En tankeläsares vardag

Dags att gå vidare

2011-04-01T14:00:00.002+02:00

Om du ser det här inlägget så är det för att du har henrikfexeus.blogspot.com som bokmärke. Den här bloggen kommer att upphöra och istället fortsätta på henrikfexeus.se. Klicka på länken och använd den som nytt bokmärke, så ses vi snart!

mvh

Henrik

PREMIÄR!

2011-04-01T08:24:00.004+02:00

Ikväll smäller det. Under elva fredagar framöver ska jag, Bert och Charlotte försöka övertyga såväl varandra som er om vad som är en riktig talang och vad som inte är det. Tur att vi har Tobbe och Marko att ta hand om saker om det skulle gå snett. Ses på TV4 kl 20.00 i Talang 2011!

Mer eter

2011-03-31T08:04:00.001+02:00

Idag började morgonen med The Voice (gick just ur studion), för att fortsätta med Rockklasiker och sen Vinyl. Har du radion på just nu så ratta in! Vi pratar bok, talangfulla människor - och Bert. En perfekt torsdagsmorgon med andra ord.

När någon känner sig hotad anfaller de

2011-03-30T18:08:00.001+02:00

Det var med en lättnadens suck som jag såg det här i dagens Expressen. Tänk om det hade varit tvärtom, att Bert Karlsson istället hade hyllat mig. En sån sak hade kunnat skada hela min karriär.

Maratonvecka

2011-03-29T08:34:00.001+02:00

Det blir långa dagar för tillfället. Just nu sitter jag hos Adam Alsing, Anders Timell och Cecilia på Mix Megapol. Sen ska jag klämma in två ytterligare intervjuer innan det är dags att filma den sista auditionomgången för Talang. Så dagen började vid 7 och kommer sluta vid 23. Mina arbetstider synkar med öppettiderna på butiken på hörnet.

MEDDELANDE TILL ALLMÄNHETEN

2011-03-28T21:25:00.001+02:00

Ute (redan) nu!

2011-03-27T14:51:00.001+02:00

Mysteriet med det till synes flexibla utgivningsdatumet för Konsten Att Få Mentala Superkrafter är löst. Det officiella datumet är den 6 april. Men butikerna får in boken ca två veckor tidigare, för att få upp den på hyllorna. En del är snabbare med det, och kan därför börja sälja den tidigare. Vilket är helt ok. Andra är lite långsammare och får inte ut den förrän senare. Den här gången var t ex Akademibokhandeln långsammare. Medan Bokia var supersnabba och har redan fått ut den i hyllorna. Så om du inte kan vänta, lokalisera närmsta Bokiabutik! Där står 560+ skinande nya sidor oxh väntar på dig.

Sista orden

2011-03-24T12:41:00.001+01:00

Idag tillbringade jag förmiddagen med att läsa in sista kapitlet på ljudboksversionen av Superkrafter, innan tv-inspelningarna drar igång i eftermiddag igen. Oskar i studion sa att den här boken var den längsta inläsning han nånsin gjort. Och då pratar jag ändå rätt fort. Men ni låter er väl inte avskräckas av en tjock bok, hoppas jag?

Shhhh

2011-03-23T11:39:00.001+01:00

Den här veckan är det fullt ställ med tv-inspelningar varenda kväll. Det är ett nytt program som jag tyvärr inte får berätta vad det heter, vad vi gör eller vilka som är med. Jag trodde jag fick det, eftersom både programmet och bilder på medverkande redan har figurerat i tidningarna. Men det fick jag visst inte. (Därav ett antal snabbt borttagna blogginlägg som skrivits tidigare i veckan.) Ni som läste dem kan gärna glömma bort vad ni läste. I alla fall i någon veckor. Shhhhh.....

Du får betala mer om du vill

2011-03-20T17:21:00.004+01:00

Jag var en sväng till ICA Kvantum för att stasha upp på sånt som inte går att få tag på här i Sjöstaden. (Som silverlök.) Jag behövde också lite JO äppeljuice till veckans matexperiment. Jag är inte den som nagelfar priserna på hyllkanten mer än normalt, men vid juicerna fick jag syn på nåt som fick mig att dra tillbaka den utsträckta handen och fundera på om jag sett rätt.

JO Äppeljuice kan man köpa styckvis. Man kan också köpa dem inplastade i trepack. Det är exakt samma produkt, bara lite plast runt när de är fler. Varför skulle man vilja köpa nåt i flerpack? Vilka anledningar brukar finnas för att en butik erbjuder en produkt i bundle? Det kanske visserligen är mer praktiskt att bära tre som sitter ihop än tre lösa, men den vanliga anledningen brukar väl ändå vara att det är billigare att köpa fler.

Vi tror gärna per automatik att fler = billigare. Till den grad att jag själv i Hjärnstorm fick shoppare att betala för mycket när de inte insåg att köp-flera-erbjudandet i själva verket var dyrare än styckepriset.

Nån på ICA måste ha tittat på TV. (Eller på YouTube.) Skillnaden är visserligen i praktiken försumbar, men ändå: Titta på bilden. Till höger ser du priset per drickbar liter när du köper JO äppeljuice styckvis på ICA Kvantum. 8 kronor 90 öre. Till vänster ser du literpriset när du köper trepack i samma butik. 8 kronor 97 öre. Och eftersom det blir tre liter av ett trepack blir det 7x3=21 öre dyrare. Nu har ICA varit vänliga nog och avrundat nedåt, du betalar bara 20 öre mer för trepacket än för tre lösa. Men ändå.

Det är skönt att veta att man kan få betala mer, så man får den där snygga industriplasten runt. Om man vill.

Ugh

2011-03-18T11:11:00.001+01:00

Sjuk som en hamster idag med. Som tur är har jag bara en trave intervjuer att ta mig igenom idag. Inte på långa vägar lika ansträngande som veckans tidigare övningar - även om jag undrar hur jag ska kunna minnesträna Aftonbladets journalist som jag lovat, när jag knappt kan komma ihåg vad jag själv heter.
Hur som helst. Därför orkar jag inte skriva nåt kul på bloggen idag utan fuskar genom att dela med mig av lite internethumor som en kompis messade mig.
Jag tyckte iallafall det var kul.

Min mörka hemlighet

2011-03-17T08:39:00.003+01:00

Det har varit ännu en intensiv vecka med Talang 2011 i två dagar och sen finalen SinnesCirkus. Och den här gången var den extra ansträngande eftersom jag blev sjuk - redan i söndags kväll. Men att ställa in var ju liksom inte ett alternativ. Under inspelningarna i Jönköping hade jag därför ett helt apotek inom räckhåll precis utanför bild. Ni ser ett urval av det på bilden. För jag visste ju att jag var tvungen att hålla ända till onsdag kväll. Det gick ... nästan. Ni som var på showen igår märkte nog att min röst sakta med säkert började försvinna. Det var mycket honungsvatten och treo i kulisserna. Men vi klarade det hela vägen ut. På håret.

Vad som händer när man har hållt sjukdom stången i flera dygn på det här sättet och sen slappnar av är rätt självklart: Man blir toksjuk. Så i natt har jag svettats flera liter (tur att det inte var min säng!), haft frossa och drömt mardrömmar. Och rösten är helt borta. När jag försökte checka ut från hotellet i morse så kunde jag inte ens säga mitt rumsnummer. Taxichaffisen bara skrattade när jag kraxade fram "tååååeeeett". "Menar du 'tåget'?" "mmmmHOST!".

Nästa gång ska jag skaffa ett jobb där man kan ringa in sig sjuk. Tror jag. Nu är det i alla fall hem och bädda ner sig.

Göteborgsfinal!!!

2011-03-16T11:41:00.000+01:00

Idag packas Den Röda Mannen för sista gången upp ur sin låda. Idag tömmer jag för sista gången Pressbyrån på sitt tidningsutbud och idag säger jag orden "Välkomna till SinnesCirkus" för allra, allra sista gången. Det har varit en rejäl resa, med en föreställning som utvecklats hela tiden. Jag undrar om de som såg genrepet på Vasan i Stockholm i september 2009 ens skulle känna igen det som kommer hända på Lorensbergsteatern ikväll, mars 2011. Men så är det ju med allt. Det förändras, utvecklas och går vidare. Och jag med. Efter SinnesCirkus finns det nya, storslagna planer och andra outforskade, mentala ängar att springa naken på. Men först ska vi ha en riktig brakavslutning ikväll. Jag hoppas ni är taggade, Göteborg!!!

Jönköping dag två

2011-03-15T13:16:00.000+01:00

Igår bjöds vi på några av de mer bisarra inslagen som vi sett under Talangs auditions. Kanske är det nåt med att bibelbältet häromkring skapar ett stort behov av att få utlopp för andra, mer udda uttryck. Eller så är smålänningar i allmänhet lite småtokiga (på ett bra sätt) innerst inne, sitt rykte till trots. Det bådar i alla fall gott för kvällens inspelningar. Vi börjar om nån timme och Jag är full av förväntan!

Wow me Jönköping

2011-03-14T11:21:00.001+01:00

Idag är jag två dagar i Jönköping med Talang 2011 för att få se smålands bästa! Otroligt kul! Det var inte många månader sen jag själv stod på precis samma scen här i Jönköping, med SinnesCirkus, så det känns intressant att nu se den från andra sidan.

Flyget hit var ett sånt där pyttepytteplan med öppen cockpit, bara 18 stolar (sex rader med tre stolar i varje), inte full ståhöjd och endast sidledes manövrering mellan stolarna för att kunna få plats. När man väl satt sig, då satt man med andra ord som en fot i en välsnörad sko. En smula klaustrofobiskt men helt ok - tills ett högljutt larm började tjuta tio minuter innan landning.

Men det fanns liksom ingen plats för panik. Det var redan så trångt. Och eftersom varken piloter eller flygvärdinna verkade bry sig det minsta om det skärande, ihärdiga varningsljudet, agerade resten av oss precis som bystander-effekten förutsäger och struntade i det vi också.

Efter ett tag slutade det. Vi landade, konservburken öppnades och vi hälldes ut. Jag har fortfarande ingen aning om vad larmet betydde. Men nu är vi här. Jönköping, show me the money!

Klungan

2011-03-14T07:33:00.004+01:00

I lördags var jag och såg Klungan på Scen, på Dansens Hus. Jag missade dem förra gången de var här, så nu såg jag till att springa dit så snabbt jag bara kunde.

Klungan är en humorgrupp från Umeå, fast det är kanske mer rätt att säga att de är en performancegrupp. De kan lika gärna brista ut i ... rörelser ... som prata långa haranger på en dialekt man aldrig hört förut. Det är ofta kul. Och alltid intressant.

Klungan arbetar på ett många gånger subtilt plan. För en humorgrupp. Scenografin är ett bra exempel. Den börjar som en ren fantastivärld. I den första scenen som spelas upp efter det bärs en liten bit verklighet in på scen; en bit av en köksvägg och en diskbänk. Varje ny scen handlar om en aspekt av livet, och för varje scen byggs det på nya delar av köksväggen och diskbänken. Livet och dekoren pusslas ihop tillsammans. Samtidigt är dekoren som sagt en köksbänk, som verkar säga att livet blir inte roligare än såhär. Tillslut kan vi endast skymta fantasivärlden genom vissa hål och öppningar i köksluckorna - innan köksväggen i sista scenen bryts upp och blandar sig med fantasin igen. Precis som Klungan själva gör, med sina påhittade ord och besynnerliga rörelsemönster.

I mindre kompetenta händer hade ett sånt här grepp bara blivit tokpretto och platt fall. Men i Klungans värld påpekas det ovanstående inte ens. Det bara är. För den som vill lägga märke till det. Att lita på publiken så mycket är vansinnigt attraktivt.

Men det måste vara ett problem med att vara stämplad som humorgrupp. Till exempel när man inte vill vara rolig. (Som den medelålders mannen vars föräldrar inte längre pratade med honom, så han var tvungen att ägna sig åt "släktenforskning, och titta, rent historiskt, vilken frisyr som legat med vilken", för att försöka ta redan varför han själv var en sån "felaktig spiral".) Men eftersom publiken har betalat sina hundralappar för att ha kul, så beter de sig ofta som de som satt precis bakom mig: Så fort det nån kom in på scen i en ny peruk så tjöt de av skratt, betingade likt Pavlovs hundar. Ibland ville jag bara vända mig om och skrika: "Håll käften, ser ni inte att det gör ont?!"

Fast det hade varit pretto.

Storverk

2011-03-13T11:55:00.001+01:00

Jag fick just en present från förlaget, precis anlänt från tryckeriet i Tyskland. Stort. Bokstavligt talat. Det här är ett förstaex, så ni kommer behöva vänta ytterligare två veckor innan resten kommer och är ute i butik. Å andra sidan kommer ni sen att ha att göra under lång tid framöver...

Konstnärlighet

2011-03-12T19:55:00.001+01:00

Idag var vi på vernissage av min vän Per Lewrén, vars tavlor hänger på Kulturhuset Stockholm. Jag vet få som lyckas med att både vara obundet, spontant kreativ och samtidigt så detaljfascistisk som Per. Hans tavlor är som den där drömmen du nästan hade och sen glömde bort eftersom den var lite jobbig. Tills du blir påmind om den av Per.

Det intressanta var att L tolkade tavlorna på ett visst sätt, medan jag åberopade att jag känner Per och såg en helt annan tolkning. I själva verket hade han inte tänkt på samma sätt som nån av oss. Det kanske är just det som definierar bra konst: att den inte bara är tolkningsbar, utan till och med övertygar om att det finns en definitiv tolkning - som är olika för alla som ser den.

Fast det blir ju svårare att komma överens om vilken tavla man vill ha hemma.

Facts & Fiction

2011-03-11T10:32:00.001+01:00

Nästa vecka har sonen prov på vikingatiden. Igår fick de hem en lapp med vad de förväntas klara av på provet. Jag tittade på den först nu. Och där, mitt emellan Snorre Sturlasson och Birka, har sonen fått den viktigaste läxa som han förmodligen nånsin kommer att få under hela sin skolgång:

"Saga vs fakta, kunna ge exempel på vad som borde vara påhittat i en berättelse och vad som kan ha hänt på riktigt."

Tänk om man hade fått lära sig DET redan i fyran; att tänka kritiskt och kunna skilja på fakta och fiktion.

Tänk om såväl våra beslutsfattare som de som tror på vad som skrivs i kvällstidningarna fick gå om mellanstadiet! Vilken annorlunda värld det skulle kunna bli. Och som bonus skulle alla ha grym koll på vikingautgrävningar.

Bara en tanke.

Undrar bara vad hans fröken kommer att säga när han, förutom vikingatiden, med hänvisning till hemläxan också kräver att få diskutera teologi.

Yu-Gi-Oh! vs. Spåmän

2011-03-10T19:10:00.001+01:00

Just nu är jag med tioåringen på hans första Yu-Gi-Oh!-turnering. (Ett japanskt samlarkortspel i stil med Pokémon eller Magic The Gathering, om nån undrar.) Här trängs ett sjuttiotal fantasygillande kortspelare i åldrarna åtta till tjugofem och det är en nördfest utan dess like.

Samtidigt gör jag en telefonintervju med norsk radio om huruvida spåfolk och medium har en genuin övernaturlig förmåga.

Det är väldigt roligt att försöka vara seriös och diskutera cold reading och hypnostekniker till en bakgrund av repliker som "Mitt synkromonster har en högre ATK så dina spellkort måste på graveyarden!"

Jag låtsas att jag inte är en av dem. Men Det värsta är att jag nästan vet vad det betyder.

Men hallå Göteborg!

2011-03-09T11:48:00.001+01:00

Har just anlänt till Göteborg, för kvällens näst sista SinnesCirkus. Det ska bli jättekul.
Men Göteborg jobbar visst inte med årstider som vi andra gör. Malmö rapporterade om vår för nån vecka sen. Till och med i Stockholm är marken nu i stort sett torr och det är plusgrader även på nätterna.

I Göteborg - snöstorm. Det har kommit två cm på en timme.

Taxichaffisen sa med hoppfull stämma att det ska övergå till regn senare ikväll. Jippi. Ni får komma och värma er på Lorensbergsteatern istället! Det kommer bli varmt och mysigt här ikväll.

Smittsamt

2011-03-08T07:25:00.003+01:00

På väg till ljudstudion igen. Idag är jag rejält trött så det blir nog mörka whiskyrösten som åker fram.

Igår och inatt tog jag nämligen hand om äldsta sonen, som är tvärsjuk. Han kräks, har hög feber och ont i huvudet. Det är alltid intressant med de här situationerna när man ska vårda nån som är extremt smittsam, som han nu är under tre dygn, eftersom mitt eget jobb liksom förutsätter att jag inte kan vara sjuk.

På onsdag, imorgon, står jag på en fullsatt Lorensbergsteatern i Göteborg och ger näst sista föreställningen av SinnesCirkus. Då kan jag inte vara kräkig och ha hög feber. Den möjligheten existerar inte. Så det är en rigorös blandning av handsprit, decifinceringsmedel, vitpepparkorn och 12-årig rom som gäller för att hindra smittan här hemma just nu. Det, plus att jag blåst upp en plastboll kring mig i vilken jag tänker tillbringa de närmaste dygnen. (Dräkterna från Outbreak var för dyra.)

Andlig festival?

2011-03-05T20:39:00.000+01:00

Okej för att Melodifestivalen (som är på dumburken just nu) tydligen betyder mycket för många. Men att sortera det under "Socialvetenskap/Andligt" som digitalboxen gör, det är väl ändå att ta i? Eller?
Det är ju trots allt bara Andra Chansen.

(Alternativet är att Bert Karlsson och Christer Björkman blivit präster och det känns för konstigt att ens tänka på.)

Mobil lämning

2011-03-03T20:08:00.000+01:00

I samma hus som ljudstudion ligger, där jag läser in boken, ligger det också en förskola. På flera ställen har de satt upp den här skylten. "Stäng av mobilen vid hämtning och lämning på förskolan." Jag har sett den massor med gånger men först idag började jag verkligen tänka på den.

Alla som nån gång har haft, eller har, barn på dagis har förmodligen varit med om att mobilen ringer precis vid en hämtning eller lämning (eftersom de oftast sker när andra är på jobbet). Och det är så klart vsrken kul eller praktiskt.

Men kan det verkligen bli ett så stort problem att förskolan tvingas sätta upp ett flertal - laminerade, dessutom - förbudsskyltar? Är det inte att bara säga till föräldern i fråga?

Första tanken var att personalen var ovanligt kommunikationsovilliga. Men sen började jag tänka på vilka föräldrar som krävs för att såna här skyltar ska komma upp.

Så imorgon bitti ska jag speja nyfiket när jag går förbi. Jag tror jag har hittat dagiset där Fredde i Solsidan lämnar sina barn.

Konsten att prata länge

2011-03-02T08:33:00.001+01:00

I måndags började jag läsa in nya boken som ljudbok. Fem timmar om dan läser jag, i sträck, sen måste jag hem och ha sportlov med kidsen. Efter fem timmar börjar dessutom min röst ge upp. Det kan låta som jag gnäller, men har du själv pratat och försökt vara välartikulerad och tydlig i fem timmar nån gång? Det är knepigare än man tror.

Jag har hittills läst tio timmar och därmed kommit en dryg fjärdedel av boken. Nu är det dag tre. Imorse kände jag mig hes redan när jag vaknade. Så idag blir det ymnigt tedrickande i studion. För det är lång väg kvar och rösten måste hålla hela vägen. Om du träffar på mig i helgen, räkna inte med att jag kan prata då.

Österländsk visdom

2011-02-28T14:09:00.000+01:00

På äldsta sonens inrådan var vi och åt på den lokala kinakrogen igår. Jag gillar stora delar av de asiatiska köken, men just svensk kinamat är inget som får mig att göra vågen.

Jag sitter mest och väntar på min lyckokaka.

Och vilken lyckokaka jag fick! De innehåller ju normalt bara tveksamt översatta plattityder om livet designade för att få en att känna sig lite vagt bättre än tidigare. (Sonen fick: "Din bästa upplevelse har du ännu inte haft." Förhoppningsvis helt korrekt eftersom han som sagt är tio år.)

Men min var direkt uppmanande. Aggressivt uppmanande.

FAME, RICHES AND LOVE ARE YOURS FOR THE TAKING.

For the taking?! Jo jag tackar! Jag kan i alla fall fixa två av tre, tänkte jag. Så jag hånglade upp min flickvän över den sötsura såsen och snodde sen servitörens plånbok när vi gick ut.

Mitten

2011-02-23T12:16:00.001+01:00

Onsdag. Jag har precis anlänt till Skara för att föreläsa under två dagar om relationsbyggande. Det är lätt att bli bortskämd med de utmärkta resmöjligheterna genom Sverige, Stockholm-Göteborg tar t ex bara 3 timmar 11 minuter. Men Ystad-Skara visade sig vara betydligt knepigare. Det krävde taxi-tåg-tåg-buss att komma hit och en restid på sex timmar! Jag är helt mörbultad. Men solen lyser åtminstone. Kanske hinner jag med en vinterpromenad genom Bertstaden innan det drar igång.

Söderut

2011-02-22T12:06:00.001+01:00

Tisdag. Har precis anlänt till Ystads teater. Förra veckan såg jag 60 olika akter under Talangs audition i Stockholm, som alla tyckte de var bäst i Sverige. Några av dem var riktigt bra. Idag är det Skånes tur att visa att ni är mycket mer talangfulla än huvudstaden.

Dagens 30 glittrande talanger har visst redan börjat komma. Jag måste bara hinna på toaletten, så kör vi sen. Ser fram emot att träffa er, hela bunten!

Norrut

2011-02-21T09:34:00.000+01:00

Måndag. Jag är just nu på väg upp till Umeå för att medverka i Fråga Doktorn och prata om min nya bok (tror jag, i alla fall). SVT Umeå är en kvarleva från en missriktad politisk insats för många år sen, då man bestämde att SVT:s produktion skulle spridas ut i landet för att på så sätt gynna den lokala infrastrukturen på orter som bl a Norrköping, Växjö, Göteborg, och just Umeå. Av samma anledning flyttade man även ut flera av våra myndigheter i landet (t ex la man Migrationsverket i just Norrköping).

Så vad hände? Skapades det massor med mer arbetstillfällen på orten? Eller fick man inflyttat nytt blod, då de anställda flyttade med sin arbetsplats? (Vilket var de två önskade utkomsterna, som jag förstått det.) Knappast. Sist jag pratade med nån på Migrationsverket bodde en betydande del av som jobbade där fortfarande i Stockholm - och samma sak med SVT Norrköping. De hade bara fått betydligt längre att pendla.

I Umeå gör man i huvudsak två tv-program: Go'kväll och Fråga Doktorn. Men både programledare och gäster kommer oftast från Stockholm, när de inte är från övriga landet. Folk flygs i skytteltrafik: Själv kommer jag upp vid nio, flyger hem vid ett. Tightast logistik har Go'Kväll som är direktsänt - där måste intervjuerna schemaläggas så gästerna hinner med sista flyget hem 25 min efter sändning.

En dag som denna, med förseningar på all flygtrafik pga nattens snöfall, måste vara en mardröm för tv-gänget i Umeå. Själv blir jag 40 min sen. Det kan vara skillnaden på att göra intervjun i studio eller på flygplatsen.

Man skulle ju kunna ifrågasätta klokheten i att göra den här typen av tv-program så långt bort som i Umeå. Det kan inte vara helt snällt för miljön.

Men Malmö Aviation är säkert jätteglada.

Bye bye Sthlm

2011-02-19T23:03:00.001+01:00

Ikväll var det absolut sista SinnesCirkusen i Stockholm. (Med filmning dessutom.) Och vilken avslutning! Tack alla ni 584 som trotsade Melodifestivalen och gjorde den sista föreställningen på Intiman helt oförglömlig. Ibland är det bara sådär extra kul. Som idag. Hoppas ni tyckte detsamma! Kram och godnatt,
H

Från det ena till det andra

2011-02-17T16:27:00.000+01:00

...och så var det plötsligt SinnesCirkus igen. Efter vad som visade sig vara nästan 25 timmar tv-produktion på två dagar (läs "ont i hela kroppen och akut sömnbrist") för Talangs audition här i stan är det nu dags för de sista tre Cirkusarna i Stockholm. Någonsin.

Idag riggar vi dessutom tekniken för helgens filminspelning av föreställningen. (På bilden sitter bildproducenten Emil och håller koll.) Att få föreställningen filmad är nåt jag velat göra ända sen 2009. Och det känns extra kul att vi gör det nu, så här på sluttampen. Synd bara att när det väl blir av så är jag så trött att jag knappt kan stå upp. Men jag har hört att man kan rendera bort ringar under ögonen i efterhand.

Var är min ljuscykel?

2011-02-16T15:50:00.000+01:00

Innan talangerna släpps lösa ikväll skulle vi filma lite presentationer av juryn. Trodde jag. Men det blev visst Tron 3.0 istället. Vilket ärligt talat kändes betydligt tuffare. Åtminstone tills Bert ställde sig i cirkeln. Då sprack liksom den cinematiska illusionen.

Men nu vet jag i alla fall hur jag ska ljussätta min hall därhemma. Tänk att öppna dörren sådär, när grannen ringer på för att låna socker.

Oj då

2011-02-15T14:13:00.000+01:00

Ni vet den där känslan när man kliver in på en stor och fin teater. Som rymmer typ 900 pers. Till exempel Oscarsteatern i Stockholm. Och så tittar man upp och ser sitt namn hänga i taket. Ni vet den känslan. Det är då man kan börja undra lite vad man gett sig in på.

Egentligen är det konstigt att jag är nervös - jag står ju på scen hela tiden. Men då är det min show, på mina villkor.
Nu är det inte min show. Det är er. Och den enda kontroll jag har är att tycka om er.

Det är galet spännande. Om två timmar kör vi för första gången.

Alla hjärtans annars jävlar

2011-02-15T07:46:00.002+01:00

Igår var det ju "Alla Hjärtans Dag". Jag är minst sagt kluven till det där spektaklet. Eller, nä, jag tycker inte om det.

"Alla Hjärtans Dag" är en handlarhögtid precis som "Halloween", med enda skillnaden att AHD pushats fram av blomsterbranschen, medan HW är godis- och pryltillverkarnas fest. Men det finns en viktig skillnad som gör att AHD alltid kommer lyckas bättre (= handlarna kommer få sålt mer) än Halloween.

Blomsterbranschens lyckade kampanj kring Alla Hjärtans Dag sätter oss nämligen i ett känslomässigt gisslandrama. Det var väldigt många som pliktskyldigt satt med inslagna blomsterbuketter på tunnelbanan på väg hem igår. Jag ville fråga dem om de brukade köpa blommor till sina partners på måndagar, men jag lät bli. För jag förstod deras dilemma: Att komma med blommor på AHD är egentligen dödsdömt. Det måste ju vara den minst genuint romantiska handling man över huvud taget kan utföra, att endast lyckas vara romantisk ett visst datum på året och då som resultat av en massiv reklamkampanj. Å andra sidan - om man inte kommer hem med blommor så är man ju vansinnigt oromantisk, om man inte ens lyckas göra det på Alla Hjärtans Dag. Principer i all ära, men alla gillar att få blommor. Och det vet Interflora och deras kollegor. De har helt enkelt lyckas ta romantiken som gisslan. Du har att välja på att vara oromantisk för att du bara slaviskt följer ett kommersiellt påfund, eller så kan du vara oromantisk för att du låter bli att följa det.

You're damned if you do, damned if you don't.

Alternativet blir då att, som jag, bypassa de värsta kommersiella ledbanden men ändå visa uppskattning genom att försöka hitta nåt annat än blommor att komma hem med. Så kan man ändå visa att "jag tänker på dig", fast på ett lite mer personligt sätt. (Jag vet, det är en dålig bortrationalisering och jag är knappast ensam om den.) Men jag var naturligtvis inte den enda som haft den tanken. Det fanns inte ens Kärleksmums kvar på 7-11. Så vad gjorde jag? Köpte jag desperat en halvdan bukett rosor på Coop på vägen hem, under det att jag svor mellan sammanbitna tänder?

You bet.

Foton på spången

2011-02-14T18:01:00.000+01:00

Idag tar vi pressbilder inför Talang 2011. Balanserandes på en stång. Marko fick hänga under, jag skulle se ut som jag flög. Det blev mest att jag vinglade som en nyfödd kalv. Tyvärr var jag tvungen att gå innan det blev Berts tur på stången men det måste ha varit fantastiskt.

Om det inte skulle dyka upp några roliga talanger när inspelningarna börjar imorgon på Oscarsteatern har vi i alla fall ett eget cirkusnummer nu som vi kan köra.

Mera cirkus

2011-02-11T18:22:00.000+01:00

I morse var det nära ögat. Om jag verkade lite yrvaken och stressad i rutan i Gomrron Sverige berodde det på att jag anlände till studion två minuter (och jag överdriver inte) innan sändning. Inte någons fel, jag satt bara fast i snön som alla andra. Men jag hann ju.

Ikväll är det annars SinnesCirkus på Intiman igen. Ridån går upp om 35 minuter, och jag har just minglat med 100 bloggare som bjudits hit på ett bloggevent kring föreställningen. Och först nu, när jag lämnat bloggarna i foajén för att förbereda det sista på scen, inser jag att den enda som inte tog nån bild till sin blogg - var jag. Ska se om jag kan snylta till mig några bilder imorgon och lägga upp. Jag kommer givetvis låtsas att de är mina egna.

Nä, nu måste jag ut på scen! Ikväll blir det drag!

Då var det dags igen!

2011-02-10T14:51:00.000+01:00

Jag har haft uppehåll med SinnesCirkus i drygt två månader för att få klart den nya boken. Men boken skickades till tryck tidigare i veckan så idag börjar de mentala karusellerna snurra igen. Det här är cirkusens sista vända. Det är bara åtta föreställningar kvar nu. Sex föreställningar i Stockholm denna och nästa vecka, två föreställningar i Göteborg i mars. Sen monterar jag ned SinnesCirkusen för gott. Det har varit väldigt roligt, men också ett enormt hemlighetsmakeri i över ett och ett halvt år.

Ikväll, och fem föreställningar framöver, är det hur som helst publiken på Intiman i Stockholm som ska få sina frontallober masserade. Det blir, som vanligt, precis lika spännande för mig som för er. Ses ikväll!

PS. Jag har lovat Gomorron Sverige på SVT att komma och prata om SinnesCirkus samt utföra nåt experiment från showen live imorgon bitti (ca 08:45). Är du vaken kan du ju alltid slå på tv:n! Det kommer ändå vara 3 decimeter snö ute så du kan lika gärna ta sovmorgon.

En lag mot lagen

2011-02-09T16:33:00.000+01:00

Missförstå mig inte. Jag ger mig inte in i nån drogdebatt nu. (Även om jag skulle dra öronen åt mig för att använda en drog som inte ens kan få ett korrekt smeknamn. Kryptonit heter det!) Men jag studsade lite när jag såg Metros framsida för några dagar sen. Vi ska alltså få en lag som förhindrar det som är ... lagligt? Ett förbud hade varit en sak. Det hade jag förstått. Förut sa lagen ja, nu säger den nej. Där är jag med. Men en lag som "ska sätta stopp" för lagliga aktiviteter? Då är vi plötsligt i Kina.

Och demokratin är ute på extremt hal is.

Evil league of evil

2011-02-08T11:19:00.003+01:00

Kampanjen med att få våra barn att proppa i sig socker redan vid frukosten når ibland oanade höjder. Det har länge varit svårt att köpa frukostflingor som inte knastrar mellan tänderna av socker, men Kellogs har nog just sprängt nån slags gräns (ivrigt påhejade av Coop).

Jag är inte så naiv att jag tror att de stora mattillverkarna vill vårt bästa. Vi har insett sen länge att våra magar endast har ett kommersiellt värde. Näring blev ute redan under 90-talet. Jag tror inte heller att Nestlé eller Kellogs skulle göra skillnad på barn och vuxna.

Men kolla bilden. Det är alltså choklad i, choklad utanpå, och till och med choklad i själva skalet. Kellog's Tresor är inte en frukostflinga, det är ett Kinderägg! För säkerhets skull, som om inte löftet om lördagsgodis redan till frukostyogurten vore nog, så är det för säkerhets skull ett jäkla spöke på bilden också för att barnen ska tycka det är lite extra spännande.

Det här är, för alla småbarnsföräldrar, ren ondska.

Talangfullt

2011-02-03T22:38:00.004+01:00

Nu när katten är ute ur lådan (vad den nu gjorde där?) och Aftonbladet m fl redan skrivit om det, så får jag också: En av de där sakerna som jag ska göra i vår, nu när jag ändå har så sjukt mycket annat att göra, är att sitta tillsammans med Bert Karlsson och Charlotte Perelli i juryn till TALANG 2011! Det kommer bli vansinnigt kul. (Här är en liten intervju som tv4.se gjorde när det blev offentligt.)

Att vi sedan börjar spela in Talang samtidigt som jag ger de sista åtta föreställningarna av SinnesCirkus samt bygger om showen för dvd-inspelning, ska få iväg nya boken till tryck, börjar planera nästa bokprojekt, har uppstartsmöten inför den nya showen som har premiär 2012, är ute i landet och föreläser, gör pr i andra länder, och försöker komma ihåg att steka pannkakor till barnen, det beror bara på att jag är dum huvudet. Men jag hade ändå redan läst ut Joss Whedons The Astonishing X-Men.

Hur som helst - med bara en jury blir det ett skittråkigt program. Så är du bra på nåt som du tror jag kommer trilla baklänges av, anmäl dig! Visa hela svenska folket - och mig - hur fantastisk du är! Du kan vinna en halv miljon. Anmälan sker på tv4.se/talang och som en inspiration finns den här filmen med andra sköna deltagare som gav allt:

När man inte har annat

2011-01-25T11:28:00.002+01:00

Några av dem

Jag har en märklig tendens att, när jag närmar mig slutet på ett projekt, dra igång tusen andra innan det första är klart. Det är en något osund vana eftersom det innebär att just när jag har som absolut mest att göra drar jag på mig ännu mer jobb. Vet inte varför, det har alltid varit så.

För bloggen innebär det dumt nog att jag inte har nåt kul att berätta; antingen är det saker som håller på att ta slut och som jag redan tjatat sönder (som boken), eller så är det saker som är så nya att det ännu inte går att säga nåt. Det är därför det är så tyst här just nu.

Men igår blev jag åtminstone klar med vansinnesprojektet att lägga in alla mina cd-skivor på hårddisk. Redan på mitten av nittiotalet började jag sätta dem i plastfickor för att få plats. Och de har inte blivit färre. Även om jag idag köper all musik digitalt redan från början. Ett och ett halvt år har det tagit. Till igår. Då jag plötsligt var klar. iTunes påstår nåt om 2668 album men jag tror att det ljuger.

Nu återstår bara frågan: Vad gör jag av alla cd-skivor?

Sen är det dags att börja med vinylerna... Fast det får nog dröja lite.

Det är ju skillnad

2011-01-22T18:36:00.000+01:00

Du och jag, vi vanliga dödliga, vi blir tydligen drabbade av svullen mage då och då.

Men inte kändisar, inte. Då heter det istället att de sannolikt är gravida.

Jämför Aftonbladets förstasida med Expressens löp idag. Är den nån som vågat tänka att Vickan kanske bara är lite svullen?

Men nänä, det är klart. Så kan det inte vara. Det är ju skillnad på mage och mage. Din och min är inte kungliga.

Intimmusik i Uddevalla

2011-01-20T16:00:00.001+01:00

Efter vad som kändes som en miljon möten (och därmed inget roligt att blogga om) på hemmaplan igår, så bar det av till Uddevalla idag för att föreläsa.

På Hotell Riverside, där jag skulle vara, har de fått den snofsiga idén att spela klassisk musik inne på toaletten. Det är säkert en bra idé. Men lika stor omsorg hade uppenbarligen inte lagts ned på musikvalet. Förmodligen var det en cd med "Classical Hits" som snurrade och jag hade bara otur. Men när jag gick in på den, i övrigt helt tomma, herrtoaletten så satte Beethovens femma - ödessymfonin - igång samma sekund som jag satte foten på kakelgolvet.

Ba-da-da-BOOOM!!!

En del av mig ville bara backa ut långsamt igen. Mitt förnuftiga jag vann dock. Men senast det var lika läskigt att besöka en offentlig toalett var i första Silent Hill. (Och vet du inte vad jag menar med det räcker det med att känna till att det involverar ljudet av osynliga gråtande barn.)

Å andra sidan - nästa gång jag gick in var det Champagnegaloppen. Vet inte om det är bättre att kissa till...

Idag i OS-byn

2011-01-18T16:49:00.001+01:00

Idag är jag i Lillehammer och föreläser. Pratade med 10-åringen om det i morse, vilken global värld (ehh, en värld är ju global per definition, men ni fattar) han växer upp i. Det är inga problem, eller ens konstigt, att bege sig högt upp i norska fjällen en dag för att jobba och ändå komma hem samma dag. Och det är inte ens en besvärlig rest.

Det stannar givetvis inte där. Såväl Lillehammer som London och Paris är idag lika lättillgängliga som Sundbyberg. (Det är en skillnad i biljettpris förstås, men rent logistiskt menar jag.)

Och det bästa av allt är att han, 10-åringen, förutsätter att det är så. När jag var liten var främmande städer nåt väldigt exotiskt. För min son är det inte längre drömmar utan konkreta möjligheter. Man kan inte bara träffa en kompis i ett annat land över nätet, man kan enkelt på bara tre, fyra timmar hälsa på dem också. Jag kan inte låta bli att tänka att det måste vara bra för de generationer som växer upp nu: Att "vi:et" blir större och större. För då kanske "dom:et" blir mindre och mindre.

Och så kan vi alla ses och testa hoppbacken från OS här i Lillehammer.

Åttiotalssynder

2011-01-17T22:14:00.001+01:00

Jag såg den här affischen på stan idag. Min automatiska reflektion var: "Tufft att de behållt samma logga som det är i filmen." [Killer Klowns, alltså.]

Den andra reflektionen var, tillsammans med en tvärstanning: "Borde jag ens ha den typen av information i huvudet?"

Det är ett klassiskt ålderstecken när man börjar uppdatera sina gamla vhs-filmer till dvd (eller i mitt fall, sina gamla laserdiscar). Plötsligt får man för sig att man ska se om filmer man inte sett på tjugo år, bara för att de finns i ett nytt format. Och sanningen är att jag såg om Killer Klowns för bara någon månad sen. Eftersom jag letat upp den på dvd på nätet.

Om vi nån gång skulle ta ett glas vin ihop, se för guds skull till att hålla mig ifrån Amazon.com efter det. Idag trillade nämligen The Gate ner i brevlådan...

Madde i New York

2011-01-14T10:13:00.003+01:00

Se filmen här

Aftonbladet ringde precis och undrade om jag kunde analysera kroppsspråket i dagens redan ökända "Maddefilm", där prinsessan äter lunch med en okänd man i Central Park, NY.

Det här med att tolka kändisars kroppsspråk i obevakade situationer är alltid en känslig historia som upplagd för övertolkningar och därför försöker jag hålla mig ifrån det. Men jag kände inte till filmen så jag lovade att titta på den i alla fall. Lite mobiltelefonvoyerism såhär på fredagsförmiddagen kan ju aldrig vara fel.

Strax efter att jag sett den några gånger så ringde Aftonbladet igen och sa att de inte skulle göra kroppsspråksknäcket, trots allt. Det var nog bra av dem.

Men eftersom de redan fått mig att fundera kring det, så är jag fri att berätta vad jag såg här på bloggen istället. Den här filmen är nämligen ett skolexempel på det jag precis nämnde, där alla som ser filmen alltför lätt kan göra egna tolkningar beroende på vad man redan har bestämt sig i förväg att den handlar om.

Det som händer i filmen är följande: Mannen är delvis vänd mot Madeleine och stryker sig på vänster kind, sen på höger, och sen på vänster igen. Madde sätter sig ned och tittar på honom med ett litet leende. Sedan stryker hon honom på armen samtidigt som hon gör en längre blinkning och tittar bort. That's it.

Testa nu att redan i förväg bestämma dig för någon av följande tolkningar, och sedan se filmen. Byt sen tolkning, och se filmen igen. Varför inte testa alla:

Tolkning 1: Mannen har just berättat något känslomässigt jobbigt och är lite ledsen. Madeleine visar sitt deltagande genom en förstående, ömsint blick och ger honom en tröstande klapp på armen.

Tolkning 2: Två goda vänner har just haft en lång förmiddag på Manhattan och pustar ut för en bit mat, utmattade men ändå glada över att ha tillbringat dagen i varandras sällskap. Båda är dock hungriga så han börjar läa menyn medan hon omedelbart letar efter nån att beställa av.

Tolkning 3: Mannen är nervös över att någon kanske filmar dem, eftersom ingen ska veta om deras relation. Madde märker bara att han är nervös och vill visa att det är ok, men lägger band på sig och försöker att inte visa för mycket eftersom de inte har gått ut med sin romans offentligt.

Jag säger inte att någon av de här tolkningarna är den rätta. Sannolikt stämmer ingen av dem. Min poäng är snarare den motsatta. Blickar, gester och kroppssvridningar kan betyda många olika saker när de tas ur sitt sammanhang. För att kunna veta vad ett kroppsspråk betyder bör du ha så mycket information om personerna i fråga och det sammanhang de befinner sig i som du bara kan. Annars är isen, som sagt, väldigt hal.

Det är som ett pussel: Du kan sällan sluta dig till hur resten av pusslet ser ut genom att titta på en enda bit. Däremot har du lättare att förstå vad du ser på den biten om du känner till motivet i övrigt. Problemet är bara att det är mycket roligare att hitta på pussel själv. Det ska bli väldigt intressant att se vilka tolkningar som den här filmen kommer generera under de närmaste dagarna.

Långt inne i grottan

2011-01-10T12:28:00.000+01:00

Ibland lyckas man lura sig själv. Som när jag strax innan jul trodde att jag var klar med sista vändan på boken.

När jag kom hem från min semester låg det en utskrift och väntade på mig i brevlådan. "Du kan väl bara läsa igenom boken så du är nöjd innan den går till sättning." Visst kunde jag väl det.

Men när jag satte mig ned med den i måndags upptäckte jag att det fortfarande var sjukt mycket arbete kvar. Inte så att jag ville ändra i det jag redan skrivit. Men det var fortfarande kvar en massa fel som jag gjort. Så barnens sista jullovsvecka blev paradiset för dem - de har nog aldrig fått spela så mycket tv-spel. Samtidigt satt jag i köket, böjd över datorn och mumlade svordomar.

Paniken infann sig i fredags kväl kl 21:00, när jag insåg att jag på fem dagar hade kommit exakt halvvägs. Och att jag bara hade helgen på mig att göra resten Innan den skulle skickas iväg, färdig eller inte.

Så jag satt 16 timmar i lördags. 15 timmar igår. Det är 31 av 48 möjliga timmar. Och sen 3 timmar tidigt i morse. Jag vet inte om jag nånsin har varit så långt inne I arbetsgrottan. Men nu SKA det i alla fall vara klart. Får jag se det där manuset en gång till innan det går i tryck kommer jag att sätta eld på det.

Hoppas det är värt det.

Hanna, lyckan och jag

2011-01-04T12:23:00.001+01:00

Igår blev jag intervjuad av fantastiska Hanna Hellquist, som en del i SVT:s nya tv-serie där hon granskar lyckoindustrin. Hanna och jag pratade om vad det egentligen betyder att "tänka positivt" och om det inte också finns rätt mycket nys inom lyckoindustrin. Jag kunde inte hålla mig ifrån att experimentera lite med Hanna heller, det blev väldigt bra men vi får se om nåt av det kommer med i det färdiga avsnittet.

Men om det här nu var igår, varför la jag inte upp det på bloggen igår? Jo, på vägen hem så gjorde jag värsta isvurpan på Sveavägen. Benen bara for iväg under mig och innan jag fattat vad som hänt hade mitt undermedvetna tydligen fattat beslutet att rädda min dator som jag höll i, och istället offra mitt knä. Resultatet blev att jag slog i gatan med en smäll som fick hela Hötorget att eka. Sen dess har jag haft så sjukt ont i benet att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Sova var bara att glömma inatt och jag kan fortfarande inte gå utan krycka.

Å andra sidan innebär det att jag inte har nåt annat val än att sitta i mitt kök och jobba med boken som ska till sättning om en vecka, och som jag undvikit att ta tag i under flera dagar nu. Så det var väl kanske lika bra det som hände. Du ser, Hanna, det går att hitta nåt bra i allt!

Gott Nytt År!!!

2010-12-31T16:30:00.001+01:00

Tack alla för att ni har hängt med så här långt! Alla ni bloggbesökare, bokläsare, teaterpublik, tv-producenter, förlagsgenier och turnéplanerare som jag har haft förmånen att möta eller jobba med under året. Allt är för er skull.

Ha nu ett fantastiskt slut på det gamla året. Ni vet vad man säger om 2011 - det kommer bara bli ännu bättre!

1-Up

2010-12-30T11:39:00.001+01:00

Vad gör man med barnen näst sista dagen på året? Man förbereder sig naturligtvis. Det gäller ju att ha tillräckligt många extraliv så det räcker för hela 2011.

Att åka hem

2010-12-27T13:33:00.002+01:00

Sista dan på Kap Verde. Om en halvtimme måste vi checka ut. Det har varit en rätt udda upplevelse. Det är nog annorlunda på de större öarna som Boavista, där det fanns samhällen och städer även tidigare, men det är tydligt att det största samhället på ön Sal som vi befinner oss på (vald med flit för att vara rätt liten = inte så mycket barnfamiljer) inte existerade förrän turismen kom hit 2006.

Det betyder att stan Santa Maria (som bokstavligt talat har 12 gator) existerar av två saker: Sex restauranger, som besynnerligt nog är italienska. På Kap Verde äter man annars fisk och inspirerad av den portugisiska maten är den rätt kryddstark. Men inte i Santa Maria. Sex italienska krögare har tagit ett järngrepp om stans kulinariska möjligheter och det är rätt omöjigt att få nåt annat än en sjysst pasta eller biff.

Det andra som finns är hoppfulla senegalska män som alla äger en souvenirbutik och som de gärna vill att du ska besöka. Det är precis som i Hurgada i Egypten. Eller Marocco. Skillnaden är att de verkar ha nån slags kösystem på Kap Verde. När en butiksägare börjat prata med dig (= följa efter dig) så är du hans i fem till tio minuter. Det är så länge han tänker följa efter dig. Går du in på banken under den tiden så står han kvar när du är tillbaka. Efter fem-tio minuters sällskapligt pratande ger han dock upp. Då är det nämligen nästas tur att ta rygg på dig. Det är nästan roligt att se hur alla turister alltid har minst en person som går bredvid dem och försöker få dem in i sin affär, för att när tiden är ute lämna över stafettpinnen till näste man.

Mig bekommer det inte så mycket. De flesta säljarna är rätt trevliga. Jag frågar lite och får höra hur det är att jobba på Kap Verde. Jag har ännu inte besökt en butik. Å andra sidan vet jag att det finns de som inte orkar lämna hotellområdet för att de aldrig får vara ifred.

Jag är väldigt kluven inför de här extremt exploaterade såväl som exploaterande samhällena, som börjat existera bara för att vi vill åka och bada. Nånstans är det bisarrt. Och rätt jobbigt. Samtidigt är det ju ett tecken på människans eviga hoppfullhet. Och det är väl alltid värt något.

Nu är det dags att checka ut!

Klantigt

2010-12-23T17:56:00.004+01:00

Jag måste säga att just nu känner vi oss som riktiga rookie-resenärer. L har blivit rejält biten av nåt kryp på stranden och märkena varar och ser hemska ut. Doktorn gav henne två salvor, varav en kortison, som ska appliceras i princip hela tiden. Själv har min mage blivit tvärknas efter att jag åt några konstiga bär till frukost igår på vårt fyrstjärniga hotell, så jag går på vätskeersättning, äter en massa tabletter och är förbjuden att röra alkohol, kaffe, frukt (osv) på några dagar. Det gör dock inte så jättemycket just nu eftersom jag mest är yr och trött och ligger på sängen.

Problemet är den 4-rätters julmiddag som vi bokat imorgon när det är julafton. Vi hittade en mysig restaurang - Chez Pasti - inklämd i gången mellan två husväggar, och som drivs av italienaren Herbert. När de flesta andra håller stängt imorgon tänker han istället slå på stort med brakmiddag, bland sina tio bord. Problemet: Vi förutsätts äta i tre, fyra timmar. Och det finns ingen toalett.

Vi har redan betalat så det är väl bara att masa sig dit. Febriga, medicinerade och med osäker konstitution. Det här blir en jul att minnas.

Onsdag på Kap Verde

2010-12-22T18:57:00.001+01:00

Den här resan började lite skakigt. När vi klev av planet på Kap Verde så klev min kompis Mari Jungstedt på - det visade sig att hon varit här i två veckor och skrivit på nästa bok. "Det har varit 29 grader varmt och sol hela tiden!" strålade hon.

Det som drog in över himlen lagom till att vi anlände till hotellet var dock ingen sol utan blyfärgade, tunga regnmoln. ("Sal - ön där det aldrig regnar!" sa broschyren.) Men de försvann efter en dag. Så nu sitter vi här i stekande hetta och tittar på vågorna. Och bara trivs. När vi inte går igenom staden Santa Maria och kryssar mellan senegalska butiksägare som alla vill bli ens bästa vän. Jag har självklart redan bränt mig, blivit förkyld och lite risig i kistan. Men vad gör det, när vågorna är en halv meter höga.

Vi hörs om några dagar igen, nu är det dags att gå och bättra på brännan!

Arlanda, Gränskontrollen, 06:24

2010-12-20T06:43:00.000+01:00

På väg till flyget och Kap Verde. Allt gick bra vid incheckning och security. Men vid arlandas gränskontroll blev det plötsligt stopp. Passkontrollanten klev ut ur sitt bås, spände ögonen i mig och frågade;

"Hur GÖR du?!"

Det visade sig att hon sett SinnesCirkus och legat sömnlös sen dess. Ett tag var jag orolig att jag inte skulle få passera utan att avslöja mina hemligheter, men jag pekade bara ut genom fönstret. "Ska ni säga som har genomskinliga plan." (Kolla bilden.) Då gav hon mig ett hemligt tecken och vi fick gå vidare.

Jo, och Pocketshop i Terminal 5 hade satt en handskriven lapp i Alla Får Ligga: "Det funkar! Vi har testat!" Snacka om dedikerad personal...

Nu är det boarding! Hörs sen!

Nu är det nog

2010-12-19T21:30:00.002+01:00

Nu är jag trött på snödrivorna. De ger ju aldrig upp! En normal vinter skräms lite i början av november, töar sen bort och kommer tillbaka först på allvar i februari. Men de här nymodigheterna med att bara ligga kvar och dessutom sakta men säkert bli blåsigare, snöigare och kallare för varje dag, det gillar jag inte alls.

Så nu drar jag.

Klockan sju imorgon bitti lyfter planet till ön Sal på Kap Verde. För där är det ingen snö. Istället är det 25-29 grader i luften och 22-25 i vattnet. Dessutom är hela ön bara öken, vilket innebär att det inte finns nåt att göra där även om man skulle vilja. Jag har hört en del negativa röster om Kap Verde just av den anledningen, men en hel veckas påtvingad handlingsförlamning låter helt perfekt justs nu.

Boktraven är packad med de böcker jag inte hann med förra semestern (några jobböcker hade även smugit sig in men jag tror jag lyckades rensa ut dem). Telefonen är laddad inför 10-timmarsflighten (med Monkey Island 1 + 2 och Mushihimesama Bug Panic - varför släpa med ett DS när det finns iPhone). Datorn är fylld med senaste säsongen av Dexter och solkrämen är nyinförskaffad. Nu jädrar ska här semestras.

Jag vet inte hur det är med uppkopplingen där nere, så det kanske blir tyst här på bloggen tills jag är tillbaka. Men jag hoppas inte. Jag hoppas jag kan önska er en god jul från Atlantens rand om några dagar. Hörs!

Efter Pang

2010-12-17T11:21:00.003+01:00

Nu har det varit tyst här i några dagar. Efter helgens begivenheter tog jag helt enkelt lite ledigt. Jag stängde in mig, slog av mailen och tog några dagar till att springa igenom Metroid: Other M. Det snöade ju ändå ute.

(Sen sprack min utopi lite ändå, mailen var inte alls avstängd och jag fick 476 sidor bok att gå igenom en sista gång. Men ändå - jag var jädrigt ledig om man jämför med tidigare.)

Det är dock en sak som irriterat mig de här dagarna: Kvällspressens rapportering av självmordsbombaren i Stockholm. Direkt efter dådet så gick kloka imamer ut och fördömde det, samt betonade att det här var ett verk av en ensam galning (från Tranås - go figure). Det fanns heller ingen organisation som låg bakom och tog på sig ansvaret. Det var redan från början tydligt att vi hade med en ensamfräsare att göra. Det fanns inget dem.

Men det var innan kvällspressen kom in i bilden.

Under fyra, fem dagar har vi nu matats med rubriker som "Experten: De slår snart till igen", bilder på påstått terrorhotade platser i Stockholm och koder som ska avslöja terroristernas nästa mål.

Och plötsligt finns det ett dem. Ett organiserat hot. Eftersom ingen organisation tog på sig dådet (eftersom det inte fanns nån) så vet vi dock inte vilka de är. Hotet blir ansiktslöst. Är det ... "terroristerna"? Eller "muslimerna"?

Jag vet att det är en gammal anrik tradition hos kvällspressen att sälja lösnummer genom att utnyttja folks rädsla (som när det varje november, varje år, när vi alla börjar känna oss riktigt trötta, dyker upp en löpsedel som säger att just du kan lida av en okänd och livsfarlig sömnsjukdom.) Men det är onödigt att spela rasisterna rakt i händerna genom att skapa en läskig fiende som inte finns, bara för att få kränga tidningar.

Hade jag varit medlem i SD hade jag haft stånd hela veckan.

Tron på Tron

2010-12-14T15:07:00.002+01:00

Idag är det premiärdags. Och inte vilken film som helst, åtminstone inte för såna som jag: Tron Legacy. Jag borde bara sprallig som en apekatt. Men det är jag inte. Låt mig förklara.

Den första Tron-filmen kom 1982, när jag var 11 år, och var en sån flopp att den inte ens gick upp på bio i Sverige vad jag vet. Jag såg den med andra ord aldrig. Men jag hade serietidningen. Och den läste jag cirka tusen gånger. Tron hann nämligen före nittiotalets cyberpunkt/virtualreality-boom med tio år och introducerade helt nya tankar för min 11-åriga hjärna. Det var helt enkelt fantastiskt.

I alla fall i tidningen.

Det dröjde ytterligare sju år och min första resa på egen hand till Dublin där jag hittade Tron på video, innan jag fick se den. Var Tron en bra film? Nej. Absolut inte. Var den unik, egen och 1989 fortfarande väldigt före sin tid? Absolut. Och med den kärlek man har till ett konstverk som ingen utom en själv fattade, det som de andra bara skrattade åt, så har jag och många andra nördar vårdat det modiga försök med patetiskt resultat som var Tron.

Och nu kommer fortsättningen. Frågan är för vem man gör den. Antingen gör man en smart film för de som gillade första filmen när de var barn men som nu är i 40-årsåldern och har andra krav på sin underhållning. Eller så gör man en CGI-fest för kids som aldrig har hört talas om den första filmen.

Men man måste välja sida. Det sämsta Disney kan göra är att försöka göra båda. Och av de trailers som visats verkar det vara precis vad man har gjort. Så jag är beredd på det värsta. Men jag vill så gärna, gärna ha fel. Det vore ju trist om det skulle ta 20 år att göra en kass uppföljare. Ikväll håller jag därför tummarna hårdare än vad fantasypossen gjorde när Sagan Om Ringen hade premiär.

Det är ju ändå TRON.

Statement

2010-12-13T21:50:00.000+01:00

När man gör en affisch för en föreställning som t ex SinnesCirkus vill man ju locka folk. Så man försöker skriva så snofsig och spännande, men ändå kort och kärnfull, text som möjligt. Man vrider och vänder på varje ord för att riktigt få till det. Nån enstaka gång lyckas man.

Och så är det egentligen så här enkelt. "CUBIS föreställning är JÄTTEROLIG. Man skrattar." Genialt.

Ibland var det enklare förr.

Pang

2010-12-12T10:11:00.003+01:00

dn.se

Det härhar blivit en väldigt surrealistisk helg. Jag pratar givetvis om självmordsbombaren i Stockholm. Undrar om det här var orsaken till att Säpo höjde terrorberedskapen i Sverige i höstas men ville inte tala om varför? Enligt det pressmeddelande som skickades ut i förväg så var det en hjärntvättad religiös fundamentalist som låg bakom det. Brevet var dock så väldigt hatiskt att man nästan skulle kunna misstänka att den som skrev det snarare ville få oss att tro att det var en fundamentalistisk handling, för att få oss att tycka ännu lite mindre om islam. Men inte ens korkskallarna i SD skulle spränga sig själva i luften för att få över folk på sin sida.

Och jag vet att det inte är roligt, det som hänt. Men kan bara inte låta bli att tänka såhär: Om du nu har bestämt dig för att spränga dig själv i luften gissar jag att det är ett rätt stort steg att ta. Du förbereder dig förmodligen rätt väl. Men om du lyckas orsaka två stora explosioner, mitt i Stockholm city, under julrushen, och ändå inte lyckas ge någon så mycket som ett blåmärke, hur kass självmordsbombare är du då?!? Det här måste vara väldigt genant för världens alla funtamentalisttokar.

Det är givetvis en fantastisk tur att ingen annan blev skadad. Men budskapet blev kanske inte det avsedda. "Nu jädrar är det jihad, alla som inte tror som vi ska dö men lyssnar ingen kommer vi ... ta kål på oss själva." Eh, um, okej? Jag tar nog och äter en macka så länge, så kan ni väl säga till när ni är klara.

Kvällens begivenheter

2010-12-10T14:57:00.002+01:00

Så. Nu har jag kommit på vad jag ska försöka utföra på Magic Bar ikväll och imorgon. Ni som kommer dit får vara med om nåt alldeles speciellt. Det här kommer jag nämligen bara göra en enda gång nånsin (eller två, då). För det är sjukt mycket att hålla reda på.

Speciellt som mitt huvud idag kräver en specialdiet av Treo och Alvedon. Tips: Vid huvudvärk, undvik att ge hjärnan tusen trådar att hålla reda på. Om ni ser mig rynka ihop pannan ikväll är det med andra ord inte ett försök att använda min psykiska förmåga. Det betyder vara att värktabletterna tagit slut.

Jag på Magic Bar

2010-12-09T21:51:00.003+01:00

Imorgon fredag 10/12 samt lördag 11/12 gör jag ett speciellt framträdande på Magic Bar i Stockholm. Jag lovade redan innan sommaren att jag skulle besöka dem innan året var slut, så det är hög tid nu!

För er som inte vet: Magic Bar är en restaurang som regelbundet har magiska scenuppträdanden samt trolleri vid borden. På fredag och lördag uppträder, förutom jag, också trollkarlen Axel Adlercreutz.

Av självklara anledningar så kommer jag inte att göra SinnesCirkus på fredag (eftersom det kräver 3 timmar och en hel teater) utan det här blir nåt ... helt annat. Vad vet jag inte än. Men om du inte vill vänta till SinnesCirkus i Stockholm i februari, eller redan har sett SC men kanske vill få vissa saker en smula förklarade för dig, eller bara vill ta ett glas vin i baren, då vet du var jag finns i helgen!

Axel och jag kliver på klockan 21.

PS. Adressen är Karlavägen 6 - vägg i vägg med teatern Maxim på Karlaplan.

ABSOLUT SISTA CHANSEN!!!

2010-12-06T22:00:00.002+01:00

Vi har precis släppt biljetterna till de absolut sista föreställningarna av SinnesCirkus någonsin!

Föreställningen har spelat för utsålda hus och turnerat två gånger sen september förra året. Det har varit fantastiskt kul. Men i mars nästa år tar det slut.

Efter de 8 föreställningar som är kvar kommer jag aldrig igen att framföra den galna smältdegel av tankeläsning och psykologiska illusioner som är SinnesCirkus. Så har du inte sett den ännu, passa på nu! De sista två föreställningarna i Stockholm kommer vi dessutom att filma, vilket betyder att föreställningen kommer aldrig att vara så bra som den är nästa år.

Biljetterna finns här!

Julchoklad

2010-12-06T21:25:00.004+01:00

Jag pratar chokladreklam

Åsså var det jul igen och då är det dags för den röda asken. Kommer ni ihåg förra årets Aladdin-kampanj? "Rädda din pralin." Skitsmart. En massa folk röstade på sina favoriter (Körsbär i likör vann, besynnerligt nog) och ut åkte den bortglömda ägglikören. Lika bra det. I år är den ersatt med jordgubbscreme, vilket ärligt talat låter en smula suspekt det med. Vi får väl se.

Hur kommer det sig att jag kan briljera med sånhär pralinbaserad sortimentskunskap? Jo, i år har man gjort ett antal reklamfilmer med olika pralintaktiker för att få de bitar du vill ha (sannolikt inte cremen). Några av filmerna går på tv men de flesta ligger på kampanjens facebooksida: www.facebook.com/aladdinasken.

Jag fick äran att tycka till om de olika taktikerna utifrån mitt kunnande om psykologisk manipulation. Min analys blev en liten film på några minuter som ni kan se här!

Fick jag betalt för att göra det? Nej. Fick jag choklad? Ja. (Men den är slut nu.) Jag gjorde det mest för att det var kul. Vi gjorde även en annan liten film där jag avslöjar vilka pralinrelaterade manipulationstekniker jag själv skulle använda mig av, men den dröjer ett tag till. Tills dess - har ni själva några favorittekniker?

Julpyssel

2010-12-05T16:13:00.000+01:00

Ibland går det lite fort. Jag har helt missat att det redan är den andra advent. Julmyset lyser genant nog med sin frånvaro här hemma. Men idag fick äldsta sonen nog. Han hämtade papper och sax och förklarade att nu, nu skulle vi minsann klippa julstjärnor. Så det blev nåt juligt nångång.

Julstjärnor. Det har jag nog inte gjort sen lågstadiet. Det är tur att det finns instruktioner på mjölkpaketen om hur man gör.
Men mjölken ljuger - hur får man dem sådär runda, som på bilden? Det här är mina två första stjärnor på 25 år. I ljuset av det är jag rätt nöjd. Men inte fan är de runda. Nån som vet hur man gör?

Jag värmer på lite glögg så länge.

Bättre

2010-12-04T21:43:00.000+01:00

Jag insåg först nu att jag faktiskt blev klar med mastodontboken i onsdags. Har inte riktigt hunnit tänka på det förrän nu. Och sanningen är ju att den aldrig kommer vara så bra som den är nu - innan nån har läst den. (Tycker ni inte om den får ni skylla på min redaktör och förläggare som släppt igenom den.) Så idag firar vi med champagne. Medan vi kan.

Bartendern sa för övrigt just nåt väldigt kul: "Förlåt, men du är bara så väldigt lik Henrik Fexeus."

Heh. Jag har hört att jag liknar allt från Barney Stinton till ryska konståkare, men den var ny.

Klar

2010-12-02T12:11:00.000+01:00

Så har jag lämnat ett gnistrande Umeå (bilden) för ett helt mjölkvitt Stockholm. SinnesCirkus är slut för i år. Och kommer inte heller åka på turné igen. Klart.

Boken är också slutjobbad. Jag skrev de sista orden medan barnen klädde på sig igår morse, strax innan jag åkte till Arlanda. Klar.

Eftersom hela Stockholm är klätt i världens tjockaste dimma idag och flyget därmed var över en timme försenat i morse så hann jag även skriva klart manusförslagen på två tv-program, som jag lovat göra sen länge. (Jag har ännu inte gett upp hoppet helt och hållet om att få göra nya experimet i rutan.) Färdigt.

För första gången på, jag vet inte hur länge, har nåt mycket märkligt inträffat: Jag har inget som måste göras, inga möten att gå på, ingenstans jag måste vara. Det är klart. Och jag har en hel eftermiddag fri. Vad i hela friden gör man då?

Nån som vill fika?

Ikväll Umeå!

2010-12-01T14:25:00.000+01:00

Ikväll är det dags för årets sista SinnesCirkus! Kvällen till ära är vi Umeå. Att flyga hit var en resa till värmen - i Stockholm var det 13 minusgrader när jag åkte, men här är det bara två. Hmm. Ikväll blir det i alla fall fullt med plusgrader när Idunteatern är utsåld till sista plats. Det ska bli kul att träffa er, Umeå! Jag lovar att jag ska göra mitt bästa.

Att snacka med kidsen

2010-11-30T08:43:00.003+01:00

Årets slogan

Det är alltid svårt, det där. När vuxna ska vända kepsen bakåfram och prata med kidsen så kidsen förstår. Ett skräckexempel på hur fel det kan gå var när Mona Sahlin begick retoriskt självmord genom att oupphörligen tjata om att det var "häftigt att betala skatt". Varför använde hon just ordet "häftigt"? Jag gissar att nån talskrivare ville att hon skulle nå fförstagångsväljarna.

Men den generationen använder inte ordet häftigt på det sätt som Mona hoppades, utan såg igenom det som ett slanguttryck från en äldre (och därför mossigare) generation: 70-talisterna. Istället för att vara nere på gatan med bojsen så vände Mona kepsen bakåfram och trodde att ingen skulle se igenom det. Om hon inte använde ordet i dess ursprungliga betydelse, förstås, och inte alls som ett slanguttryck. Varpå hon i så fall sa att hon tycker att det är att ta i lite väl mycket att behöva betala skatt.

Hur man än vänder på det blir det inte bra.

Höstens street-slogan står i alla fall Orsa Grönklitt för. Cool grej faktiskt. Oj oj. Den semantiska målgruppsanalys som måste ligga till grund för en sån knivskarp copy kan inte varit billig. Varför inte trycka på det riktigt coola istället, att de har tigrar och isbjörnar i backen? Det är väl mycket tuffare med tigerrace i svarta pisten än en snowboardunge från stan som säger "faktiskt". Fast vad vet jag. Det kanske både är coolt och ... häftigt.

PS. Tycker du att det är tomt här på bloggen? Det är för att jag gästbloggar på Boktipset.se i en hel vecka till! Titta in där om du har vägarna förbi!

Boktipset

2010-11-25T00:02:00.001+01:00

Nu är jag igång och gästbloggar på Boktipset.se. Det kommer nog att bli inlägg både på den och på min egen under de närmaste två veckorna. Länken till min blogg på boktipset är i alla fall här: Henrik Fexeus gästblogg.

Gäääsp

2010-11-24T08:46:00.000+01:00

Jisses vad tidigt klockan ringde i morse. 04:50. Jag ska nämligen till Falun idag och föreläsa hela dagen, och tåget gick klockan 06 på morgonen. Det blir ett välkommet avbrott i korrarbetet. Fast boken är givetvis med på tåget; här är vi effektiva. Och så är jobb ett bra sätt att se till att jag inte somnar.

Det där är en intressant sak med att föreläsa. Dagens första föreläsning börjar 10:00. Då kommer folk i publiken vara lite lagom morgonsega, första koppen kaffe är förmodligen just upphälld. Men själv har jag varit igång i över fem timmar och på väg att bli lite slutet-på-dagen-mosig. Snacka om att matcha olika energinivåer! Riktigt, riktigt spännande blir det sen fram emot eftermiddagen...

Min bloggturné går också vidare. Bokusbloggen är över för min del men nu gästar jag sen igår på Boktipset.se istället. Jag hade tänkt skriva nåt bra och snöigt där nu på morgonen men tåget har inte internet (och jag kan inte lägga upp det från telefonen, som det här) så det får bli senare ikväll. Jag ville bara ge er en heads up redan nu, så kan ni spana in Boktipset, se vad det är och värma upp det lagom till att jag kommer dit. Ses om ett tag!

Sista bokusinlägget! (måndag)

2010-11-22T22:03:00.002+01:00

Här är mitt sista inlägg på Bokus blogg: Den fantastiska känslan av att skapa.

Paket

2010-11-22T19:35:00.000+01:00

Så kom det äntligen, paketet som jag väntat på så länge. Jag skulle precis slita upp det - så såg jag klistermärket. "DO NOT OPEN". Men ... hur ... nää. Vilken besvikelse.
Vad gör jag nu?

Dagens bokusinlägg (söndag)

2010-11-21T23:09:00.001+01:00

Dagens bokusblogg: Jag hatar pussel.

Dagens bokusinlägg (fredag)

2010-11-19T12:57:00.001+01:00

Dagens inlägg: I all välmening.

Förresten - idag är jag under en hel timme gäst hos Lilla Al Fadji i P3, strax efter 16. Det är garanterat den bisarraste intervju jag nånsin gjort. LAF är patenterat galen i bollen.

Dagens bokuslänk (torsdag)

2010-11-18T21:05:00.001+01:00

Dagens inlägg: Pendlarhobby. Klicka och läs!

Dagens bokuslänk (tisdag)

2010-11-16T22:10:00.002+01:00

Dagens inlägg på Bokusbloggen: Den blinde författaren

Gårdagens inlägg på Bokusbloggen: Infostressens saknad

Jag gästbloggar!

2010-11-15T21:25:00.004+01:00

Där jag är

Från och med idag och under en veckas tid kommer jag att skriva på Bokus blogg istället för här. Men oroa er inte, allt kommer vara precis som vanligt. Jag finns bara tillfälligtvis på en annan adress dit ni är mer än hjärtligt välkomna. Dessutom finns det andra bloggare där att hänga med också. Se det som ett perfekt tillfälle att mingla lite! Ses på Bokus!

Tack och förlåt

2010-11-14T21:40:00.000+01:00

TACK KARLSTAD för en helt hantastisk kväll! Ni var magiska. Och alla uppe på scen; tack Lena, Fredrik, Jon, Mathias, Janni, Markus, Åsa, Gudrun, Eva (?), de tre tjejerna med påsar jag glömde fråga namnet på, Anna-Karin och speciellt STORT tack till mina nya idoler Ida och Thomas!!! Showen hade inte varit samma sak utan er! För att inte tala om alla ni otroliga i publiken - jag ser fram emot att träffa er igen.

Sen måste jag be om ursäkt om en sak. Jag har fått veta att flera har försökt publicera kommentarer på bloggen som inte dyker upp. Jag har ingen aning om vad det beror på, när jag går in på bloggers sida för kommentarhantering får jag bara ett felmeddelande. Vi får hoppas det löser sig snart. Tills vidare; försök kommentera vidare så får vi se om deg lossnar.

Ikväll Karlstad!

2010-11-14T11:31:00.000+01:00

Föreställningen i Eskilstuna igår var ... annorlunda. Jag har nog aldrig varit med om så många oväntade incidenter under en och samma kväll. En del var tursamma, några ställde till det rejält och vissa var bara bisarra. Det är risken med en sån här föreställning. Men vi fick ihop ddt hyfsat bra till slut, eller hur, ni som var där?
Ikväll är jag hur som helst rejält sugen på revanch. Hoppas ni också är taggade Karlstad, för ikväll tar vi i från tårna!

Förklaring

2010-11-13T13:34:00.000+01:00

Jag fick just veta vaför. Eskilstuna Hells Angels fyller tydligen ett år, så det är födelsedagskalas ikväll. Därav uppslutningen - och den ökade polistätheten.

Man kan ha en hel del åsikter om HA, men en sak är i alla fall säker: vi bor garanterat på nordens säkraste (och mest välbevakade) hotell ikväll.

Ikväll Eskilstuna!

2010-11-13T13:18:00.001+01:00

Ikväll är det Eskilstunas tur att visa vad ni går för!

På vägen hit passerade vi för övrigt några minibussar fullproppade med stora män i läder, som skulle åt samma håll som vi. Poletten grillade ner när vi checkade in på hotellet - samtidigt som danska Hells Angels. Tydligen är det, förutom SinnesCirkus, också HA-möte i stan ikväll.

Om de inte har kommit för showen, förstås?

Ikväll Örebro!

2010-11-12T13:27:00.000+01:00

Då var SinnesCirkusen på benen igen! Min syn är ännu inte 100% tillbaka, vilket jag hade hoppats att den nu skulle vara. Lite läskigt, men det får gå ändå. Jag har ju faktiskt en turnéplan att hålla.

Ikvälk intar cirkusen som sagt min födelsestad Örebro. Hoppas jag, i alla fall. Precis när vi anlände till Hjalmar Bergmanteatern så gick nämligen brandlarmet och hela byggnaden fick utrymmas. Så nu står vi här i örebroregnet, jag och några frusna ö-bor, och tittar på när brandkåren letar larmorsak. Varför ska det alltid regna när jag ska föreställning?

Får vi bara komma in i teatern lovar jag dock att temperaturen kommer bli betydligt varmare ikväll!

Bergmanjul i år?

2010-11-10T18:30:00.002+01:00

Jag förstår att konkurrensen mellan julfirandena är mördande. Det gäller att hitta sin unika vinkel. Men frågan är om Skebo Herrgård tänkte igenom det här. Jag är inte helt säker på att man vill ha en Fanny-och-Alexander-jul.

Visst överdådet och den lyxiga inredningen i all ära, men resten? Den burdusa fadern, de överförfriskade släktingarna, ångesten, den hallucinatoriska natten och framför allt de skitläskiga, brinnande trädockorna?

Skebo har mycket att leva upp till nu.

Å andra sidan - om de verkligen tänker gå hela vägen, komplett med surrealistiska skådespelare som står och tuttar på marionetter vid midnatt istället för fyrverkeri, så är det sannolikt det coolaste - och mest skruvade - julfirande som de julsemestrande nånsin kommer att uppleva.

Hmm. Kanske ska boka ändå.

Fast vid närmare eftertanke tror jag att jag nöjer mig med att hyra spektaklet på dvd.

Tack, Kaxboll!

2010-11-09T07:43:00.000+01:00

Nu är synen i stort sett tillbaka. Tillräckligt för att jag ska kunna börja hänga här igen i alla fall. Och då är det dags att göra nåt som jag borde gjort för några veckor sen: skriva ett tack.

Det kom nämligen post. En dag fick jag ett brev med en skiva i, samt en lapp som sa ungefär: "Tack för en bra bok som du gjort. Här får du en bra skiva som vi gjort." En present, helt enkelt. Från nån jag inte känner. Det fanns inget sätt att kontakta avsändaren så jag gör det här istället (och nu har jag också lyssnat på skivan):

Tack Kaxboll för den fina presenten och omtanken! Det värmde. För er som är mer intresserade finns de på MySpace: myspace.com/kaxboll.

Nu kan du ligga i fickan

2010-11-06T11:20:00.001+01:00

Medan jag har legat hemma utan syn (som för övrigt inte är tillbaka, det här inlägget tog 30 minuter och stor ansträngning att skriva) så har det hänt nåt historiskt i bokvärlden: Alla Får Ligga har kommit i pocket.
Två gånger.
Dels så finns det en vanlig pocketutgåva. En sån där billig man rullar ihop i fickan. Men jag lyckades även övertyga Månpocket att också släppa en lyxvariant, precis som vi gjorde med den inbundna.
Lyxpocketen (eller "häftad utgåva" som det heter i branschen) är i ett större format, tryckt på samma fina gula papper som den inbundna, specialsatt för det nya formatet (= finare inlaga) och har en pärm som, komplett med flikar och marmorerad insida, simulerar den inbundna skinnpärmen. Den kostar visserligen några tior mer än den vanliga pocketen, men oj så fin den är. Förlaget tycker det är den finaste bok de gjort. Jag skulle hålla med. Om jag såg nåt.

Titta här å titta titta där

2010-11-03T11:22:00.000+01:00

Det blev nåt knas, inlägget innan det här skulle kommit upp på bloggen igår och inte idag. Idag är det nämligen inte kalas, idag är det den stora Laserdagen. Om knappt två timmar slipper jag de här glasögonen - för att inte tala om ett trettio år gammalt synfel. Fantastiskt. Och när det är klart får jag äntligen, ÄNTLIGEN, sälla mig till skaran av dryga typer som har solglasögon på sig i tunnelbanan. I november. Doctor's orders, eftersom jag kommer vara lika ljuskänslig som en vampyr i några dagar. Ses när jag kan se igen.

10

2010-11-02T13:45:00.000+01:00

Idg fyller äldsta sonen tio år. Det är en intressant brytningsperiod som börjar nu. Sist i klassen fick han så den efterlängtade mobiltelefonen. Då är man stor. Serier vill man bara läsa på engelska. Då är man också stor. För att inte tala om att man kan gå hem själv med egna nycklar och hänga på tweenforum på webben.
Men samtidigt är Bionicle och Lego Star Wars fortfarande jättekul.
Stor. Och liten. På samma gång.
Precis som du och jag alltså.

sdgd ids ddqeokn!

2010-10-29T12:19:00.002+02:00

Jag har länge gått och tänkt på att göra en såndär ögonlaseroperation. Jag ser nämligen otroligt dåligt utan linser. Så en fredag i september slog jag till: De sa i reklamen att det bara tar tio minuter. Så jag gick in på en klinik mellan två möten, förklarade att jag hade en halvtimme och undrade om vi kunde göra't.

Så lätt var det givetvis inte.

Själva ingreppet tar bara 45 sekunder per öga, men det måste inledas av en vecka utan kontaktlinser och följas av upp till fyra dagar i ett mörkt rum. Plötsligt behövde jag vika en och en halv vecka åt nåt som påstogs skulle ta tio minuter.

Den tiden hade jag inte i september. Men jag har det nu, när det är det uppehåll i turnén. Så det här är veckan utan kontaktlinser. Problemet är bara att jag inte äger några glasögon - och inte tänker jag köpa några nu heller, nu när jag ska operera mig. Men jag måste ju ha nåntinatt se med. Därför fick jag låna ett par brillor som nån nyopererad lämnat på kliniken. Inte med samma synfel som jag har, men på ett ungefär. Så jag ser. Bara inte så bra. Dessutom måste den här människan haft nåt rejält brytningsfel, för att se världen är nu som att titta på en julgranskula. Fokus precis i mitten men sen välver sig allting bortåt. Jag gör mitt bästa för att inte gå rakt in i väggarna.

Och det är därför det inte blivit så mycket på bloggen sen jag kom tillbaka. Jag ser helt enkelt inte riktigt vad jag skriver. Eller vad jag läser. Att jobba med korret på Superkrafter är också en i stort sett omöjlig uppgift (min redaktörs kommentarer är ibland svårdechiffrerade även med normal syn).

Som tur är, är glasögonen i alla fall moderiktiga. Om jag hade varit 50 och året varit 1990. Jag ser helt enkelt inte klok ut. Jag vet inte hur jag ska stå ut med det här i en vecka. Och sen mörker i fyra dagar? Jag kryper redan på väggarna.

10 minuter? Pah. Just nu vill jag bara att det ska vara över.

Hemåt

2010-10-25T09:31:00.000+02:00

Tack Jönköping för igår! Ni var störtsköna. Och ett speciellt tack till Sven!

Men idag går färden hemåt. Cirkusen har packats ihop och kommer vila i två veckor medan jag ska göra annat; börja på resterande 2/3 av korret på Superkrafter (jag skrev klart den första tredjedelen när jag satt i logen precis innan föreställning igår), operera mig, fira min sons tioårsdag (stor sak!) osv. Det ska ärligt talat bli rätt skönt att inte ligga på vägarna varje dag. Nu får jag istället ligga i min egen säng. Snart hemma!

Ikväll Jönköping

2010-10-24T14:43:00.001+02:00

Idag är det dags att ta den allmänna förvirring som är SinnesCirkus till Jönköping. I och med det så avslutas också den småländska delen av den här turnén. Men inte förrän vi har fått den tysta och regnigt igenstängda stad som är Jönköping att kvida av vällust.

Ses ikväll!

Förlåt bor du här?

2010-10-23T12:16:00.005+02:00

Jag går som bäst genom ett regnigt och blött Växjö, smågrinig på Berne Persson som i dagens recension av SinnesCirkus, även om den var bra, inte kunde låta bli att avslöja en föreställningens största överraskningar. I och med det har SmålandsPosten förstört en stor del av showen för alla er som ska se den ikväll i Växjö och imorgon i Jönköping. Har ni tänkt se showen - läs inte tidningen förrän efteråt!!!

Jädra Berne, går jag och tänker. Fast tack, Berne, för en jättebra recension. Men jädra Berne.

Jag känner mig precis som vädret.

Plötsligt tvärstannar jag. Det var nåt i ögonvrån. Såg jag rätt? Backar två steg. Jo jag såg rätt. Och så blev jag glad igen.

TACK, du okände gipsentusiast för att du fick min dag att sluta regna!

Och ikväll blir det rejält drag på Växjö Teater igen. Välkomna!

Växjö by night

2010-10-22T23:54:00.001+02:00

Efter en föreställning, som den ikväll, sätter man sig naturligtvis på stans lyxkrog med vita linnedukar och får fotmassage medan champagnen hälls upp.
Skulle man ju kunna tro.
I själva verket vandrade jag och LjusMats runt i Växjö i nästan en timme i fruktlös jakt på mat en fredagkväll. Tillslut hittade vi det enda kök i hela stan som fortfarande hade öppet. Tack Oxgrillen för att ni finns. Men jag kommer aldeig förlåta er för att ni inte släppte in oss i serveringen eftersom klockan var efter 23 utan tvingade oss att äta utomhus. I slutet av oktober.
Glamour är ett bevisligen ett töjbart begrepp.

Ikväll Växjö!

2010-10-22T13:26:00.001+02:00

Jag har just anlänt till Växjö Teater, samtidigt som solen började sprida sina strålar över stan. Svårt att göra en mäktigare entré än så. I Växjö blir det två föreställningar, idag och imorgon. Så missar ni ikväll kan ni ta igen det imorgon! Bra va?

Tack Skövde!

2010-10-21T22:50:00.000+02:00

Vilket drag ikväll! Skövde kan ha varit bästa publiken hittills. Och då var alla ni andra ändå jättebra. Nu bär det av till Växjö i vintermörkret.

Ikväll Skövde

2010-10-21T13:12:00.000+02:00

Har precis anlänt till Stadsteatern i Skövde med min ambulerande cirkus. Och med oss kom också snön. SNÖN?? I oktober?! Brrrrr. Men ikväll blir det desto hetare inne på scen. Jag fick precis veta att det finns ett tiotal biljetter kvar. Kom så får du en kram!

Senaste nytt

2010-10-18T11:25:00.001+02:00

Vid det här laget har ni alla sett den, antar jag. Expressens löpsedel imorse.

S E N A S T E N Y T T I N A T T
Nyheterna, reportagen och kommentarerna

Med de informativa underavdelningarna:

NÖJE - Artisterna, recensionerna, kändisarna
SPORTEN - Extra tidning varje dag

Min gissning är att en vansinnigt trött nattredaktör med sjuka barn därhemma, eller en lite småpackad praktikant, skickade iväg mallen på tryck utan att fylla i den först. Ett olycksfall i arbetet. Och Expressen kan bara vara glada att mallen inte innehöll några olämpliga, redaktionsinterna "skämt".

Men egentligen är det ju genialt. Det här är ju den enda löpsedel en tidning nånsin behöver. Tänk om alla gav upp jakten på dagens senaste skandal utan istället använde generiska löpsedlar som istället speglade tidningens journalistik.

"Vi har absolut senaste nytt!"
"Inte lika nytt men med bättre analys!"
"Här hittar vi mest på men vi har bilder!"

Tänk om.

Här? Eller här? Eller här?

2010-10-16T21:50:00.001+02:00

"Kom över till oss", sa de.
"Vi har skaffat ett kul pussel vi kan lägga."
Lät ju som en soft lördag. Lite vin och pussel.

Sen såg jag det. Jävla skit. Problemet är att jag inte kan släppa ett pussel förrän det är klart. Dyker jag inte upp på veckans föreställningar vet ni vad jag gör. Då sitter jag fortfarande här och svär över mina kompisar som lurade mig.

Det allra värsta är att det var jag som gav pusslet till dem. Så det finns inget sätt att komma undan.

Hurra! En kantbit!

Dags att utvidga?

2010-10-15T19:49:00.000+02:00

Idag proväter vi på nyöppnade Wagamama i Stockholm. När utvärderingsformuläret kom fick jag en idé. Man kanske skulle konsulta lite inom restaurangbranschen?

Tack Norrköping!

2010-10-14T23:06:00.001+02:00

Jag tänkte bara ge er en bakom-kulisserna-inblick i det glamorösa turnélivet. För en timme sen var det 400 personer här som skrattade och skrek. Men nu är teatern tom och gatan ligger öde. Klockan börjar närma sig midnatt och ni håller förhoppningsvis på att göra er i iordning för sängen. Själva packar vi bilen. Resan genom Sverige går vidare. Tack Norpan för ikväll. Ni var lika kul som jag mindes er. Sov så gott!

Ikväll Norrköping

2010-10-14T12:19:00.001+02:00

Idag tar vi Cirkusen till Skandiateatern i Norrköping. Blåa bilen är som ni ser precis parkerad. Nu är det dags att börja lasta. Jag har inte varit i Norpan sen vi spelade in Hjärnstorm här. Undrar om de kommer ihåg mig.