fredag 8 januari 2010

Sotis


Nä, jag vet. Du är inte den svartsjuka typen. Men du känner förmodligen någon som är sådär onödigt svartsjuk av sig. Mot en kollega. Eller ett syskon. Eller en partner. Eller mot sina barn. Om du tänker efter. Och jag ska erkänna det, ibland blir även jag också sådär svart i humöret utan att ha en rationell anledning till det. Känns det igen?

Jag är just nu och dricker saft med min superkompis Elizabeth Gummesson. Hon kommer ut med en ny bok i nästa vecka, Svartsjukeakuten. Den är precis vad det låter som. En akutmottagning för alla som drabbas av svartsjuka - sin egen eller andras. Ett känsligt ämne men oj så viktigt att hantera. Läs den - eller ge bort den (om du vågar).

Fast exemplaret på bilden är mitt. Jag får nämligen läsa den före alla andra. Sotis?

3 kommentarer:

Blogger Helena sa...

Hej och hå,,, jag kan bli den svarsjukaste av alla i affärer om det är nån i kön som skall betala för en tröja som jag skulle velat haft men inte haft tillräckligt med pengar och kommer med min rea tröja, då brukar jag tänka onda saker eller om nån hamnar före mig på konsum eller rent av är snyggt klädd morrar dovt att det är en borgarbracka som bara vill visa upp sin snygga figur och kappan, då är jag ingen att leka med.

9 januari 2010 kl. 16:19  
Blogger Helena sa...

Förlåt jag menar avundsjuk skratt

10 januari 2010 kl. 15:36  
Blogger Janelle Lollipop sa...

Shit, superkompis....som i riktigt bra kompis eller kompis med superkrafter á la Stålmannen, Catwomen etc.?!?! Ska nog inhandla ett dylikt exemplar. (Alltså, inte en superkompis, även om det inte låter helt fel(dessutom är jag inte helt säker på att det går att inhandla sådana i dagsläget)) Jag är den svartsjuka typen och jag tycker inte om det. Hahaaa....var just inne på Bokus för att spana in boken och beställa den. Spanade in dina böcker samtidigt (isn't that good!(ja, jag tycker om paranteser, men har förhoppningsvis inte nått missbrukarstadiet ännu)) I vilket fall fanns din första bok på tyska där. Just nu efter någon minuts reflektion har jag ingen aning om varför det var så roligt. Har du översatt själv?! Nähä, mot studierna. tata a

9 februari 2010 kl. 21:27  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida