fredag 14 december 2007

Tips & Tricks III: För Brustna Hjärtan

Som ni märkt var det länge sen jag skrev ett inlägg – idag är det fredag och det har varit tyst sen i måndags. Det beror på att jag sitter och skriver så fingrarna blöder. Nya boken vecklar ut sig på min monitor med sjumilakliv (jisses vilken osannolik blandning av metaforer det där blev!) Jag är väldigt nyfiken på vad ni kommer tycka om den.

Tills jag har nåt att presentera tänkte jag bjuda på ett nytt Tips&Tricks, men den här gången är det inte nåt som jag publicerat tidigare. Varken på bokusbloggen eller i Konsten att läsa tankar, och det kommer inte heller få plats i den nya boken. Enda stället du kan hitta det är här!

I augusti berättade kvinnan jag går och klipper mig hos att det här var hösten som alla tydligen bestämt sig för att bli kära; alla hennes kunder hade under en tvåveckorsperiod förklarat att nu var det minsann dags! Jag träffade henne för nån vecka sen och frågade hur det hade gått för dem. Åt helvete, enligt henne. Samtliga hade gått på pumpen rejält.

Om du också befinner dig i ett ordentligt negativt mentalt stadie, till exempel för att du blivit dumpad, så är det ju inte den känslan du vill gå in i julglittret och nyårsgalenskaperna med. Då blir det bara ännu värre. Här kommer därför en teknik för att kunna ta dig därifrån, även om du är väldigt ledsen. Det är en stark metod som fungerar mycket bra. Jag har själv använt den upprepade gånger; den hjälpte mig igenom en väldigt jobbig separation för snart två år sedan. Hade det inte varit för den här tekniken så vet jag inte var jag hade varit idag. Men en varning är på sin plats. Ska du göra det här så måste du göra det ordentligt. Det kräver flera minuter av rejäl koncentration. Och om du är ovan vid att göra den här typen av övningar, eller om du sjunkit långt ner i ditt negativa stadie, krävs det dessutom att du gör den upprepade gånger för att det ska börja fungera. Men några minuters ordentlig koncentration vid ett antal tillfällen kanske är bättre än att konstant må skit?

Vad du måste förstå är att hur ledsen du är över att det där aset övergav dig, hur taskigt du nu mår, så gäller det bara för dig just nu vid den här punkten i tiden och rymden. Jag förstår om du vet att det alltid kommer kännas såhär. Det kanske det kommer. Eller inte. Så gör ingenting nu, vid den här tidpunkten, som kan påverka ditt framtida jag. Om du gör något nu när du är ledsen som kommer påverka den du är om ett eller två år, så finns det en chans att ditt framtida jag kommer vara rätt förbannad på den du är nu. Vad du behöver är lite perspektiv. Jag vet, det är ju lätt för mig att säga. Det är dessutom en sak att förstå nåt intellektuellt (för du vet ju, egentligen, att livet inte är kört) och att haja det känslomässigt.

För att kunna hitta vägen ut och fatta vettiga beslut, så behöver du kunna distansera dig både känslomässigt och tidsmässigt. Du behöver kunna se dig utifrån utan att påverkas av dina känsor. Jag vill därför att du hittar på en person som inte är du, nån som kanske inte ens finns och som du definitivt inte känner. Jag vill också att du placerar den här personen på en plats några år från nu. Ta den tid du behöver till att riktigt känna in den här människan; vilket liv lever den, vad tänker den på, etc. Ju mer tid du tar till kunna göra det här bra, desto bättre går det sen. Nästa steg är att du kliver in i den här personen och låter honom eller henne tänka tillbaka på dig där du är just nu och vad du går igenom. Låt den här nya personen sätta dina upplevelser i relation till allt annat som hänt både dig och andra på de år som gått, vilket han/hon kan göra lättare än du eftersom han/hon inte var känslomässigt inblandad i din situation. Du kommer inse att den här personen inte tycker att det var världen undergång. Hon kanske till och med tycker att det var en smula trivialt, sett i ljuset av allt annat.

När du upplevt din situation utifrån på det här sättet kan du ta med dig den upplevelsen, den känslan, tillbaka in i dig. Det ledsna kommer finnas kvar men du har samtidigt skapat ett distanserat förhållande till det, vilket gör att du kan börja andas och tänka igen.

Jag hoppas naturligtvis att du till skillnad från min frisörs kunder inte gick på pumpen i höst. Men om du gjorde det hoppas jag att det här kan hjälpa dig bli glad igen. Det är mycket roligare då.

(Förresten: Du kanske mår så dåligt så du inte kan distansera dina känslor, men då kan du alltid jobba med tidsaspekten. Jag kommer ihåg när jag själv började göra detta. Det var ett tillfälle när jag verkligen inte hittade vägen ut ur mitt negativa känsloläge. Så tänkte jag på hur länge det hade varit så. Två veckor. Vilket var en evighet. Men sett ur ett tvåårsperspektiv fick jag ju faktiskt bestämma mig för hur mycket jag egentligen tänkte låta två ynka veckor påverka mitt liv.)

10 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Jag är glad att det går bra för Dig nu iallafal :D

14 december 2007 kl. 21:10  
Blogger Henrik Fexeus sa...

Ha ha, ja, jag har under ett helt år nu använt mig av en hemlig Shaolin-munkteknik för att undvika brustna hjärtan. Den heter: "Jobba-så-mycket-så-du-inte-hinner-ha-ett-socialt-liv".
;-)

14 december 2007 kl. 22:18  
Blogger Johannes sa...

Kan man räkna med att den hemliga "Jobba-så-mycket-så-du-inte-hinner-ha-ett-socialt-liv"-tekniken finns presenterad i din nästa bok eller? :)

15 december 2007 kl. 00:29  
Blogger Henrik Fexeus sa...

Jag trodde den var självförklarande... :)

15 december 2007 kl. 00:39  
Anonymous Anonym sa...

Oj vilken bra text.
Men jag tolkar det som du själv gått på pumpen i höst. Vad hände?
/Lisa

19 december 2007 kl. 16:34  
Blogger Henrik Fexeus sa...

Lisa, varför tror du det? Jag hårdkörde den här tekniken när jag separerade men det var, som jag skriver, för snart två år sen. Sen är det väl så att vi alla går på pumpen lite till mans då och då i olika sammahang. Som tur är så är det inte alltid så allvarligt att den här typen av självbehandling krävs. Men det är bra att känna till dem, för plötsligt behövds det...

19 december 2007 kl. 17:41  
Anonymous Anonym sa...

Jag fick bara den uppfattningen.
Jag gick själv "på pumpen" i somras och har fortfarande inte kommit över det. Men det du skrev gav mig kraft och ork att försöka. Tack.
/Lisa

20 december 2007 kl. 11:26  
Anonymous Anonym sa...

Oj, oj, oj...

Undrar om du går hos samma frissa som mig?

Jag skall definitivt tänka på din metod, det verkar ju inte helt ologisk. Hittills har jag använt mig at skygglappemetoden och stoppa-huvudet-i-sanden-metoden. Ingen av dem gör en särskilt lycklig i längden kan jag lova...

Tack för tänkvärd läsning.

21 december 2007 kl. 22:25  
Anonymous Anonym sa...

Bra tips du kom med där!

Distansera sej är ju alltid bra har jag fått lära mej. Ibland till och med lyckas jag med det också - fastän det känns som ganska otippat och osannolikt eftersom jag så distanslös till min natur, ha ha ha.

Problemet brukar bara vara att hålla i och komma ihåg att använda sej av såna här tekniker.

Ska prova med att klistra upp din text på kylskåpsdörren som påminnelse.

22 januari 2008 kl. 13:48  
Blogger Stoffeb sa...

Tack, tack och åter TACK!

Jag har gått runt och varit deppig i över ett år nu. Jag har gång på gång försökt olika metoder att komma över mina allt ökande negativa tankebanor. Jag testade denna metod och det känns faktiskt mycket bra.

Med vänlig hälsning
Christoffer

http://penitentiary.blogg.se

23 oktober 2009 kl. 01:39  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida