The Box

Idag avslutar vi i Hjärnstorm ett experiment som har tagit över en månad att förbereda. Vi har ingen aning om hur det kommer att gå så spänningen är påtaglig. Jag kan inte avslöja vad vi ska göra, mer än att deltagarna kommer placeras i den här lådan...

Kuddkrig

Min efterlysning av singlar till Hjärnstorm har gett en del intressant respons. Det visar sig att det stora problemet för många (åtminstone hos de som varit modiga nog att höra av sig) är inte att träffa nån, utan att träffa rätt. Där går jag tyvärr bet, jag kan inte lära ut hur man blir kär i rätt person. Ett av livets stora mysterier, är jag rädd. En annan fråga som dykt upp i flera mail är: "Hur vet jag att jag är kär?" Inte heller där kan jag hjälpa till. Men för några dagar sedan sov jag över hos några bekanta. De har varit tillsammans i 1,5 år. Kvällen var sen och vi var alla dödströtta när vi gick och la oss. Jag tog gästrummet - vägg i vägg med deras sovrum. Trots den utbredda tröttheten blev jag snart varse om intensiv aktivitet på andra sidan väggen. De demoniska BWA-HA-HA-HA!!! som utstöttes kunde tillsammans med det rytmiska dunkandet bara betyda en sak.

Kuddkrig.

Jag undrar om inte det kan betecknas som nån form av lackmus-test för kärlek. Om man fortfarande efter 18 månader, hur trött man än är, bara måste ha ett rejält kuddkrig innan man somnar. Då är man nog kär på riktigt. Och i helt rätt person.

I övrigt håller jag med Demetri Martin i hans summering:

Pillow Fights:
Man vs Man = gay
Man vs Woman = great
Woman vs Woman = awesome
Man vs Pillow = crazy
Pillow vs Pillow = crazy awesome

Okammad direkt från sängen

Copyright Thron Ullberg

Tillbaka från London. I mailen låg lite bilder från bokfotograferingen ute på vattnet. Den där plåtningen där Thron Ullberg lurade upp mig på rangliga drickabackar mitt ute i Vinterviken medan han själv krälade omkring i leran med sin kamera. Men oj vad det var värt det. Han kan han, Thron.

Paparazzi a-hoy

Är i London över torsdagskvällen för att hälsa på Derren Brown. Alla verkar tro att jag är hans nya pojkvän. Så med lite tur har vi en löpsedel på The Sun imorgon. Fattas bara. :-)

Frihet!

Ni som läst min blogg ett tag vet att huset jag bor i plastades in, och alla balkonger revs bort, nån gång i januari. Nu. NU är det klart. Byggnadsställningarna är visserligen kvar men det gör inget. För första gången på fyra månader går det att öppna fönster - och dörren till en splitter ny balkong. (Förvirrande lik den gamla.) Jag står här och känner att sommaren kan komma nu. Balkongen är en magisk plats på sommaren. Det är där jag sitter och dricker kaffe och läser böcker soliga dagar; det är där man dricker djupa röda viner vid tända ljus och pratar sig igenom ljumma nätter med goda vänner; det är där man hånglar ogenerat inför grannarna och det är framför allt där barnen tar sikte på intet ont anande människor som passerar på gatan tre våningar nedanför med sina vattenpistoler. Välkommen tillbaka, min balkong. Jag har saknat dig.

It´s official

Jag hann vara hemma en hel dag i sthlm innan det blev tåget ner till gbg igen. Idag ska jag nämligen för första gången presentera min nya bok för bokbranschsverige. Hittills har den varit en väl bevarad hemlighet mellan mig, er bloggläsare och mitt förlag. Men inte längre - nu är det ingen återvändo. Men jag har bra sällskap. Mari Jungstedt, Maria Ernestam och Mia Törnblom är bara några av de som jag kan hålla i handen. Om de bara släpper alla sina väskor...

upphopp.se

På väg hem från Varberg igår tillbringade jag femton minuter på Göteborgs station. Men det räckte för att Olof Röhlander skulle få tag på mig och filma en intervju till sin sajt, upphopp.se. Olof är en av landets främsta mentala tränare och även kompromisslöst sympatisk. Om du av någon märklig anledning har bott i en garderob de senaste åren och inte har hört talas om honom så kommer du att göra det snart. One of the good guys. Håll ögonen öppna.

Varberg 17 maj

Tänkte bara berätta att jag ger en öppen föreläsning i Varberg imorgon, lördag den 17 maj. Jag har inte kollat om det finns biljetter kvar, men i så fall erhålls de på receptionen, Campus Varberg. Utifall nån av er har vägarna förbi.

Singel?

Är du mellan 20 - 40 år och singel? Jag letar efter personer som har tröttnat på att vara solo men som tycker det är lite svårt att ta kontakt med andra. I ett avsnitt av Hjärnstorm ska jag nämligen ge någon eller några undermedveten coachning. Målet är att förvandla rådvilla personer till sociala proffs som kan hantera de flesta situationer - och som vet precis vad man ska säga till den där mannen/kvinnan som får hjärtat att slå fortare.
Så om du tröttnat på tramsiga tips från tidningar och tycker att "raggningsskolor" verkar rätt sorgliga, hör av dig till redaktionen! Det kanske blir just ditt omedvetna som får en välbehövlig mental massage.

Maila en beskrivning av dig själv, varför du hör av dig, samt en bild på dig till hjarnstorm@svt.se!

Tebax Redax

Flitens lampa lyser på redaktionen

Tillbaka i Sverige igen. Efter att ha förkunnat Hjärnstorms evangelium till ett femtiotal länder i Johannesburg så hann jag vara hemma i säkert hela fem timmar innan det var dags att åka till Norrköping och fortsätta arbetet med säsong 2. Vissa pusselbitar börjar så sakta bli färdiga; idag tittade vi på de första klippningarna av det vi filmade i april. Det ser bra ut. Mycket bra. Jag hoppas ni kommer gilla det. Men ni får vänta till oktober...

Vår fikahörna. Som ni ser tar vi inga raster...

Kollision

I just det här huset får man inte ha med sin puffra. Men annars går det tydligen bra.

Johannesburg är kontrasternas stad. Det känns ibland som att gå omkring i en Mad Max-film när man ser sådant här.

Sugen på en operation? Det finns visserligen ingen dörr, men taggtråden verkar förtroendeingivande.

Kåkstäder som den nedan ligger kant i kant med lyxområden. Det räcker med att ta en högersväng åt fel håll för att hotellsviten ska bytas mot korrugerad plåt.

Inte så långt från där vi bodde...

Vi konferensdeltagaren bodde i Johannesburgs lyxigaste område, det påminde mer om Beverly Hills än något annat. Därför kände vi efter ett tag att områdets säkerhetsåtgärder (uniformerade vakter var femtionde meter på gatan) och föreskrifter (ingen får gå ut ensam oavsett vilken tid på dygnet) kändes en smula överdrivna. Men varje gång som vi tänkte att det hela var överdrivet, så hörde vi en ny historia om en vän eller kollega som samma dag blivit rånad, fått inbrott, eller värre, ibland på samma gata som vi bodde.

... hemma på Hotel Balalaika i Sandton.

Det är en sak att vara i en miljö som är uppenbart läskig och vara på sin vakt. Men det är en besynnerlig känsla att vandra bland luxuösa palats och försöka komma ihåg att man är på en väldigt farlig plats.

Arkitekturen i Sydafrika är vacker och djuren fantastiska. Men Johannesburg är en sliten och våldsam stad som vill vara vänligare än den är. Än så länge.

Från 50:e våningen

Johannesburg är en märklig stad. Ingen verkar veta riktigt hur många som bor här (typ 9 miljoner), mycket pga Soweto där folkräkningen inte riktigt funkar. Dessutom, på grund av komplexa förhållanden mellan invandring, den tidigare segregationen och den nuvarande upprustningen känns det som stan är vrängd ut-och-in. Det är bästa sättet att förklara det på. Jag är i downtown Joburg just nu, på väg ut till Soweto. Vi verkar vara de enda vita människorna i hela downtown vilket gör en tydlig skillnad mot lyxområdet Sandton där vi annars bor. Efter bara 14 år av demokrati så hänger fattig och rik fortfarande mycket samman med hudfärg. Men här i downtown är det en intressant känsla att vara i total minoritet. Jag har också lärt mig att hålla tyst om att jag är tankeläsare. Vidskeplighet och hemmasnickrad voodoo trängs med kristendom och jag har ingen lust att råka ut för nåt.

Start

Igår var den stora invigningen av Input här nere i Sydafrika. Arrangörerna hade tagit i från tårna, med invigningstal från Mozambiques förra president och Harry Belafonte som hedersgäst. Alla har precis anlänt, inga program har ännu visats, men i havet bland de 1500 deltagarna är det plötsligt en främmande människa som knackar mig på axeln: "Excuse me, aren´t you Henrik Fexeus?" Sheesh...

Planet går 19:35

Då var det dags. Jag vet inte om jag kommer kunna skriva nåt under den närmsta veckan, eftersom jag kommer befinna mig på tv-mässa i Sydafrika för att prata om Hjärnstorm. Det finns väl internet även i Johannesburg men jag har ingen aning om hur schemat ser ut. Det roliga är att när jag kommer hem så åker jag raka spåret från Arlanda för att ställa mig framför kamerorna i Norrköping igen i en vecka. Ingen rast, ingen ro... Men hörs vi inte innan så lovar jag i alla fall att smuggla hem små giraffer till er allihop.