Alla hjärtans annars jävlar

Igår var det ju "Alla Hjärtans Dag". Jag är minst sagt kluven till det där spektaklet. Eller, nä, jag tycker inte om det.

"Alla Hjärtans Dag" är en handlarhögtid precis som "Halloween", med enda skillnaden att AHD pushats fram av blomsterbranschen, medan HW är godis- och pryltillverkarnas fest. Men det finns en viktig skillnad som gör att AHD alltid kommer lyckas bättre (= handlarna kommer få sålt mer) än Halloween.

Blomsterbranschens lyckade kampanj kring Alla Hjärtans Dag sätter oss nämligen i ett känslomässigt gisslandrama. Det var väldigt många som pliktskyldigt satt med inslagna blomsterbuketter på tunnelbanan på väg hem igår. Jag ville fråga dem om de brukade köpa blommor till sina partners på måndagar, men jag lät bli. För jag förstod deras dilemma: Att komma med blommor på AHD är egentligen dödsdömt. Det måste ju vara den minst genuint romantiska handling man över huvud taget kan utföra, att endast lyckas vara romantisk ett visst datum på året och då som resultat av en massiv reklamkampanj. Å andra sidan - om man inte kommer hem med blommor så är man ju vansinnigt oromantisk, om man inte ens lyckas göra det på Alla Hjärtans Dag. Principer i all ära, men alla gillar att få blommor. Och det vet Interflora och deras kollegor. De har helt enkelt lyckas ta romantiken som gisslan. Du har att välja på att vara oromantisk för att du bara slaviskt följer ett kommersiellt påfund, eller så kan du vara oromantisk för att du låter bli att följa det.

You're damned if you do, damned if you don't.

Alternativet blir då att, som jag, bypassa de värsta kommersiella ledbanden men ändå visa uppskattning genom att försöka hitta nåt annat än blommor att komma hem med. Så kan man ändå visa att "jag tänker på dig", fast på ett lite mer personligt sätt. (Jag vet, det är en dålig bortrationalisering och jag är knappast ensam om den.) Men jag var naturligtvis inte den enda som haft den tanken. Det fanns inte ens Kärleksmums kvar på 7-11. Så vad gjorde jag? Köpte jag desperat en halvdan bukett rosor på Coop på vägen hem, under det att jag svor mellan sammanbitna tänder?

You bet.