När sågs vi senast?, del 1
För en vecka sedan så intervjuades jag av Hjärnstorms-Charles inför pocketsläppet av Konsten att läsa tankar. Något som jag pratade om då men som jag faktiskt inte nämner i boken, är att det finns en dold premiss för att de tekniker jag beskriver i KALT ska fungera. För att kunna skapa relationer, observera mikrouttryck eller se någons pupillförändringar så krävs det att du faktiskt ser och tar in den andre personen. Jag vet att det låter som en klyscha, vi måste seeee varandra, men det är likafullt sant. Väl medveten om att allt jag kommer skriva nedan är floskler måste jag skriva det ändå, eftersom det inte går att beskriva på något annat sätt.
Jag vet att du redan nu vill spjärna emot, för visst har du väl koll på den du pratar med? Nja. Om du är ärlig så vet du att det inte är riktigt sant. Vi lägger ner större delen av våra samtal med att tänka på annat, försöka komma på nåt smart att svara och undra om vi är snyggast från vänster eller höger sida. För att på riktigt ta in en annan människa krävs det att du glömmer bort dig själv för några sekunder, så att allt ditt fokus hamnar på den andre. Återigen, det låter nog självklart. Men det är det inte. Inte förrän du börjar öva på teknikerna i KALT så att de nästan sker automatiskt, så kommer du förstå vad jag menar.
Genom att vara observant på sådant som andra människors beteende (samt -förändringar) och rörelsemönster, så kommer du upptäcka att du börjar se andra på ett nytt sätt. Om du är som jag, så inser du att du kanske för första gången ser dem på riktigt. Och när du gör det har du redan kommit väldigt långt på din väg till att skapa rapport. I vår vardag, i våra jobb och vår allmänna tillvaro så är de flesta av oss utvsultna på att bli sedda för de vi är. Om du använder dina skills till att förstå vem den andre är och hur den mår, och använder den informationen som grund till hur du kommunicerar så kommer du snabbt ha skapat ett mer personligt möte än vad många av oss har under en hel dag. Även om det bara är ett hastigt meningsutbyte på Konsum.
Det här betyder att även om du inte blivit superbra på att använda dina KALT-tekniker så kommer du ändå kunna skapa rapport. Det räcker med att du försöker använda dem. För i och med det kommer du ta in den andra personen på ett sätt som de troligtvis inte är bortskämda med.
Nu när du har förstått det här, så blir följdfrågan naturlig. Varför är vi så ovana vid att bli sedda på riktigt? Jag har en teori. Men det här inlägget har redan blivit väldigt långt så den sparar jag till imorgon.
5 kommentarer:
Imorgon?
Ska du låta oss vänta en hel dag?
Heter det inte ra-pååår, Utan T ? :P hihi
Jag upplevde något som jag tror kan vara det du menar, för ett tag sedan. Nackdelen var bara att jag inte kunde lyssna på vad personen sa (eftersom det var distraherande) samtidigt. Kan man lyssna på båda sätten även när man först börjar lära sig?
“Jag vet att du tror att du förstår det du tyckte att jag sa,
men jag är inte säker på att du inser att vad du hörde inte var det jag menade.”
/ Susanne
Kommer bara på ett tillfälle när man verkligen tillämpar det där fullt ut: när man är kär. Inte i dejtfasen i början, då är man mycket mer upptagen med hur man själv framstår, men sen. Har man väl blivit kär vill man ju ta in allt hos den andra personen. Man vill lära känna, förstå, och inte missa något.
Så visst kan vi, frågan är om vi tycker det är "lönt" att slösa den uppmärksamheten på vem som helst.. ;)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida