Paddtrollen är här

Jag var på förhandsvisningen av Spiderwick med äldsta sonen idag. Han är 7,5 år (snart) och har inga problem med att läsa textremsor på film. Jag har tidigare varit rätt noga med att inte låta honom se filmer som faktiskt inte är riktade åt sjuåringar (moraltant måhända, men jag har märkt en tendens hos 30+ föräldrar att överentusiastiskt mata sina barn med all möjlig media bara för att det inte fanns när de själva var små). Så till skillnad från väldigt många av sina klasskamrater har han inte sett vare sig Star Wars, Pirates of the Caribbean eller Lord of the Rings. Han har faktiskt inte ens sett Superhjältarna - bra film, men det finns andra bra filmer för sjuåringar där de inte jagar barn med automatvapen och konsekvent pratar om att döda barn - för att inte tala om redogör för en emotionellt laddad och för barn svårförståelig familjesituation. Den får vänta tills han är åtta.
Jag nämner det här bara för att Spiderwick är från 11 år och skulle dessutom enligt uppgift vara rätt läskig. Men sjuåringen har läst böckerna flera gånger så jag låtsades vara trygg i att han redan var förtrogen med handlingen och att det därför skulle vara ok.

Så. Efter att vi snott åt oss en bägare med gratispopcorn bänkade vi oss, förväntansfulla. Sonen tog det första popcornet och förde det mot munnen samtidigt som filmen började. Hans hand frös två centimeter från munnen. Där stannade popcornet. I en timme och fyrtiosju minuter. Han var helt förtrollad. Det var jätteläskigt och jättespännande. Hela tiden. Precis så läskigt och spännande att resten av världen försvann, till förmån för en fullkomlig övertygelse om att det faktiskt fanns paddtroll, pipgrisar, mullvadstroll och älvor på riktigt och frågan var om vi ens var säkra själva där i biomörkret.

När jag i smyg iakktog honom så kände jag mig själv som sju år igen. Han hoppade och tjöt och skrattade och rös. Jag hoppade, tjöt och skrattade med honom. Det var härligt. Världen blev än en gång lite nyare, lite mindre sliten och återigen full av nyfiken framtid. Samt full av paddtroll förstås. Massor med paddtroll. Så vi köpte några burkar Campbells på hemvägen. Tomatsoppa är tydligen det enda som hjälper mot fulingarna. Vi är beredda.