onsdag 10 december 2008

När sågs vi senast?, del 2


Ok. Varför är vi då så ovana, åtminstone i vissa situationer, att se varandra för de personer vi är? Min hemmasnickrade teori lyder såhär.

Sverige är i mångt och mycket fortfarande ett lerigt bondesamhälle. Även om vi har utvecklats till ett högteknologiskt I-land och glider omkring i våra storstäder och vill vara sofistikerade, så är vi mentalt inte så värst långt ifrån vår gamla gårdsmentalitet. Men vi vill inte låtsas om det.

Likt aporna i Madagascar som pratar belevad brittisk engelska och bär frack när de inte slungar bajs på varandra, så vill vi desperat visa för omvärlden hur lyckade/moderna/viktiga vi är. Hur långt ifrån bondesverige vi kommit. Så vi tar på oss en mask och kliver in i en roll, rollen av hur vi tror att man är när man är sådär världsvan. Vi går på restaurang och behandlar serveringspersonalen inte som individer utan som just ”personal”. Vi behandlar kassörskan på Ica inte som Anna utan som ”kassörskan”. Genom att klistra generiska etiketter på andra människor i egenskap av vad de gör och inte vilka de är, så kan vi även sätta en etikett på oss själva och spela vår roll som ”restaurangbesökaren”, ”kunden”, eller ”besserwissern”. Då kan vi bete oss som vi tror förväntas av oss, eller rättare sagt av den roll vi spelar. Som man gör när man är sådär modern och har koll. Och vi slipper det läskiga med att visa att vi är vanliga människor med vanliga fel och brister.

Tro nu inte att jag menar att det här är ett storstadsfenomen, även om det uppträder oftare i storstäder (och då inte bara i Sverige) eftersom man desperat måste visa att man har lika mycket koll som alla andra i stan. Men oavsett var man bor så är den omedvetna mekanismen densamma: Om man inte har gått på myten om sig själv så kan man åtminstone, på en vardaglig nivå, få andra att gå på den.

En kommentar jag ofta hör från folk som berättar om sin senaste utlandsvistelse är: ”Och vi blev så otroligt trevligt bemötta!” Jag tror det ofta beror på att många kulturer inte är fast i samma mentala osäkerhets-kompensationskultur som vi i Sverige. Det de egentligen menar med ”trevligt bemötta” är att någon, kanske en servitör, inte tillåtit dem behålla sin roll som ”restaurangbesökare” och ”dryg turist” utan behandlat dem som människor som möter en likvärdiga medmänniska. Dvs, sett dem för vilka de är och skapat en äkta relation. Istället för att få spela sina roller har de upplevt rapport. Vilket är mycket bättre än alla etiketter i världen.

(Jag ser också vår gamla bondementalitet som en av orsakerna till den förhatliga jantelagen, men den diskussionen får bli ett eget inlägg.)

8 kommentarer:

Blogger Linus Loquist sa...

Jag tror mer att vi människor har kommit varandra för nära inpå och vi blir i större behov av att sticka ut och verka mer framgångsrik än "vanliga". Men även att människan har blivit så strikt till normer att om skulle man vara annorlunda och sticker man ut på fel sätt och blir då därför en person man tittar lite snett och fundersamt på. Människan och även djuren har alltid varit i behov av att vara den bättre av flera, men vi klarar oss även bra när vi är som alla andra, men inte när vi är sämre än de flesta. Det är inte tillåtet.

10 december 2008 kl. 09:17  
Blogger Hexmaster sa...

Är verkligen detta rollspel något typiskt svenskt? Inte för att jag har någon särskild koll på alla dessa utlänningar, men spontant hade jag gissat att det inte är svenskt beteende utan allmänmänskligt. (Det vore dessutom betydligt bättre för din karriär utrikes.)

När det gäller att beskriva otrevliga utlänningar så känner jag mig säkrare: det är inte typiskt svenskt. :-)

10 december 2008 kl. 15:41  
Anonymous Anonym sa...

Mycket intressant, men det jag är mest nyfiken på är varför servitörens ögon är täckta?! hmm... mysko...

10 december 2008 kl. 19:01  
Blogger Henrik Fexeus sa...

Oj Hannah, är det det mest intressanta? shit vilket dåligt inlägg jag måste ha skrivit... :-) Ögonen är täckta som en kommentar till ämnet, att vi inte ser vem det är som t ex serverar oss utan ofta behandlar personer som identitetlösa "funktioner" (t ex "en servitör"). Get it?

10 december 2008 kl. 19:15  
Blogger Frank Drebin sa...

Jag tror att människor "välutvecklade" länder utövar högre grad av självkontroll. Någon gång blev det fult att fisa, snora, spila mat, osv. sådant som är mänskligt.. och vi började skriva etikettböcker; som regler för hur ska vi bete oss när vi har sex.
Hm, vi är så inövade i roller... det har kanske en funktion i samhället. Konsekvensen blir att vi är anonyma objekt för varandra, och relationer skapas om de kan generera pengar...? (hm, vad hemsk min teori blev).
- kände bara för att få ut de här tankarna ur mitt system.
Tack för en bra blogg!

10 december 2008 kl. 21:01  
Blogger Áslaug sa...

Henrik. Jag tycker ju alltid att det du skriver är bra. Jag har slutat använda "skulle" när jag faktiskt kan låta bli. Jag läser och nickar mig rakt igenom dina texter som jag i de flesta fall får läsa fler än en gång för att faktiskt riktigt kunna ta till mig.
Jag håller med dig i dessa två senaste inlägg. Är jag ointresserad så kanske jag hellre försöker ta en titt på mig själv i fönstret bakom person som pratar, funderar på vad jag ska laga för mat senare på kvällen och ägnar mig bara halvhjärtat åt personen ifråga. Men i de flesta fall är det inte så. När jag läste KALT så fick jag upp ögonen om vad det är jag gör och vad det är som andra kanske inte gör och det hjälper mig vidare att utvecklas. Men jag menar bara att det finns faktiskt de personer som lyssnar på andra och skapar god rapport. Det låter ibland som att du inte tror att nån i Sverige kan få en annan människa att känna sig sedd, lyssnad på som den person de faktiskt är.
Men visst, jag förstår precis vad du menar. Jag är nog en sådan person som hoppar högt av glädje inombords när jag känner att jag blir väl bemött. Bemött för den jag faktiskt är och inte för den de tror att jag är. Så jag köper resonemanget och det är alltid bra att bli uppmärksam och medveten. Även om man faktiskt är duktig på att skapa rapporter.

10 december 2008 kl. 22:23  
Blogger Henrik Fexeus sa...

Áslaug - visst finns det de som är bra på att se andra. Du är en. Och det finns självklart fler. Jag var medvetet lite spetsig i inlägget för att göra en tydlig poäng. Men jg upplever att det är allt för få, allt för sällan, som anstränger sig att göra det.

11 december 2008 kl. 09:59  
Blogger P-A Jonsson sa...

Bondesamhällets mentalitet?
Jag har en del invändningar(?) kring den etiketten.

Först undrar jag vad du egentligen menar med "gårdsmentalitet"?

Och sedan undrar jag när i historien något folk inte haft behov av att visa hur lyckade/vitkiga de är? Statusbeteenden kopplat till verkliga eller önskade roller har funnits rakt igenom hela historien.

Jag har lite svårt att få till din teorobildning....

13 december 2008 kl. 16:11  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida