I-landsproblem

Nu ska jag använda min blogg till nåt som jag inte tror jag nånsin gjort förut. Jag ska klaga. För jag har beef. Så håll för öronen.

Jag är en rätt rörlig människa. Jag tycker samtidigt inte om att bära för mycket saker. Därför har jag en bra PDA/mobiltelefon. Därifrån sköter jag all min mail. Där har jag min kalender och mina kontakter. Från den fotograferar och bloggar jag. Den här lilla lådan gör helt enkelt mitt liv mycket bekvämare och enklare och jag behöver inte släpa omkring på en dator med div sladdar och leta uppkoppling.

Så länge telefonen fungerar, förstås. För en tid sen brakade den ihop och jag lämnade in den till 3, där jag köpt den. Det skulle ta en halvtimme att laga den. Det tog tre veckor. Under vilka jag fick låna en liten skittelefon utan någon av de funktioner jag behövde för att leva mitt liv. Den hade knappt ens ljud. Många journalister undrade varför jag lät som under vatten när de intervjuade mig. Men efter tre veckor (!) fick jag i alla fall tillbaka mitt kommunikationsnav.

Med exakt samma fel som den hade när jag lämnade in den.

Så de fick tillbaka den. Komplett med diverse svordomar. I ärlighetens namn ska sägas att säljaren på 3 tyckte det hela var extremt pinsamt, och lovade att telefonen naturligtvis skulle prioriteras i lagningen eftersom de redan haft den inne en gång - och länge.

Det var snart två veckor sen.

Det finns en anledning till att man har en HTC telefon (förutom anledningen att iPhone inte hade kommit då). Att man behöver den. Och jag betalar just nu dyrt för en funktionalitet som jag inte har tillgång till. Om inget händer nu så har 3s verkstad pillat på min lur i fem veckor. Jag tycker det är sjuukt lång tid för att laga en telefon. Speciellt som de inte ger någon som helst fingervisning om när den kommer tillbaka.

Ni som läst mina böcker vet att jag tycker att det här med relationer är viktigt. Men ibland behöver man göra slut och gå vidare. Jag och 3, vi känns sååå över.