Primula är Satan

Idag är jag på så sjukt dåligt humör. Och allt är byggföretaget Primulas fel.

När jag flyttade till min nuvarande adress för exakt ett år sen, så höll det här huset på att uppföras mitt emot. (Även om de då inte hade kommit lika långt, bilden tog jag precis nu.) Jag fick veta att de då redan jobbat på huset i ett halvår eller år och snart skulle vara klara.

Och okej, visst hade min tolerans för att bo fem meter från en byggarbetsplats redan slitits hårt av de två år som jag bodde i min andra lägenhet, där ett ettårigt husbygge som det här, återigen precis bredvid mitt eget hus, avlöstes när det väl var klart av fasadrenovering och balkongbyten i mitt eget område. Så efter två år av buller hade jag ingen lust att få mer av det. Men några månader kunde jag väl ta.

Jag vet dock inte vem som bestämt att det är ok för byggarbetsplatser att jobba sju dagar i veckan. Men tydligen är det så. Det har varit lite tråkigt att under ett helt år inte kunna ha några fönster eller balkongdörr öppna, ens på helger, på grund av bullret. Men i november eller mars är det inte ett så stort problem.

Nu är det dock det.

I den här värmen måste allt som kan stå öppet göra det för att man överhuvud taget ska överleva. Det är ändå 32 grader i lägenheten just nu. Så igår lördag fick jag lyssna på en högljudd generator och kompressor till den tryckluftsspikpistol som en ensam man gick runt och använde under sju timmar. Det lät som att ha en dieselmotor i vardagsrummet. Jag försöker bita ihop. Men det blir svårare och svårare. Speciellt som det inte hänt någon synbar förändring alls med huset på tre månader. Visst är de där och bullrar vareviga dag. Men det händer ingenting, vad jag kan se.

Min teori är att de som verkar jobba med huset i själva verket har börjat bo i det och bara låtsas arbeta. Så länge huset inte är klart kan de ju stanna. Annars vet jag inte vad det är som tar så vansinnigt lång tid.

I morse så var måttet i alla fall rågat. I min totala naivitet så hade jag i går natt lämnat balkongdörren öppen när jag gick och la mig. Och jag hade även felat i det att jag både druckit vin, ätit mat och haft en sen kväll med mina vänner, vilket föranledde att jag tänkte sova ut under söndagen. Oansvarigt, det medges.

Klockan 07:24 i morse - fem i halv åtta en söndagmorgon - väcks hela familjen av att en stor jävla lastbil eller maskin av annat slag dundrar in och ställer sig på högljudd tomgång under vår balkong, för att under en halvtimme lasta av nåt som slamrade och bullrade lite extra mycket.

Vem fan, vem fan frågar jag, godkänner att ett bygge börjar väsnas innan halv åtta, på den ledigaste dagen i veckan, under den ledigaste månaden på året? Jag kan ju inte vara den enda som försöker ha semester en söndagmorgon i juli och gärna sover till i alla fall åtta. Hade jag själv börjat spika i väggarna vid den tiden så hade jag blivit vräkt för länge sen.

Byggföretaget Primula, är svaret. Det är deras hus.

Klockan är nu nio, maskinen försvann efter ett tag och har sen ersatts av tryckluftskompressorn och spikmannen som är tillbaka igen. Ibland håller det här på till klockan 22 på söndagkvällarna.

Jag är trött och grinig av för lite sömn, mina tankar sandpappras sönder av det aldrig upphörande byggslamret och generator/kompressorljudet. Jag börjar inse att det här huset är ondskan manifesterat. Och Primula är Anti-Krist.

Primula måste dö. Det är den enda lösningen. Jag ska bara dricka upp mitt kaffe först.