Min karriär inom finsk politik

Journalister brukar undra om jag ofta blir ombedd att analysera (eller träna) svenska politiker. Jag har faktiskt aldrig ens fått frågan. Men i Finland är de inte lika rädda.

Hjärnstorm har tydligen redan, efter bara några sända avsnitt, tillsammans med Konsten att läsa tankar blivit ett fenomen i Finland. Tillräckligt för att Finlands största dagstidning, Helsingin Sanomat, flög över en journalist till Stockholm idag för att göra en väldigt speciell intervju. Det är nämligen kommunval i Finland. Och då tv-sänder man politiska debatter med de åtta partiledarna, precis som inför riksdagsvalet. Tidningens upplägg var att låta mig se en inspelad debatt och i den analysera de olika partiledarna och deras ordlösa kommunikation. Twisten var att eftersom jag inte har några kunskaper i finska så skulle jag inte ha nån aning om vad de pratade om och eftersom jag inte känner till några av politikerna så vet jag heller inte vad de står för. (Min kunskap om finsk politik börjar och slutar med en utrikesminister som fick kicken för att han gillade att skicka snuskiga sms till kvinnliga bekanta. Där nånstans är min intressehorisont.)

Tidningen ville se om jag, utan att förstå debatten och istället bara titta på deras ansiktsuttryck, kunde
a) Göra en personlighetsprofil av respektive partiledare. Finnarna har givetvis redan klara åsikter om dem, baserade på flera års politiska framträdanden, frågan var vad jag skulle lyckas komma fram till utan att förstå vad de sa.

b) Identifiera vilka som stod i opposition till varandra. Partiledarna var nämligen inte tillåtna att svara varandra direkt, utan svarade hela tiden moderatorn. Därför var de alla vända åt samma håll och kunde inte titta på varandra. Vilket naturligtvis gjorde det svårare att se vilka som inte höll med varandra.

c) Identifiera vilka personer som hade mest att vinna/förlora på debatten, samt

d) Se om jag kunde bedöma vilket parti respektive person tillhörde. Debatten var utomhus så nästan alla var anonymt klädda i tjocka jackor och fleecetröjor vilket gjorde att ledtrådar i klädkoder i princip inte existerade.

Finska politiker är kända (i Finland) för att vara väldigt rigida och ha minimalt med kroppsspråk så Helsinki Sanomats stora fråga var om jag skulle kunna avläsa något över huvud taget! Jag kan inte minnas att jag fått en liknande utmaning tidigare. Snacka om att gå upp till bevis! Men jag har trots allt skrivit en bok i ämnet. Så jag och Juhana från tidningen tillbringade två surrealistiska timmar på Waynes på Vasagatan, där jag tittade på de första 25 minuterna av en debatt från förra veckan, sekund för sekund. På finska.

Jag ska ärligen säga att jag är rätt nöjd. Mina ickeverbala personlighetsprofiler av ledarna, gjorda efter bara nån minut, stämde väl överens med hur de uppfattas i Finland. Det var heller inga problem att pricka deras relationer till varandra - trots att de aldrig ens vände sig mot varandra. Efter tjugo minuter visste jag också vem som var socialdemokrat, vem som var konservativ, vem som var center och vem som var miljöpartist. Oavsett dunjackor och gräll fleece. De andra var svårare eftersom de tillhörde partier som jag inte kände till, men jag lyckades ändå hyfsat beskriva deras position.

Triumfen kom när jag kommenterade kristdemokraten med att säga att hon verkade väldigt mästrande och hennes beteende påminde om när man pratar med barn. Antingen är hon väldigt von oben, eller så har hon väldigt många barn själv hemma, skämtade jag. Det visade sig att hon är känd för sin stora familj och har jobbat som lärare.

Egentligen kom jag inte fram till något som finnarna inte redan vet. Men de kan ju å andra sidan språket. För mig var det en väldigt bra träning. Och ett bevis på att allt det här som jag predikar om faktiskt fungerar. (Samt, om jag ska vara ärlig, en chans att få visa mig på styva linan.)