Snart dags

Fortfarande i Detroit. Och om 3 timmar är det dags att gå upp på scen Showen kommer äga rum högst upp i den roterande restauranten på hotellet där jag bor. Bilden är hotellet - på insidan. Dags att börja fundera på vad jag faktiskt ska visa dem...

Motorstaden

Jag kan förstå om ni tror att jag lagt ned bloggen med tanke på hur lite jag skrivit den senaste tiden. Sanningen är att jag mest har gjort tråkiga saker under den senaste veckan (eller två) och har inte haft så mycket att skriva om. Sommaren kanske blir ströbloggandets säsong. Vi får se.

Imorgon åker jag i alla fall till Detroit. På fredag ska jag nämligen delta i en show inför en mycket krävande publik. (Det är inte bara jag, utan ett gäng amerikanska mindreaders också.) Jag har ingen aning om vad jag ska göra för något. Jag vill inte göra ett nummer från min vanliga show och inte heller nåt från Hjärnstorm. Så, som vanligt i de här situationerna, tänker jag försöka göra nåt som jag inte gjort förut. Om jag inte fegar ur. Jag har repat på en idé under dagen, men den visade sig vara skitsvår att ro hem och därför totalläskig att göra premiär på inför en världspublik i USA. Men det är den enda idé jag har. Så friskt vågat, och allt det där. Göran Kropp? Bah!

Reprisstorm

Förresten, om nån av någon bisarr anledning missade förra säsongen av Hjärnstorm så går den visst i repris nu, på tisdagar kl 19.30 i SVT2. Det innebär att man också kan lolla på avsnitten på webben igen. De finns på Hjärnstorms egen sajt. Snitsigt värre.

Sommarlov (snart)

Vårens åtaganden börjar gå mot sina slut. Boken är färdigskriven, färdigkorrad, fixad och går snart till tryck. Check. I fredags spelade vi in det sista av de tre tv-avsnitt som vi hållt på med under våren. De kvarvarande fem tar vi tag i först i augusti. Check. Vårens sista föreläsning höll jag i förra veckan. Check. Lägenhetsrenoveringen är klar. Typ. Semi-check. Nästa vecka drar jag till USA och uppträder, men efter det... Sommarlov.

Vad gör man då?

Jag är en smula rådvill. Det där ordet "ledig" har varit mytomspunnet och svårförståeligt under några år nu, så när jag plötsligt sitter här med flera veckor tomma i kalendern är min första reaktion att försöka komma på nya projekt att dra igång. Vilket är asdumt eftersom allt det vanliga börjar i höst igen, och jag behöver inte ännu mer att göra då. Men tills dess... Vad gör man? Har ni några förslag? Själv vill jag bara knyta fast mig i min sköna soffa, men jag antar att det inte är så konstruktivt i längden. Vad har ni själva för semesterplaner?

Så dags nu

Ok, nu är jag faktiskt nervös på riktigt. Jag har hållt på med den här tv-serien sen i mars och det här är garanterat den mest ovissa inspelningen hittills. Vi börjar om två timmar och då ska vi - som vanligt - försöka göra ett stort (i alla fall med svenska mått mätt) experiment som ingen gjort förut. Vi testar tekniken nu. Jag gick just förbi ljusteknikern som muttrade "det här är sjuuukt galet" för sig själv. Han har helt rätt. Varför sa han inte det tidigare?

Favorit i repris

Foto: SVT

I april spelade vi in en sekvens som jag då sa att jag helst aldrig ville göra igen. Så igår gjorde vi det igen. (Producenten ville filma det på ett annat sätt än förra gången.) Men den här gången var det i alla fall inte i sex graders värme med snålblåst, utomhus och en mage alldeles för överfylld av kaffe som förra gången. (Ni anar inte hur kissnödig man blir av att sitta stilla i tre timmar. Eller jo, det vet ni nog visst förresten.) Så varsegod, en liten tjuvtitt från det som kommer bli seriens sista avsnitt...

Lördagsstädning

10 minuter. Det var allt det tog. Vi kom just hem från badsjön, oförskämt somriga och med glass i magen. Uttröttade. Trodde jag, i alla fall. Jag satte mig vid mailen och barnen gick in i sitt nystädade rum. Jag insåg snabbt att min mailkorg hade ett väldigt sparsmakat utbud, tydligen är det fler än vi som fattat att det är sommar. Det tog 10 minuter för att rensa upp i den och sedan tittade jag, alldeles nyss, in i barnens rum för att se vad de gjorde. Då såg det ut såhär. Från sparkling till vulkanen Etna på 10 röda. Jag lockar ut barnen och stänger dörren försiktigt (så ingenting rasar). Dags att åka och bada igen. Städa gör man högst en gång på lördagar.

Hemma

Jag har för första gången på jag vet inte hur länge jobbat från hemmabasen den här veckan. Visst är det kul att vara ute och resa och visst känner man sig som en kosmopolit när frasen "jag ringer när jag är tillbaka i stan" istället blivit "jag ringer när jag är tillbaka i landet". Men det känns otroligt skönt att vara tillbaka i Stockholm. Den här stan funkar egentligen bara på somrarna, men då desto mer. Alla blir betydligt vackrare när de inte behöver bära fem tusen kilo ytterkläder och istället gärna ler tillbaka i solskenet.

Jag har tillbringat veckan med att låtsas vara en vanlig människa och gömt mig bakom "vanliga" sysslor som födelsedagar, skolavslutningar, tårtbak och inköp av cykelklockor. Men i lönndom har jag förberett mig intensivt för morgondagens maratoninspelning i Norrköping. Vi ska bränna av ett helt avsnitt. Det hela kommer vara extremt krävande, utgången är oviss och sekretessen är som vanligt total. Precis som vanligt, med andra ord.