Soundtrack of my life

Som jag nämnt tidigare så är musik årstidsdefinierande för mig. Det som funkar klockrent på vintern går inte alls på våren, och tvärtom. Höstens sista inspelningsveckor av Hjärnstorm armbågade jag mig igenom tack vare skruvig electro-hip hop från Stacs of Stamina och japanska Hifana. Utan dem hade jag inte klarat mig.

Men december är en alldeles för ömtålig månad för galna beats. Nu handlar det om att återupptäcka Elbow. Albumet Leaders of The Free World i allmänhet, men The Seldom Seen Kid i synnerhet. Det är fantastiskt. Igen. Eller som vanligt. Jag vet att det bara kommer hålla till februari/mars innan Elbows bossainfluerade pop blir alldeles för försiktig, i konkurrens med vårkänslorna. Men just nu är det alldeles bäst...och där tog sista låten på skivan slut. Men jag har satt på repeat.