Idag i OS-byn

Idag är jag i Lillehammer och föreläser. Pratade med 10-åringen om det i morse, vilken global värld (ehh, en värld är ju global per definition, men ni fattar) han växer upp i. Det är inga problem, eller ens konstigt, att bege sig högt upp i norska fjällen en dag för att jobba och ändå komma hem samma dag. Och det är inte ens en besvärlig rest.

Det stannar givetvis inte där. Såväl Lillehammer som London och Paris är idag lika lättillgängliga som Sundbyberg. (Det är en skillnad i biljettpris förstås, men rent logistiskt menar jag.)

Och det bästa av allt är att han, 10-åringen, förutsätter att det är så. När jag var liten var främmande städer nåt väldigt exotiskt. För min son är det inte längre drömmar utan konkreta möjligheter. Man kan inte bara träffa en kompis i ett annat land över nätet, man kan enkelt på bara tre, fyra timmar hälsa på dem också. Jag kan inte låta bli att tänka att det måste vara bra för de generationer som växer upp nu: Att "vi:et" blir större och större. För då kanske "dom:et" blir mindre och mindre.

Och så kan vi alla ses och testa hoppbacken från OS här i Lillehammer.