Je t'aime 2: Tvillingsjälar

För en tid sen skrev jag ett litet inlägg om kärlek. Det startade en hel del diskussioner och nånstans kom ämnet tvillingsjälar upp. Jag känner att jag vill kommentera det. Jag kommer säkert få en del skit för min förnumstiga inställning. Men kom ihåg att jag, precis som de flesta män, i grunden är en väldigt romantisk person.

Men det är det här med de sk tvillingsjälarna. Det verkar finnas någon förhärskande romantisk idé att när, eller om, man träffar sin tvillingsjäl så är allt klart. Oavsett vad man varit i för förhållande eller vad man gjort innan så är det bara att lägga ner det. Att hitta sin tvillingsjäl är själva meningen med livet. Det ursäktar allt beteende. Och stackars, stackars den som inte hittar sin.

Enligt mig så leder det här sättet att tänka till en massa ångest hos folk som desperat jagar men inte hittar sin mytomspunna andra hälft; till att människor i onödan lämnar bra förhållanden och till en i allmänhet fatalistisk syn på kärlek. Jag tycker inte att det nödvändigtvis är ett bra sätt att tänka. Faktum är att jag vänder mig mot hela begreppet; mot mycket av den romantiska bild som kallas tvillingsjälar. Låt mig förklara med ett exempel ur mitt eget liv.

Jag träffade faktiskt en gång en kvinna som jag skulle kunna beskriva som min tvillingsjäl. På ytan var vi väldigt olika, men jag har aldrig träffat någon tidigare som var så lik mig inuti, innerst inne. Att prata med henne var som att prata med en bättre del av sig själv. Inte på ett narcissistiskt sätt utan på ett inspirerande sätt. Som jag förstår det tyckte hon likadant. Det kändes som vi hade känt varandra i hela livet. Klappat och klart, med andra ord? Nej. I slutänden valde hon ändå en annan man än mig, en man hon var mer kär i.

Mythbusting #1: Även om du hittar en "tvillingsjäl" så är det inte nödvändigtvis tillräckligt. Om du gör som en del jag pratat med och släpper allt annat så fort du känner att du hittar en tvillingsjäl kan du göra dig - och andra - illa. Men det är inte min egentliga poäng.

Dessutom: eftersom hon var smart (vi var ju trots allt lika) så tror jag inte heller hon "bytte ner sig" när det gäller relationen. Alltså bör den andre mannen även han på något sätt vara hennes tvillingsjäl.

Mythbusting #2: "Tvilling" är med andra ord felaktigt eftersom det konnoterar två personer. Här är vi redan uppe i tre. Men inte heller det är min riktiga poäng.

Nu börjar det bli rörigt om vi fortsätter att hålla fast vid tanken på tvillingsjälar. För om hon och jag var det, och hon och han var det, så måste det väl följa att han och jag också är det? Frågan blir då - om jag hade träffat honom innan hon gjorde det, hade jag då gjort samma sak... och dumpat henne till förmån för honom? Jag är inte bög, men en tvillingsjäl måste väl ändå vara en tvillingsjäl? Eller? (Om man vill bevisa att tvillingsjälar inte bryr sig om våra heterosexuella normdragningar kan man i så fall peka på att män ofta har betydligt lättare att hitta andra män som förstår dem, än att hitta kvinnor som gör det. Jag gissar att det omvända också gäller.)

Tvillingsjälar låter som nåt fint och okomplicerat. Men som du märker så löper man risk att snärja in sig ordentligt om man tänker på det sättet. Jag är medveten om att exemplet från mitt liv är rätt trivialt, men det var hela poängen. En tvillingsjäl är inte alltid en garanti för att ni kommer ha en relation. Det verkar till och med kunna finnas flera stycken. Och är en nära vän av samma kön också en tvillingsjäl? Hur många finns det i så fall? Vad är det då för mening med begreppet? Försök förklara det med "olika aspekter av tvillingsjälar" och du gräver bara en ännu djupare grop.

Det här var tänkt att bli ett väldigt kort inlägg. Jag ber om ursäkt för att det blev längre än avsett. Men jag vill bara att min poäng ska vara tydlig. Det är vackert om du hittar någon som du upplever på ett nära sätt delar din inställning till världen. Men tro inte att du i och med det inte längre är ansvarig för ditt liv. Eller att du "måste" något. Bara för att ni är lika. Få heller inte panik om du känner att du inte hittar nån "tvillingsjäl". Det är bara ett ord. Om än sammansatt.

Det enda viktiga måste vara, alltid, att hitta kärleken. Ibland hittar du den i någon som är skrämmande lik dig. Nästan som en tvilling. Men chansen är lika stor att du hittar den i nån som inte är som dig. Nån som inspirerar dig av just den anledningen. Hur stark kärleken blir beror på vem du är och vem den andre personen är. Inte på hur bra spegelbild han eller hon är.

Å andra sidan kan jag naturligtvis ha helt fel.