måndag 27 december 2010

Att åka hem

Sista dan på Kap Verde. Om en halvtimme måste vi checka ut. Det har varit en rätt udda upplevelse. Det är nog annorlunda på de större öarna som Boavista, där det fanns samhällen och städer även tidigare, men det är tydligt att det största samhället på ön Sal som vi befinner oss på (vald med flit för att vara rätt liten = inte så mycket barnfamiljer) inte existerade förrän turismen kom hit 2006.

Det betyder att stan Santa Maria (som bokstavligt talat har 12 gator) existerar av två saker: Sex restauranger, som besynnerligt nog är italienska. På Kap Verde äter man annars fisk och inspirerad av den portugisiska maten är den rätt kryddstark. Men inte i Santa Maria. Sex italienska krögare har tagit ett järngrepp om stans kulinariska möjligheter och det är rätt omöjigt att få nåt annat än en sjysst pasta eller biff.

Det andra som finns är hoppfulla senegalska män som alla äger en souvenirbutik och som de gärna vill att du ska besöka. Det är precis som i Hurgada i Egypten. Eller Marocco. Skillnaden är att de verkar ha nån slags kösystem på Kap Verde. När en butiksägare börjat prata med dig (= följa efter dig) så är du hans i fem till tio minuter. Det är så länge han tänker följa efter dig. Går du in på banken under den tiden så står han kvar när du är tillbaka. Efter fem-tio minuters sällskapligt pratande ger han dock upp. Då är det nämligen nästas tur att ta rygg på dig. Det är nästan roligt att se hur alla turister alltid har minst en person som går bredvid dem och försöker få dem in i sin affär, för att när tiden är ute lämna över stafettpinnen till näste man.

Mig bekommer det inte så mycket. De flesta säljarna är rätt trevliga. Jag frågar lite och får höra hur det är att jobba på Kap Verde. Jag har ännu inte besökt en butik. Å andra sidan vet jag att det finns de som inte orkar lämna hotellområdet för att de aldrig får vara ifred.

Jag är väldigt kluven inför de här extremt exploaterade såväl som exploaterande samhällena, som börjat existera bara för att vi vill åka och bada. Nånstans är det bisarrt. Och rätt jobbigt. Samtidigt är det ju ett tecken på människans eviga hoppfullhet. Och det är väl alltid värt något.

Nu är det dags att checka ut!

8 kommentarer:

Blogger Unknown sa...

hej och hå då har jag hittat din blogg efter att ha skrivit ett inlägg på min blogg om dig. Ja vad ska man säga om det här inlägget trist tråkigt, lite som att du är uppgiven och trött? Nu så kan jag tycka att du borde besöka ställen som är för sinnen en njutning och inte så fyrkantiga. ett tipps kram je

27 december 2010 kl. 21:26  
Blogger Karin J sa...

Det börjar ju bli en del turister i Sverige också, undra vad vi har för rykte? Tidsfascister tror jag de tycker vi är-öppnar man 10 så öppnar man 10 inte fem i även om personalen är på plats och kunderna hänger på låset. Sedan tror jag de upplever att det är dåligt med informationsskyltar, det förväntas att man vet hur saker fungerar och hur det ser ut där man ska gå av bussen.

28 december 2010 kl. 11:55  
Blogger Claes sa...

Hej!

Jag har inte läst din blogg och har därför inga fina komplimanger att ge, men jag hoppas att du kan hjälpa mig ändå :)

I hjärnstorm för några år sedan var det en kvinnlig radiopratare som skickades till ett tystnadsretreat. Jag har letat och letat men hittar inte var det var. Har du möjligtvis namnet på det retreatet? Eller kanske namnet på radioprataren? Jag skulle vara supertacksam!

MVH Claes

28 december 2010 kl. 12:22  
Blogger Henrik Fexeus sa...

Tidsfascister stämmer nog. Men avsaknad av information? Jag vet inte om jag har varit i nåt annat land utanför norden som har lika mycket information överallt. Men det är klart, det mesta är ju på svenska...

28 december 2010 kl. 13:23  
Blogger Henrik Fexeus sa...

Claes jag kommer tyvärr inte ihåg på rak arm, men det kanske finns nån annan här på bloggen som vet bättre?

28 december 2010 kl. 13:24  
Blogger Unknown sa...

Claes: Det var Sonja Schwarzenberger som åkte på retreat men jag har inte koll på vart hon åkte.

28 december 2010 kl. 21:15  
Blogger Unknown sa...

Avsaknad av information? Jag skulle väl snarare säga att vi är skyltfascister. Även vi som bor utanför storstäderna ser ju skyltar _överallt_. Jag och min pappa brukar ibland kolla efter skyltar när vi åker bil, just på grund av detta fenomen.

Utmaningen är att alltid se minst en skylt, och på en resa från Götet till Borås så hade vi minst en skylt i vårat synfält nästan hela tiden. =)

29 december 2010 kl. 11:20  
Blogger Unknown sa...

Hej!
Hoppas ni alla här har haft en bra Julafton !

Claes stället heter Wettershus och ligger i Gränna se länk http://www.wettershus.se/wordpress/

Ha ett gott nytt år allihopa !!!

Mvh Magnus

29 december 2010 kl. 19:02  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida