Den här bloggen har flyttats

Den här bloggen finns nu på http://henrikfexeus.blogspot.com/.
Du omdirigeras automatiskt om 30 sekunder, eller så kan du klicka här.

Om du är feedprenumerant uppdaterar du prenumerationen till http://henrikfexeus.blogspot.com/feeds/posts/default.

Dags för äpplet

Äh. Nu orkar jag inte skriva längre. Jag sticker till New York i några dagar istället. Weather.com påstår att det ska bli mellan 20 och 30 grader varmt. Så då får man ju passa på. Jag har inget inplanerat över huvud taget, möjligtvis att hälsa på några vänner. Och besöka Strand. Men Manhattan brukar ha förmågan att underhålla alldeles av sig själv så det ska nog gå bra ändå. Kommer jag inte åt bloggen när jag är borta så hörs vi när jag är tillbaka i början på nästa vecka. Ta hand om våren här hemma så länge. Hej!

Vårflirt i Nyhetsmorgon

Gör inte såhär, bara

Jag fick hastigt hoppa in i TV4:s Nyhetsmorgon i morse för att prata vårflirt. Med i samtalet var också min vän kärlekscoachen Caroline Dahlman, som egentligen borde varit hemma i Australien nu men som blivit strandad i Stockholm några veckor på grund av askmolnet.

Hela samtalet girade snabbt åt höger och handlade mer om att få en bra självbild och "hitta kärleken i allt i livet", som Carolin uttryckte det.

Men TV4 tänkte helt rätt - för nu är våren definitivt här. Och med den kommer vårflirten. Så ut i solen med er nu, slå på det vackraste leende ni har och hångla upp hela världen! För det är den värd.

Jag ska tänka på er när jag sitter här instängd på min kammare och skriver på Boken Som Aldrig Blir Klar.

Söndag

På söndagar äter jag Ben&Jerry's New York Super Fudge Chunk och
spelar BattleLore med kidsen. Idag är vi i Västbrittannien, juni 1342
och kampen står hård mellan John of Montfort (9 år) och Charles of
Blois (7 år).

Jag vet att mina barn tvingas växa upp en smula nördigare än andra
ungar men jag räknar med att de å andra sidan blir grymt smarta.

Och händer inte det så får de i alla fall sjukt bra smak vad gäller
glass.

Sista studsen

Idag är jag på Bounce avskedsföreställning i Globen. Vi står
absolut längst fram vid scenkanten och damn vilket drag. Inga bilder
gör det här rättvisa. Det måste också vara enda gången som en
dansföreställning drar 50.000 pers.

Och när jag kommer hem så blir det definivt dags att rota fram
electrotolvorna igen...

Postnorge, en smula trött.

Det norska medieintresset för KAS var allt annat än blygsamt när jag var i Oslo igår. Från 08:00 på morgonen till att jag behövde åka till flygplatsen igen kl 17:30 så hann jag medverka i fyra tv-program, fem radioprogram, göra en intervju för ett månadsmagasin och chatta med läsarna för en dagstidning (Varpå 300 frågor hade inkommit innan chatten ens öppnade). Boken ligger redan på Topp10-listan utan att förlaget ens har hunnit göra nån reklam för den.

I det läget är det väldigt lätt att gå på myten om sig själv och tro att hela världen kretsar kring ens egen person. (Eller som i mitt fall, bli ordentligt trött på sin egen röst.) Det är då det är så härligt att möta de där som fullkomligt skiter i vem man är eller varför. Som det sista inlägget jag hann läsa på tidningschatten. Efter att ha betat av ett drygt tjugotal av de hundratals frågorna så dyker plötsligt följande anonyma inlägg upp:

Du är homo! Endast straight kan lyckas med TriForce!

Jag har ingen aning om vad han eller hon menade. Men jag skrattar fortfarande.

Kanske, kanske inte

Dags att korka igen?

Ikväll hoppar jag över till Oslo för att göra intervjuer om Kunsten Å Sjekke. Mitt norska förlag Schibsted har sett till att journalisterna står på rad imorgon; tio intervjuer ska jag hinna med, varav nästan hälften är medverkan i olika tv-program, innan flyget går hem igen kl 19:30.

Det finns bara ett litet, litet problem.

Flyget.

Nån sa att den där vulkanen lyckades med det som ingen terroristorganisation i världen hittills klarat av - att stänga större delen av det europeiska luftrummet på en timme. Jag har inte hört nåt om att Arlanda ska stänga vid 20 idag, som det gjorde igår. Men om det händer så blir det inget Oslo - mitt plan går nämligen 21. Vi får se.

Nästa vecka så sticker jag dock till New York. Och då jäklar, då är det jag som personligen åker och sätter en kork i den där vulkanen om det behövs.

Baltikum rules

Nu har det precis blivit klart att mina böcker även kommer ges ut i Estland, Lettland och Litauen. (Olika förlag i varje land, förstås.) Och eftersom jag skrev kontrakt med Ryssland redan i vintras så är Östfronten nu min. Den memetiska pollineringen går vidare...

Det ska ju se ut också

Idag plåtar vi omslaget för nya boken. Återigen får jag ynnesten
att jobba med Mästerfotografen Thron Ullberg (se bild). Thron är
geniet bakom omslagsbilderna på Konsten Att Läsa Tankar och När Du
Gör Som Jag Vill.

Thron och jag tyckte dock att vi varit alldeles för försiktiga och
blygsamma på de andra omslagen. Inget av dem vann pris för Årets
Mest Pretentiösa Bild. Så den här gången tänkte vi satsa på mer
dramatik. För omväxlings skull.

Ligga på norsk

Nu får även norrmännen sig ett nyp. Kan de behöva. Nästa vecka är jag i Oslo och gör intervjuer om Kunsten Å Sjekke. Några har redan börjat skriva. Jag vet inte exakt vad sjekke betyder men jag hoppas det är nåt halvsnuskigt.

Oväntat erbjudande

Vi lever i en så otroligt modern värld att ingenting förvånar längre. Jag gick precis till kontoret och såg en lapp på en vägg som erbjöd könsbyte. Bara sådär. Om man var sugen.

Jag funderade på det en stund men insåg att jag har fotografering för nya bokomslaget imorgon. Det hade nog sett skitkonstigt ut.

Vi gör avbrott för lite TV

Så här såg det ut under förra programmet

... och så var det dags att spela in ytterligare ett diskussionsprogram för Kunskapskanalen. Det tredje i ordningen. Idag handlar det om dyslexi, ett ämne som jag själv tycker är väldigt spännande eftersom det handlar om det mänskliga medvetandet och dess förmågor.

Det är för övrigt en rätt annorlunda erfarenhet, åtminstone för mig, att sitta i 90 minuter och försöka ställa intressanta frågor till personer som alltid vet mer om ämnet än vad jag själv vet. Men jag börjar så smått förstå hur man gör. Tror jag. Vi får väl se hur det går idag.

Jodå, jag jobbar och står i

Min hemliga last

Oj, nu var det länge sen här på bloggen. Jag har haft massor med inlägg i huvudet under veckan men inte lyckats få ut ett enda av dem här. Anledningen är att jag haft näsan djupt nere i nya boken och i princip inte gjort annat än att skriva under de senaste två veckorna. Äta har skett framför datorn och sova har jag gjort genom att lägga mig under locket på MacBooken. Så jag ber om ursäkt att det har varit lite tyst ett tag; det är för att ni ska få det roligare sen. När boken är klar.

Fast jag ljuger lite. Ibland tar jag paus. Och då fastnar jag fullkomligt i Canabalt på min iPhone. Det är lätt att börja men fullkomligt omöjligt att sluta. Om du satt har suttit fast i Tetris nångång så vet du hur det är. "Bara en gång till." Canabalt är fantastiskt i sin förrädiska enkelhet. Om du har en iP (-hone, -od eller -ad) så kan du inte spendera 22 spänn på nåt bättre den här våren.

Monopolfilosofi

Har just avslutat ett parti Monopol med kidsen. Jag tycker själv inte att Monopol är ett så bra spel (speciellt jämför med många andra alternativ som finns idag) men barnen fastnar gärna i det.

Det går att kritisera Monopol för att det introducerar en tråkig syn på världen där du måste vara en fullkomlig kapitalist och hårdnackad egoist för att kunna överleva. "Predator Capitalism" är en term som brukar användas i sammanhanget. Å andra sidan finns det de som tycker att Monopol är en för idealistisk syn på världen och som föreslår vissa förändringar för att göra det mer realistiskt. Politiska versioner som försökt introducera andra värdesystem har också dykt upp men aldrig blivit en hit.

Men under dagens parti slog det mig. Monopol är i själva verket väldigt Zen. För visst kan du sträva efter att bli farbrorn i hatt och monokel, Rich Unkle Pennybags. Enda sättet att vinna Monopol, enligt regelhäftet, är ju trots allt att vara den som är sist kvar; den som konkurrerat ut alla andra, den som äger alla gator och alla hus. Herre på täppan.

Men det är en falsk vinst.

Priset du betalar för att du nu äger hela brädet är att det inte finns någon kvar att spela med, nu när du tvingat alla dina medspelare i konkurs. Du kämpade hårt och skoningslöst för att nå toppen, men när du sen sitter där och har Monopol på allt så har alla andra gått ut i vardagsrummet istället och gör nåt mycket roligare. Vem ska nu gå på dina gator? Vem ska bo i dina hus? Det är minst sagt en bitter segerkänsla.

Nån som kommer ihåg det lysande spelet Abe's Oddyssey till PS1? Om man spelade det för själviskt och inte brydde sig om att rädda tillräckligt många vänner under spelets gång, så fick man det dåliga slutet där man hamnade i knipa och eftersom ingen fanns att hjälpa en ur den så dog man. Att vinna Monopol enligt regelboken känns likadant. Jag föreslår därför att det finns ett annat, djupare och mer tillfredsställande sätt att vinna Monopol på. Nämligen att nå en så jämn resursfördelning mellan spelarna som det bara går. Jag vill faktiskt gå så långt att påstå att detta budskap kanske till och med var en av grundidéerna med spelet, men en idé som spelarna skulle få komma på själva och på så sätt "överlista" spelet. Glöm inte bort att spelet Monopol trots allt började som en kritik över den kapitalistiska bostadsmarknaden i USA på 30-talet.

Det riktiga sättet att vinna Monopol på blir alltså följande: När alla betalar lika mycket hyra som de också får in under ett varv på brädet, så har spelet nått en stabil ekonomi som garanterar att alla överlever. Då är spelet slut. Alla vinner. Om detta inte uppnås utan någon medspelare istället går i konkurs, tar spelet också slut. Då förlorar alla.

Exalterad över min upptäckt försökte jag introducera det här nya, bättre sättet att spela under omgången igår. Nioåringen svarade med att kräva in 1050 spänn i hyra för ett hotell på Strandvägen vilket försatte mig i omedelbar konkurs. Jag försökte beveka honom genom att förklara hur man stavar till altruism och empati.

Jag tror han skrattar fortfarande.

Make your move

Nu gick det inte att hålla det hemligt längre. Det här publicerades på schackklubben Kristallens hemsida igår (1/4):

Kristallen tar hjälp av tankeläsare

- kroppsspråksträning tar schackklubben till superettan

Knappt har årets allsvenska säsong avslutats innan krafttag tas inför 2010/11 års säsong. Kristallen Schackklubb kom i år tvåa i division I. Detta är förvisso en hedrande placering, men inom förstalaget finns en uttalad vilja att avancera i systemet och detta backas nu upp av klubben som helhet. Som ett led i satsningen på att lyfta Kristallen till superettan och högre har klubben nu anlitat ”tankeläsaren” Henrik Fexeus.

Henrik Fexeus har kommit till insikt om att schackspelare, precis som pokerspelare har ordlösa ”tells” som avslöjar mycket om deras spelsätt. Under året har Fexeus varit flitig gäst vid Kristallens lagmatcher och inför nästa års säsong har han mycket att berätta för kristallarna om deras motståndares tankebanor.

– I många fall har jag funnit belägg för att man genom studier av spelares kroppspråk kan förutse om inte exakt vilka drag de kommer göra så åtminstone ett urval av de främsta så kallade kandidatdragen som de funderar över, förklarar Henrik Fexeus.

Henrik Fexeus visar under ett träningspass Mikael Näslund vilka ”tells” han ska vara uppmärksam på för att på så sätt förstå om motståndaren överväger de rätta dragen eller ej. Foto: Jens Petersson.

Genom att träna Kristallens spelare så kommer de kunna se igenom sina motspelare och därmed få ett ovärderligt informationsövertag.

– Jag är övertygad om att det finns mycket att vinna, i synnerhet i tidsnödssituationer, på att veta om din motståndare överhuvudtaget har övervägt om en ställning innehåller taktiska förvecklingar eller ej. Det är inte svårt att träna upp en känsla för detta och sedan utnyttja den rätt, förklarar Fexeus.

I nästa steg, avslöjar Fexeus, finns planer på att utforska ett mer omstritt område, ett område som för tankarna till den omstridda VM-matchen mellan Karpov och Kortjnoj och den senares anklagelser om att Karpov tagit hjälp av parapsykologen Zukhar.

– Ja, vi har i träningen experimenterat med att låta en bättre spelare telepatiskt hjälpa svagare spelare med tips om vilka drag de behöver göra.

Uppgiften bekräftas av KSK:s tävlingsledare Mikael Näslund.

– Det stämmer, och ger man sådant stöd inom laget så borde det väl sportligt sett vara OK kan man tycka. Men vi vill inte anklagas för fusk så innan vi tillämpar även dessa kunskaper inväntar vi svar på den skrivelse vi sänt till allsvenska kommittén med en begäran om att få regelverket runt detta utrett.

Enligt kanslichef Kent Vänman på Sveriges Schackförbund har det dock till dags dato ännu inte inkommit någon sådan skrivelse till förbundskansliet varför man från förbundets sida ännu inte vill spekulera i hur ärendet kommer att hanteras.

Harald Hervor

GLAD PÅSK!

Och för er som inte vet varför, så firar vi alltså att Guds son Jesus Kristus återföds som en luden fertilitetssymbol med långa öron, som sedan springer omkring och gömmer andra fertilitetssymboler med choklad i innan han måste tillbaka.

För säkerhets skull, för att alla ska få vara med, så har vi även synkat ihop Påsken tidsmässigt med diverse hedniska, judiska och tysk-romerska festligheter. (Huruvida gudinnan Eostre har nånting med saken att göra är dock fortfarande oklart.)

För det är ju så gott med godis.

Glad Påsk allihopa!!!

Livsfarliga idioter

Jag läste om det här för någon vecka sedan när det först uppmärksammades, men nu har domen tydligen fallit. Halshuggning inom 48 timmar. Ibland blir man helt jävla mörkrädd.

Det är inte känt för alla, men i de flesta muslimska länder så är trolleri förbjudet. Men eftersom Islam inte har nån tydlig definition på vad "magi" är så gör man ingen skillnad mellan rituell magi (det sk "ockulta" och som kan innefatta nån form av avvikande trosssystem), sånt som jag håller på med (illusionen av tankeläsning), och ett vanligt korttrick. Det är dödsstraff på alltihop.

När det sker en trollerifestival i ett av dessa länder, vilket det gör då och då, så uppträder alltså artisterna med fara för sitt eget liv. Man skulle kunna skratta om det inte vore så tragiskt. Dock har det, vad jag vet, fram till nu endast varit ensamma galenpannor som valt att slänga bomber på de som får en kanin att komma fram ur en hatt. Det här är första gången jag hör talas om då det är statligt sanktionerat. Den här killen har gett horoskop i tv. I en talkshow för jisse namn!! Ni vet att jag normalt inte står på horoskopfifflarnas sida. Men det finns ju gränser. De styrande i Saudiarabien tycker att det är läge att hugga huvudet av honom. Och de tänker göra det. (De hade halshuggit mig också utan att blinka, om jag hade gett SinnesCirkus där istället.)

Det är ju DET som är vårt stora problem i världen just nu. Horoskop.Eller hur? Och folk som gör sånt som vi inte förstår. Det är väl kanske just det där sista, det man inte förstår och inte har kontroll över, som är så otroligt skrämmande för fundamentalister. Kan vi inte ha dödsstraff på fundamentalism istället? Små jävla rädda människor som kompenserar sin snoppstorlek genom att döda alla som verkar ha roligare än de har. Idioter.

Ibland blir jag så ohyggligt besviken på mänskligheten.