Sträck armarna i luften och skrik!

Vi har precis tillbringat åtta timmar på Gröna Lund. Mina barn är precis som jag själv; man slänger på dem ett åkband och sedan vill de åka allt. (Förutom hem. Nånsin.) Förra året gjorde vi misstaget att ta med andra barn, i tron att de skulle få det roligare. Men de andra barnen dissades direkt som fegproppar när de inte ville hänga med upp i Bläckfisken. Så i år var det enbart vuxet sällskap. För nu jädrar skulle här åkas karusell...trodde jag.

Storebror: "Pappa, jag vill åka själv idag."
Lillebror: "Det vill jag med."

Där stod jag, med mitt åkband slokande runt handleden. Ratad i kön till Kvasten. Som hämnd tänkte jag äta skiiiitmånga glassar som de skulle gå miste om, när de satt där högt uppe i luften och slängde runt.

Dagens tips: använd aldrig stora mängder mjukglass som hämndverktyg. Det slår tillbaka. Blurgh, så det slår tillbaka.

Men jag fick i alla fall åka Kvasten till slut.