ett jäkla spöke på bilden också för att barnen ska tycka det är lite extra spännande.

Det här är, för alla småbarnsföräldrar, ren ondska.

Talangfullt

Nu när katten är ute ur lådan (vad den nu gjorde där?) och Aftonbladet m fl redan skrivit om det, så får jag också: En av de där sakerna som jag ska göra i vår, nu när jag ändå har så sjukt mycket annat att göra, är att sitta tillsammans med Bert Karlsson och Charlotte Perelli i juryn till TALANG 2011! Det kommer bli vansinnigt kul. (Här är en liten intervju som tv4.se gjorde när det blev offentligt.)

Att vi sedan börjar spela in Talang samtidigt som jag ger de sista åtta föreställningarna av SinnesCirkus samt bygger om showen för dvd-inspelning, ska få iväg nya boken till tryck, börjar planera nästa bokprojekt, har uppstartsmöten inför den nya showen som har premiär 2012, är ute i landet och föreläser, gör pr i andra länder, och försöker komma ihåg att steka pannkakor till barnen, det beror bara på att jag är dum huvudet. Men jag hade ändå redan läst ut Joss Whedons The Astonishing X-Men.

Hur som helst - med bara en jury blir det ett skittråkigt program. Så är du bra på nåt som du tror jag kommer trilla baklänges av, anmäl dig! Visa hela svenska folket - och mig - hur fantastisk du är! Du kan vinna en halv miljon. Anmälan sker på tv4.se/talang och som en inspiration finns den här filmen med andra sköna deltagare som gav allt: