Nattunderhållning

Mitt liv just nu

Jag skulle väl ha jobbat i kväll egentligen. Men det är ju trots allt Kristi Himmelfärd. Och vad kan då vara lämpligare än att köra igång ett nytt spel som heter Sin & Punishment - och som dessutom har undertiteln Successor of the Skies(!).

Det skulle bara bli några minuter men här sitter jag, flera timmar senare, helt fastklistrad. Jag har insett att jag är otroligt lättmanipulerad: Bästa sättet att få mig att göra nåt är att påstå att jag inte kommer klara av det. Att det nu svider i mina ögon beror enbart på att jag råkade läsa en recension på ett spel jag inte ens hört talas om. En recension som visserligen använde ord som "fantastiskt" och "brilliant", men det skulle inte hindrat mig från att bläddra vidare. Men sen kom det: "Det här är benhårt och otroligt intensivt. Tyvärr kommer den orutinerade shoot-em-up spelaren [dvs jag] redan på den normala svårighetsgraden att vara mer än välbekant med game over-skärmen."

Are you talking to me? Are you talking to me?

Jag vet inte varför jag tog det så hårt. Jag kanske bara hade ätit för lite frukost och var ovanligt stingslig. Men nu sitter jag här. På normal svårighetsgrad. Game over-skärmen har jag mycket riktigt sett så helvetes många gånger redan. Men ger jag upp? Icke. Mitt rationella jag har klivit av sitt skift för länge sen. Och natten är ung. Vi ses imorgon.