Yu-Gi-Oh! vs. Spåmän

Just nu är jag med tioåringen på hans första Yu-Gi-Oh!-turnering. (Ett japanskt samlarkortspel i stil med Pokémon eller Magic The Gathering, om nån undrar.) Här trängs ett sjuttiotal fantasygillande kortspelare i åldrarna åtta till tjugofem och det är en nördfest utan dess like.

Samtidigt gör jag en telefonintervju med norsk radio om huruvida spåfolk och medium har en genuin övernaturlig förmåga.

Det är väldigt roligt att försöka vara seriös och diskutera cold reading och hypnostekniker till en bakgrund av repliker som "Mitt synkromonster har en högre ATK så dina spellkort måste på graveyarden!"

Jag låtsas att jag inte är en av dem. Men Det värsta är att jag nästan vet vad det betyder.