Wow me Jönköping
Flyget hit var ett sånt där pyttepytteplan med öppen cockpit, bara 18 stolar (sex rader med tre stolar i varje), inte full ståhöjd och endast sidledes manövrering mellan stolarna för att kunna få plats. När man väl satt sig, då satt man med andra ord som en fot i en välsnörad sko. En smula klaustrofobiskt men helt ok - tills ett högljutt larm började tjuta tio minuter innan landning.
Men det fanns liksom ingen plats för panik. Det var redan så trångt. Och eftersom varken piloter eller flygvärdinna verkade bry sig det minsta om det skärande, ihärdiga varningsljudet, agerade resten av oss precis som bystander-effekten förutsäger och struntade i det vi också.
Efter ett tag slutade det. Vi landade, konservburken öppnades och vi hälldes ut. Jag har fortfarande ingen aning om vad larmet betydde. Men nu är vi här. Jönköping, show me the money!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida