Tips & Tricks I

Under hösten 2007 gav jag en del tips och tricks på Bokus hemsida. På begäran kommer jag då och då återpublicera några av de inläggen här.

Ett av användningsområdena för vår ordlösa kommunikation är att skapa relationer. Vi är ett flockdjur och vår flock definieras av dem vi lyckats knyta goda band med, de vi har bra relationer med. Tyvärr har vi sällan någon aning om varför vi kommer så bra överens med en viss person medan vi inte klarar av att vara i samma rum som någon annan. Men ofta beror det alltså på hur vi interagerar med vår ordlösa kommunikation.
Sättet vi skapar relationer på är att visar hur lika vi är varandra. Om du är som jag och jag är som du, då liknar vi båda den vi gillar mest (oss själva) och alltså gillar vi varandra. Det är faktiskt hela hemligheten. De personer vi har bra relationer med går vi hela tiden omkring och småvisar att vi är lika, utan att tänka på det. Det här är naturligtvis väldigt användbar kunskap i situationer där det är viktigt att du blir accepterad och/eller att man lyssnar på dina förslag och idéer. Har du inte först skapat en god relation kan du lika gärna gå hem, de kommer inte lyssna på dig ändå. Ett konkret exempel på en sådan situation, där förmågan att visa samhörighet kan vara helt avgörande, är en arbetsintervju.

Vi förutsätter att din CV är i ordning, att du har alla de kvalifikationer som krävs för det arbete som du söker, och att du har turen att få komma på intervju. För att ro hem den intervjun och knipa jobbet framför näsan på dina konkurrenter, så behöver du etablera en god relation med den som intervjuar dig. Du behöver visa att du och hon (eller han) är samma. Strunta i om det här är någon som är inhyrd utifrån eller någon som kommer från det företag du söker dig till. Det faktiska jobbet är inte viktigt just nu. Vad som är viktigt är att den som intervjuar dig känner att ni är medlemmar i samma ”flock”. En bekant till mig illustrerade det väldigt bra när han berättade om den anställningsintervju till en advokatbyrå han just varit på. Efter en timme av jobbrelaterade frågor kom så slutfrågan: ”Vad har du för handikapp?” Min vän insåg att det var på den här frågan hela anställningen hängde. Var han en golfspelare som dem eller inte? Var han med i samma flock? Resten av intervjun var i ljuset av den frågan betydelselös.

Här är hemligheten: Du kan enkelt visa samhörighet, och på så sätt skapa en personlig, öppen, god relation med den som intervjuar dig genom att helt enkelt kommunicera på samma sätt som han eller hon gör! Tänk på att en inte försumbar del av vår kommunikation sker ordlöst. Titta på kroppsspråket – är det yvigt? Kontrollerat? Snabbt? Långsamt? Annama samma typ av kroppsspråk själv. Lyssna på rösten. Är den monoton? Melodisk? Stark? Svag? Snabb? Långsam? Hitta några sådana kriterier som du kan anpassa din egen röst efter utan att det känns för ansträngt. Försök uppfatta om personen andas snabbt eller långsamt. Anpassa ditt eget tempo efter det. Det kan verka komplicerat, men det enda du gör är att du anstränger dig för att tala deras språk – med mer än bara ord. Det här är något vi försöker göra hela tiden. För vi vill ju ha tillhörighet och samhörighet. Vi är bara inte alltid så bra på att visa det. Men det kan vara avgörande för om du ska få det där jobbet eller inte.