sdgd ids ddqeokn!

Jag har länge gått och tänkt på att göra en såndär ögonlaseroperation. Jag ser nämligen otroligt dåligt utan linser. Så en fredag i september slog jag till: De sa i reklamen att det bara tar tio minuter. Så jag gick in på en klinik mellan två möten, förklarade att jag hade en halvtimme och undrade om vi kunde göra't.

Så lätt var det givetvis inte.

Själva ingreppet tar bara 45 sekunder per öga, men det måste inledas av en vecka utan kontaktlinser och följas av upp till fyra dagar i ett mörkt rum. Plötsligt behövde jag vika en och en halv vecka åt nåt som påstogs skulle ta tio minuter.

Den tiden hade jag inte i september. Men jag har det nu, när det är det uppehåll i turnén. Så det här är veckan utan kontaktlinser. Problemet är bara att jag inte äger några glasögon - och inte tänker jag köpa några nu heller, nu när jag ska operera mig. Men jag måste ju ha nåntinatt se med. Därför fick jag låna ett par brillor som nån nyopererad lämnat på kliniken. Inte med samma synfel som jag har, men på ett ungefär. Så jag ser. Bara inte så bra. Dessutom måste den här människan haft nåt rejält brytningsfel, för att se världen är nu som att titta på en julgranskula. Fokus precis i mitten men sen välver sig allting bortåt. Jag gör mitt bästa för att inte gå rakt in i väggarna.

Och det är därför det inte blivit så mycket på bloggen sen jag kom tillbaka. Jag ser helt enkelt inte riktigt vad jag skriver. Eller vad jag läser. Att jobba med korret på Superkrafter är också en i stort sett omöjlig uppgift (min redaktörs kommentarer är ibland svårdechiffrerade även med normal syn).

Som tur är, är glasögonen i alla fall moderiktiga. Om jag hade varit 50 och året varit 1990. Jag ser helt enkelt inte klok ut. Jag vet inte hur jag ska stå ut med det här i en vecka. Och sen mörker i fyra dagar? Jag kryper redan på väggarna.

10 minuter? Pah. Just nu vill jag bara att det ska vara över.