Konstnärlighet

Idag var vi på vernissage av min vän Per Lewrén, vars tavlor hänger på Kulturhuset Stockholm. Jag vet få som lyckas med att både vara obundet, spontant kreativ och samtidigt så detaljfascistisk som Per. Hans tavlor är som den där drömmen du nästan hade och sen glömde bort eftersom den var lite jobbig. Tills du blir påmind om den av Per.

Det intressanta var att L tolkade tavlorna på ett visst sätt, medan jag åberopade att jag känner Per och såg en helt annan tolkning. I själva verket hade han inte tänkt på samma sätt som nån av oss. Det kanske är just det som definierar bra konst: att den inte bara är tolkningsbar, utan till och med övertygar om att det finns en definitiv tolkning - som är olika för alla som ser den.

Fast det blir ju svårare att komma överens om vilken tavla man vill ha hemma.