Bio II

Jo, filmen ja. Jag släpade med sjuåringen på Prinsessan och Grodan. Vi hade kommit överens om att gå på bio men jag fullkomligt vägrade att se Alvin och Gänget 2. Och då var det bara grodan kvar. Dessutom ville jag se den. Och det var jag som betalade.

Det är kanske på sin plats med en disclaimer här. Jag har alltid varit intresserad av hur man kan berätta en historia. Och därmed har jag också alltid varit intresserad av animerad film, eftersom de många gånger kan förädla de narrativa teknikerna på ett sätt som vanlig spelfilm inte klarar av. Det spelar ingen roll om det är finkulturell tjeckisk stop-motion från Jan Svankmajer, konstnärligt från Quay Brothers (som Tim Burton snott allt ifrån), psykedelisk anime av Satoshi Kon eller traditionell cellanimering från, som i det här fallet, Disney. Bra är bra. Vad jag vill säga är bara att det var med en viss positiv bias som jag gick in i salongen. Så ni vet.

Prinsessan och Grodan är ett intressant projekt. Disney har tappat en hel del mark de senaste åren, med tveksamma 3D-projekt á la Vilddjuren och ännu tveksammare 3D/live action-hybrider med hundar i rymden och hamstrar som hemliga agenter. Samtidigt som Pixar hela tiden visar vart skåpet ska stå när det handlar om att berätta en historia. Det är inte så konstigt att nån på Disney till slut funderade på vad det var som de gjorde tidigare egentligen, då när allting fungerade. PoG marknadsförs som en tillbakagång till "den gamla goda tiden" men den är mer än så. Den är en detaljerad studie i hur Disney utövar fullkomlig kannibalism på hela sin bakkatalog. Jag hade velat sitta med på det mötet:

"Ok gänget, det här funkar inte längre. Så vad vet vi fungerar? Till att börja med så var 2D animation fan så mycket snyggare än det vi håller på med nu. Så check på det. Talande djur? Check. Det gör vi ju alltid. Och det behöver vara mycket mer slapstick än vad vi gjort på senare tid. Det ska vara lika mycket som i Djungelboken, ok? Masscener med alla djur i hela skogen har funkat sen Bambi. Så gör det. Och bröllop. Funkade i Skönheten och Odjuret, Shrek och Star Wars så det bara måste med (ok de två sista var inte våra filmer men ändå). Abstrakta musikalnummer gick hem i Dumbo. Ta med ett sånt. Vilket är den bästa skurken vi gjort? Jafar i Aladdin? Scar i Lejonkungen? Nä vänta det är ju precis samma karaktär. Ta med honom. Å den där störtsköna designen vi hade på krokodiler i Bernard & Bianca, Peter Pan och Sängknoppar och Kvastskaft, den som vi inte använt sen muränorna i Den Lilla Sjöjungfrun. Ta med en sån. Förvandlingsscenen i slutet på Skönheten och Odjuret var också snajdig. Gör nåt sånt. Och basera alltihop på en klassisk saga. Det har vi ju gjort sen Snövit. När glömde vi bort det, egentligen? Och så lånar vi över John Lasseter från Pixar som får övervaka hela soppan. För säkerhet skull."

Och så vidare. De var också olidligt korrekta genom att för första gången (!) ha icke-vita (!!!) huvudrollsinnehavare. Man kan nästan säga att Disney vågade sig på ett försiktigt politiskt utspel genom att förlägga filmen i New Orleans, en politiskt småhet potatis sedan orkanen Katrina och dess efterspel.

Men det konstiga är att det fungerar. Mot alla odds så är Prinsessan och Grodan Disney när Disney är som bäst. När de gör precis det de ska göra och som vi förväntar oss. Lämna det där med att bryta ny mark åt såna som Pixar, Satoshi Kon och Svankmajer. Disney ska göra lyxiga sagoproduktioner med talande djur, stråkar och masskörer. I fint skuggad 2D.

Det enda jag saknade i filmen var en spektakulär stand-off mellan den onda och den goda häxdoktorn. Men den scenen gjorde de ju å andra sidan redan i Svärdet i Stenen.