TJENA GÄNGET HUR ÄR LÄGET!!!

...och det är mitt fel, jag vet. Förlåt. Men nu är det dags att ändra på det igen!

JAPP! Jag är tillbaka! Igår kväll satt jag på Sofo och skrev de absolut sista raderna i boken medan äldsta sonen var på schackträning, tryckte på "send" och så ... så ... så var det klart!

Eller, klart och klart. Den kommer ju studsa tillbaka från redaktören när jag har som minst tid för det, likt en tennisboll i bakhuvudet, och kräva att jag korrigerar min interpunktion och andra grammatiska fadäser. Men just nu, nu får jag känna mig lite klar. Och tur är det, för ni vet hur det är när man är djupt inne i nåt. Allt annat hamnar lite på efterkälken. Så dagen idag är vikt åt att ta tag i de surdegarna.

Men det är ingen brådska. Jag har inte ens brytt mig om att gå till kontoret ännu. Morgonsolen ligger på genom vardagsrumsfönstret, räkningarna är betalda och jag funderar på att gå och mala lite kaffe. Köpte nya bönor igår för att fira. (Måttfullhet är min paroll!) Sen får jag se. Den här dan är bokstavligt talat ljuset på andra sidan tunneln. Det kan väl räcka så ett tag.

Lite kul har jag ändå hunnit med, jag han springa både på galapremiären av Toy Story 3 i söndags och Salt i måndags. Ni lär dock inte få se mig i några vimmelreportage på nätet eller i tidningen. Jag har hamnat i den perfekta positionen att jag då och då får inbjudan till filmer och roligheter, men de tidningar som är där och plåtar för sina "kändisreportage" är inte så intresserade av mitt deltagande. Vilket jag inte heller skulle vara, om man kan få Sanna Nielsen eller Mari Jungstedt på bild istället. Målgruppen för Se&Hör bryr sig inte knappast om en sån som mig. Vilket är helt perfekt. För det innebär att jag kan gå på gratisbio utan att ens behöva hamna i tidningen.

Och ibland är lite bio precis vad man behöver. Det har varit en hård sista vecka med boken. Men Buzz Lightyears Spanska Läge har tagit mig igenom den. Jag kan fortfarande skratta så högt att folk tittar konstigt på mig åt det. Gå och se Toy Story 3 så förstår ni vad jag menar. Ojämn film, men när det är bra, då är det väldigt väldigt bra.

Nä, de där kaffebönorna var det ja. "Som en bulldozer i munnen" beskrev kvinnan inne på Johan&Nyström dem. Jag vet inte om det var ett hot eller löfte.

Det är i alla fall härligt att vara tillbaka. Jag lovar att fortsätta höra av mig från och med nu. Vi ses snart igen!