Efterinspelningstankar

En liten, liten del av kontrollrummet. Om studion är Oz, så är det här inne Trollkarlen(-arna) sitter och styr allt.

Det är otroligt lärorikt att spela in de här programmen för Kunskapskanalen. Jag får möjlighet att studera en massa ämnen som jag i princip inte visste någonting om tidigare. Hoppas att det kommer vara likadant för er när ni ser dem. Eller så är ni bara mer allmänbildade från början än vad jag är.

Igår var ämnet som sagt cancer. Jag måste säga, att sitta och prata om meningen med livet tillsammans med personer som vet att de ska dö, det gav mig en helt ny känsla av ödmjukhet. Speciellt som de här människorna var bland de mest hoppfulla och levnadglada personer jag träffat på.

Jag tänker på alla gnällspikar som kastar bort en hel dag på att sura över att latten var för dyr och bussen nästan blev sen. George och Anette, som jag träffade igår, har inte råd att kasta bort en dag på sånt trams för de kan aldrig vara säkra på att de har en dag till. De har, precis som Klas Ingesson sa i sitt tal på fotbollsgalan, tvingats att börja leva meningsfullt varje dag. Varje sekund. Samtidigt som de, åtminstone utifrån sett, har en svårare situation än nånsin.

Och så tänker jag på mig själv de gånger jag tycker det är syndast i världen om just mig. För det tycker vi ju alla om oss själva då och då. Har vi människor verkligen blivit så bortskämda och lata att vi måste få en dödlig sjukdom för att bli påminda om livet? För även om man vet att det kommer en dag till så är det ingen anledning att kasta bort den man har idag. Hur sen bussen än var.

Inte ett öga var torrt i studion igår. Men jag tror att det lika mycket berodde på att vi blev rörda över de här människornas storhet, som att vi blev skamsna över vår egen triviala tillvaro. Vi som tar livet för givet.

PS. Vad jag vet kommer Tema: Cancer visas vecka 16.