Hur skulle det se ut?
Ni som har läst Konsten att Läsa Tankar vet att jag ondgör mig över ordet ”inte” i den boken. Nu har jag ett nytt ord som jag försöker utrota från mitt språkbruk. Jag vill gärna uppmana er att göra detsamma.
Ordet är ”skulle”.
Den riktiga användningen av ordet är som ett förbehåll, en förklaring till varför något inte kommer att ske i nuet; Jag skulle göra A om inte B var. Jag skulle äta nu om jag hade mat. Eller tvärtom: Om vi levde på 1500-talet så skulle jag vara lerig.
Men vi använder ofta ordet följt av t ex en inställning, ett behov eller en känsla.
Jag skulle vilja äta nu men jag har inte mat.
Ser du vad felet är? Jag skulle vilja äta. Även om jag inte har mat, så är det nog fortfarande så att jag faktiskt vill äta. Viljan har inget med tillgången på mat att göra (den som gör att jag trots allt inte kan äta).
Så här använder vi ”skulle” hela tiden. Jag skulle vilja, jag skulle kanske tänka. Nej! Antingen så vill du. Eller så vill du inte. Antingen så tänker du. Eller så tänker du inte. Håll inte på och tramsa. Som Yoda säger; Do. Or Do Not. (Ok, det hänger ihop med ordet ”försöka” men det är väldigt nära släkt med ”skulle”.)
”Skulle” är många gånger en försvagning, en förfegning och framför allt en förminskning av vad vi vill uttrycka. Genom att använda ”skulle” så lämnar vi utrymme för en ”det här vill jag fast det finns kanske förstås nån anledning till att det inte går”-attityd. Istället för att vi istället står för våra behov och åsikter. Pröva att nästa gång, istället för att säga: ”Jag skulle vilja ha en glass”, säg: ”Jag vill ha en glass.” Istället för att säga: ”Jag skulle kanske tänka såhär”, säg ”Jag tänker såhär”. Du kommer inse att du måste vara modigare än tidigare när du uttrycker dig, eftersom du inte längre gör osynliga förbehåll. Men jag är övertygad om att du kommer att uppfattas som tydligare i din kommunikation och framför allt som en starkare person.
Det skulle väl vara bra?
upplagd av Henrik Fexeus
07:43
15 kommentarer:
Jag har ett annat ord: nämligen "måste". Jag måste hämta barnen på dagis. Jag måste gå till jobbet. Jag måste gå nu. Nejdu, jag vill hämta barnen på dagis. Jag vill gå till plugget.
Lägg in ordet "måste" i övervakningslistan i hjärnan, så hajar du till nästa gång du säger det. Byt ut ordet mot "vill" så kommer du se en attitydförändring i dig själv och det du gör! Det är du som bestämmer vad du gör här i livet!
Fast är den där förminskningen alltid negativ? Ett skulle gör det lite mjukare, ödmjukare, artigare. Jag skulle vilja ha en glass, låter inte det trevligare än Jag vill ha en glass? Ska vi hårdra det kanske vi, när vi köper en glass, inte ens behöver blanda in vår vilja? Jag ska ha en glass. Ge mig en glass. Men jag tycker det är är trevligt när folk försöker va lite trevliga...
Men det är helt klart värt att tänka på, i alla sammanhang är det så klart inte önskvärt med den här artiga ödmjukheten, men det gäller väl att välja vad man vill förmedla..?
Slutklämmen: "Det skulle väl vara bra?" Hahaha!
Ett annat ord som jag verkligen försöker lägga bort är "man".
Jag kallar mig själv för man isället för jag.
Vad betyder det här då:
Man skulle inte... vilja äta glass egentligen.
Man skulle inte... tycka så här.
Man borde inte se sådan här skit på tv.
Jag slutade för något år sedan att använda uttrycken "jag glömde", "glömde jag", etc. Det kräver naturligtvis visst arbete, men det är en väldigt skön känsla när det fungerar.
Martina, man kan ju säga: "Jag vill gärna ha en glass, tack." Och Henrik, jag håller med dig. Men det kanske å andra sidan är en del av vår svenska "mes"-mentalitet? Man vill inte låta för barsk, så vi mjukar upp oss såpass mycket i språket att det till slut blir en del av vårt naturliga sätt att vara.
Ok det beror nog på vad vi vill uppnå. Jag tycker inte det är ett problem idag att folk går omkring och är för mesiga, jag tycker snarare det finns en fulhet i att vara ödmjuk och bry sig om andra människor ("det viktigaste är att det känns bra för dig själv" osv). Att sätta sig själv främst är självklart och det enda rätta. Och det ser jag som ett större problem.
På min arbetsplats har vi en stor vi-känsla där alla hjälps åt, ger komplimanger när någon gjort ett bra jobb etc. Och om en så enkel formulering som "skulle du kunna hjälpa mig med det här?" bidrar till den känslan förstår jag inte vitsen med att sluta använda ordet?
"Skulle" bara tala om för dig att jag precis börjat läsa din nya bok.Lånade den på biblioteket ;)
Martina, jag har visst inte förklarat mig så bra. Naturligtvis är det bra med ödmjukhet inför andra, eftersom du läser min blogg så vet du att jag tycker så. Men "skulle" förutsätter ett "om/om inte". "Skulle du kunna hjälpa mig" är egentligen en ogrammatisk mening, och resten finns där även om vi inte säger det. Det är antytt i o m ordet "skulle". "Skulle du kunna hjälpa mig, om det inte finns nåt viktigare du ska göra." Genom att använda skulle på det här sättet så säger vi, redan innan den vi pratar med (eller vi själva) har fått chans att ta ställning, att det vi ber om kanske inte går. Jag tycker det är onödigt. "Kan du hjälpa mig?" eller "Har du möjlighet att hjälpa mig?" är två varianter som låter lyssnaren själv svara på frågan, utan att frågeställaren redan svarat till hälften åt dem. Och utan att man ställer något krav. Om du vill vara artig så är ordet "gärna" ett utmärkt substitut.
Vill du ha nåt?
Ja, jag skulle gärna vilja ha en glass, betyder: om det är möjligt/om jag inte var laktostolerant/om inte osv.
Bättre då: Vill du ha nåt?
Ja, jag vill gärna ha en glass.
Argh. Jag blev lite förvirrad när jag läste det ursprungliga inlägget, och inte mycket visare när jag läste ovan men jag håller inte alls med om att man ska ta bort "skulle".
Generellt tycker jag att olika ord gör språket mer levande och vilka ord vi väljer att använda berättar om vilja vi är som personer. Ja, jag skulle kunna kontrollera mitt kroppsspråk, min klädstil och mitt ordval och visa folk den bild jag vill, men vad händer med mig då? Mitt alldeles särskilda och speciella "jag". Var ska det få plats? Och vem ska få se det? Nej, jag håller inte alls med.
Anna, självklart berikar våra ord vårt språk och vi har alla olika språkbruk. Men ibland ber vi om ursäkt för oss själva utan att vi behöver. Till exempel med skulle. "Jag skulle vilja skriva en bok." Vad menar du? Vill du eller vill du inte skriva en bok? Våga stå för dina åsikter och behov. Sträck på ryggen. Ha en bra självkänsla. Det är min enda poäng. "Do. Or Do Not. There Is No Try."
Kram.
Det är intressant att man (läs: jag) kan bli så uppeldad över något man inte riktigt förstår innebörden av. Eller kanske just därför?
Hur som så håller jag inte med. Jag tycker du gör saken enklare än den är. IMHO.
"Vill du hjälpa mig?" är en personlig favorit.
Tydlig. Trevlig. Och väldigt svår att värja sig mot ;-)
Jag kan inte annat än hålla med dig, Henrik. Tack! Jag har själv funderat över hur det låter... "jag skulle vilja ha en större lägenhet om jag bara hade pengar" Och om jag nu hade haft pengar så hade jag säkerligen skaffat en större lägenhet... jöö. ;)
Mmm, jag håller inte riktigt med ändå, men tack för att du förklarade, jag är lite mer med på vad du menar nu.
Om vi uttrycker oss självsäkert och tydligt så blir vi mer självsäkra, det är jag helt övertygad om. Däremot tror jag fortfarande det finns situationer där vi snarare kan vinna på att ge ett mer osäkert och "underkastande" intryck, oavsett vad vi känner själva.
Kom förresten att tänka på en lustig situation på just detta ämne: Jag var på en dans och en äldre man kom fram och sa "Jag skulle vilja dansa med dig" och sen inget mer. Där kändes det helt fel och jag visste inte om jag skulle ta det som en uppbjudning. Men han fortsatte efter en stund med orden "...men det ska jag inte. Jag är alldeles för gammal för dig." Så det blev ingen dans. :)
Det här med hur vi använder språket är jätteviktigt med tanke på vilka signaler vi sänder till oss själva och omgivningen. Förut kunde jag säga att "jag hade så hemskt roligt", nu säger jag "fantastiskt" i stället. Jag känner att när jag använder positivt starka ord åt roliga saker som har hänt så blir känslan ännu mer positiv. Även ordet "otroligt" försöker jag sudda ut. För mig betyder det att något troligtvis inte går, eller går att genomföra. Det är ingen ide´ att försöka ens. Ett annat hatord är ordet "man", man skulle, man brukar göra etc. Jag skulle, jag brukar göra. Det känns modigare och starkare då.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida