Svenskt

Igår var jag på väg hem från Vänersborg. Jag har aldrig varit i Vänersborg förut men där finns Sveriges sannolikt finaste bokhandel. Den är gjort med så mycket kärlek att man blir alldeles varm. Att få vara där och klämma på riktiga författare som Karin Alvtegen, Stina Lundberg Dabrowski, Katarina Mazetti och Dick Harrisson var stort.

Men allt det var dagen innan.

Nu, fredag förmiddag, befann jag mig i Herrljunga och väntade på ett tågbyte. Det var kallt om fötterna, väldigt dimmigt och tågperrongen verkade befinna sig mitt på ett fält. Jag vet inget om Herrljunga mer än att de tydligen gör en cider, men utifrån vad jag kunde se (eller inte se) genom dimman så kunde Herrljunga lika gärna bara bestå av den fuktiga perrongen. Någonstans mitt i ingenstans. Mitt i landet Sverige. Det kändes som oom tiden stod still.

Jag tog min tillflykt in på stationserveringen för att försöka äta någon form av lunch. Inte förrän jag var på väg att sätta mig tittade jag ner på det som jag slängt upp på min bricka. En kopp kaffe i vit porslinsmugg. En köttbullsmacka med rödbetssallad. På en träbricka. På ett stationsfik bredvid en dimmig perrong. Någonstans i Sverige.

Och tiden stod stilla igen.